Per-Inge Lidén
Arkiv. mars 2016

Val och strejk i Kongo-Brazzaville

Jag har bott i Kongo-Brazzavilles huvudstad en gång i tiden. Det var ett par år i mitten av 90-talet. Veckan efter att jag flyttade därifrån tog landets nuvarande president Sassou Nguessou makten genom en militärkupp med franskt stöd. ( Han hade styre även tidigare, från 1979 till början av 90-talet) Sen dess har han styrt landet. Med järnhand. För en vecka sedan var det presidentval. Alla valobservatörer lämnade landet innan valet. Det gick inte att garantera något fritt och öppet val menade de. Nu menar båda sidor att man vunnit. I stadsdelen Bacongo där jag har bekanta som rör sig vann oppositionen med över 90%. En gissning är att det i stora delar av landet ser ut så. Idag är Brazzaville en tyst stad. Oppositionen har bett alla att stanna hemma. Man vill få landet att stanna i protest mot att det inte publiceras nåt officiellt valresultat. Regimen har också brutit tele- och internettrafiken med utlandet. Det kan tyda på att man vill slå till militärt mot oppositionens ledande politiker. Måtte det gå lugnt till under dagen. Vi hoppas.

Maria Frisk

Min kollega Maria Frisk meddelar idag att hon lämnar politiken i höst. Det känns väldigt speciellt. För mig. Under sex år har vi arbetat tillsammans. Jag har fått vara med om att jobba med en jämställd kollega där vi stöttat varandra istället för att konkurrera. Så är det inte på alla håll i politiken kan jag säga. I princip har vi haft daglig kontakt året runt. Svåra frågor och och lätta. Snabba ställningstaganden och långsamma processer. Om vartannat. Och mitt i allt. Drömmen om en hållbar grön och solidarisk värld.

Nåt Maria själv inte håller fram så mycket är att hon har doktorsgrad vid vårt universitet. Vad jag vet är hon det första disputerade kommunalråd vi har i vår kommun. Det är viktigt med politiker som vågar röra sig mellan olika delar av vårt samhälle.  Det berikar politiken. I Karlstad har Maria arbetat med stadsbyggnadsfrågor, infrastruktur, näringslivsarbete och tillväxtfrågor. Bland annat. Som kommunalråd är man med i precis allt. I  Miljöpartiet har det handlat om allt från lokalt föreningsarbete till ordförandeskap i den kommunpolitiska gruppen på riks.

Det är kul att jobba ihop med Maria. Jag gillar henne. Miljöpartiets idé om två likställda språkrör har inte varit så lätt att få till på en del håll i landet. Men när den funkar, som hos oss, då är det underbart. Att inte stå ensam. Att dela. Att se alla frågor från två perspektiv. Att kunna släppa en fråga eller ta ledigt en kväll och veta att det är nån annan som drar.  MP har en annorlunda men fantastisk ledarskapsmodell.

Nu går Maria till nytt jobb i höst. ( även om det är sex månader dit) Trist för mig och oss. Bra för hennes nya arbetsgivare. Och på ett sätt visar hon också att politik inte ska vara ett livstidsuppdrag. Under en tid i livet går vi in och är förtroendevalda. Och vi turas om. Samhället bär vi tillsammans i den typ av demokrati som vi tror på..

Och till hösten finns det plats för ett nytt språkrör och kommunalråd i Karlstad. Det ska bli spännande att se vem det blir. Det finns många kompetenta kandidater. Tro mig.

 

 

 

Utbrändhet

Såhär i stilla veckan inför påsk får man tid att reflektera över livet. Liksom påskens berättelse handlar själva livet om gemenskap och svek, smärta och glädje, död och liv.

För precis tio år sedan var jag utbränd. Som det hette då. Jag var sjukskriven under ett halvår. Jag var mitt i livet, mellan fyrtio och femtio. Var församlingsföreståndare i en stor församling i Malmö, drev förändringsarbete på jobbet och hade sex barn hemma mellan 5 och 20 år.  Samtidigt som jag jobbade med olika projekt på min arbetsplats hade jag hela tiden barnplanering i huvudet. Hämta och lämna, pianolektioner och friluftsdagar. Inköp och matlagning. Till slut gick det inte längre. Det svartnade på något sätt.

Men livet kan ändras. En rejäl sjukskrivning. God hjälp av professionella människor. Nystart i ny miljö. Nu arbetar jag sedan många år full tid. Igen. Men med erfarenheter som är nyttiga. Jag känner mina gränser något bättre. Lyssnar in och lever kanske lite mer i nuet. Erkänner det jag inte kan förändra allt. Det är väldigt skönt att livet kan läka. Att det finns många chanser. Att det kan bli bra igen.

Lite påminner det om påskberättelsen. Smärta, död och hopplöshet kan vändas i glädje och liv. För påsken handlar för mig inte om nåt som hände då. Det handlar om nu. Att smärta, övergivenhet och det svarta kan vändas. I liv och glädje igen. Och om en Gud som delar erfarenheterna. Tänker jag.

 

Bilda

I två dagar har vi i studieförbundet Bildas förbundsstyrelse haft möte i Karlstad. Vi har pratat framtid. Hur vi ska arbeta i en värld som behöver kunskap, mötesplatser, kultur, språkträning, samhällsintroduktion och internationella perspektiv? Hur bär vi studiecirkelverksamheten in i en ny tid?

Det intressanta med Bilda är bredden. Det är ett studieförbund som består av allt från fria kultur- och musikgrupper till de ortodoxa kyrkorna, katolska kyrkan och alla fria kyrkor från Equmeniakyrkan till pingströrelsen. Det är märkligt att det går att hålla ihop ett förbund med sådan bredd. Flera av kyrkorna har nu en god tillväxt av människor från mellanöstern med kristna rötter. Och hela den här mångfalden möter svensk folkbildningstradition. Det är spännande.

Sammanträde är egentligen ett fint ord. Man träder samman. Det är inte en som bestämmer. Man lyssnar. Delar erfarenheter. Grunnar. Beslutar. Tillsammans. Och i Bilda håller jag i ordförandeklubban. En uppgift jag gillar.

 

En lycklig stad

Var ute och träffade tre företag i veckan. Som sysslar med upplevelser av olika slag. Det var en nöjesarrangör, en restaurang och ett hotell. Och jag blev glad. Vilket driv det finns! Alla tre hade nya idéer och utbyggnadsplaner. Företagarna gläds åt Karlstads uppgång som kulturstad och att vi som kommun lägger pengar på arrangemang som Putte i Parken, Musiktillställningar på Sandgrund och på att vi drar konferenser till stan. Jag tror också att det är väl investerade pengar.

Det man talar om är rättvisa förhållanden när man ska konkurrera, en ännu vackrare och genuinare stadsmiljö, möjligheter att öppna upp innergårdar för café och restaurangverksamhet ( underbart!) och den kulturförändring som skett de senaste 15 åren. Folk går ut och äter, går på teater och lyssnar på musik på nattklubbar. Och har det trevligt. Och reser man hit måste man ju bo på hotell också. Ibland en bristvara.

Egentligen jobbar dom alla i lyckobranchen tänker jag. Det finns försök att mäta lyckan i olika samhällen. Förenade arabemiraten har till och med tillsatt en minister med ansvar för att utveckla lyckan i landet. Jag vet inte. Det är nog ett svårt uppdrag. Men när man vandrar långsamt genom Karlstad såhär när solen tittar fram och man slår sig ner nånstans för att äta en bit mat, då kan man känna lycka och att Karlstad är en fin stad att bo i.

Ordning och reda i kommunen

Idag skriver tidningarna om Karlstad Airport.  Det har  uppkommit frågor kring flygplatsen och dess representation och utlägg. Det ser vi allvarligt på. Vi har tillsatt en utredning för att se på det. Vi tänker gå till botten med de uppgifter som framkommit. Det ska nämligen vara ordning och reda i Karlstads kommun. Vi har en policy där vi är försiktiga med betalkort och representation. När utredningen är klar tar vi ställning till det som kommit fram.

En flygplats är ingen enkel fråga för en miljöpartist som mig. För långa resor behöver vi flyga. Även i framtiden. Samtidigt har Karlstads kommun ett mål om att minska våra utsläpp från transport- och energisktorn  med 25%. Vi vet att flyget inte är ett miljövänligt resealternativ. Därför har vi varit med och ställt tuffa miljökrav på vår flygplats.  Bolaget ska arbeta för att verksamhet och flygtrafikklimatkompenseras. Vi har drivit på för ett projekt med biobränsle med ett krav om att minst 15% av flygbränslet ska vara biobränsle. Vi har också drivit på för att passagerarna i större utsträckning ska vara med och finansiera flygplatsverksamheten och att det inte ska belasta kommunens ekonomi.

När det gäller Värmlands näringslivsutvecklings AB som varit med och finansierat linjen till Frankfurt var vi i miljöpartiet tveksamma till såväl den kommunala finansieringen som det legala i denna form av flygstöd. Det gjorde att vi ställde oss utanför kommunfullmäktiges beslut.

I grunden är det fel att en enskild kommun ska behöva ta ett totalansvar för en regional flygplats. Varför ska just karlstadsborna betala vad det kostar?  Det är ett statligt eller regionalt ansvar. Om staten nu inte vill så borde alla Värmlands kommuner äga flygplatsen tillsammans.

Men det är en större fråga.

 

 

Manlighet

Vi behöver hjälpa varandra att hitta en bra manlighet. För det är något i manligheten som inte är bra. Som ansvarig i en socialnämnd möter man dom. De utsatta kvinnorna. De som varit utsatta för våld, fysiskt eller psykiskt. De som är utsatta för patriarkala hedersstrukturer. De som behöver gömma sig på annan ort. I våra fängelser finns övervägande män. Och hur är det i Syrien? Hur många av krigsherrarna är kvinnor. Det går inte att komma ifrån fakta. Det är i huvudsak män som slår, stjäl och skapar krig.

Och mitt i allt finns den fina manlighet. Den ödmjuka. Den som vill skydda, bygga upp och känna omsorg. Vi bär alla på goda minnen av goda omsorgsfulla män. Det är de förebilderna vi behöver. Män som vågar avstå utrymme till fördel för kvinnliga kollegor och arbetskamrater. Närvarande och kärleksfulla fäder  som kan visa unga pojkar och män vägen mot goda ideal. Män som på allvar vågar stå för manlighet och jämlikhet samtidigt.

För det går inte att förändra kvinnorollen om inte också mansrollen utvecklas. Tror jag. Så här på internationella kvinnodagen.

Rymden och jag

Rymden är stor. I morse var jag på frukostmöte i Rotary City Karlstad ( Jag är klubbens president by the way…) och lyssnade på professor Claes Uggla från Karlstads universitet. Han talade om den banbrytande upptäckten att man kan detektera gravitationsvågor. Det som Einstein lanserade som en teori kan nu mätas. Man har mätt gravitationsvågor från en smäll för en miljard år sen när två svarta hål kolliderade. Gravitationsvågorna har färdats en miljard år i typ ljusets hastighet och den 14 september nådde de jorden. Och uppfattades av oss. Man hisnar. Rymden verkar vara rätt stor.

Professorn beskrev det som lika stort som upptäckten av radiovågor för 150 år sen. Här kommer det att delas ut Nobelpris. Det är som att mänskligheten fått ett nytt sinne.  Som om vi varit döva och nu kan höra. Från att bara se och mäta ljusstrålar som når oss till att förstå någonting helt annorlunda.  Det kommer att revolutionera vår syn på kosmos. Men det tar kanske 100 år innan vi kan använda och ordentligt förstå vad alla gravitationsvågor berättar för oss om verkligheten.

Vår planet är en liten grön oas i en oändlig rymd. En rymd som styrs av lagar och krafter vi bara börjat ana hur de fungerar. Som gravitationen.   Visst kan man känna sig lite ödmjuk. Och jag tror att vi ska vara varsamma med den gröna och sköna jord som likt en rymdfarkost svävar fram i universum. Det verkar vara lite ödsligt därute.

Äntligen årsmöte

Sitter och planerar för medlemsmöte i MP-Karlstad. Det är stort. Hela vår demokrati bygger på detta. Att människor frivilligt vill mötas, diskutera samhällsfrågor, ta ansvar. Och bära både enkla och väldigt svåra och komplexa frågor. Tillsammans. Och grunden är den enkla föreningsstrukturen som nominerar människor till våra val vart fjärde år.

Jo vi har reviderat kassan. Valberedningen har förslag till ledningsgrupp. Vi ska diskutera verksamhetsplanen i smågrupper. Hur ska vi ha våra möten? Hur diskuterar vi kommunpolitiska frågor på ett intressant sätt? Hur deltar vi i det offentliga samtalet? Hur ser vårt mångfalds- och jämställdhetsarbete ut? Vi kommer att välja människor till olika poster. Vi kommer att tacka de som avgår. Ordning och reda. Och fika med tårta på det. För ett årsmöte är ju på något sätt en förenings födelsedagskalas.

Politik är roligt. Och svårt. Vi vill mycket. Vi måste kompromissa med andra. En kommun har bara en viss mängd pengar. Vad kan vi göra för skillnad nu? Vad drömmer vi om för samhälle i framtiden? Svåra frågor för alla våra 28 förtroendevalda i nämnder och bolag.

Det finns många politiska föreningar att engagera sig i? Till alla er därute som har åsikter och värderingar. Leta upp ett parti vars värderingar ligger nära dina. Gå med. Var med och påverka. Det finns utrymme för fler kloka människor i de politiska föreningarna.

 

Dags för en kulturboom i Karlstad

Var på handelskammarens frukostmöte i morse. Det var kul. Temat var kultur. Oscar Magnusson från Sliperiet i Borgvik var där. Härlig kille. Han berättade om sin väg till att bli både musiker och gallerist och drömmen om att förvandla en förfallen industrilokal till en vallfärdsort för oss som gillar konst, kultur och matupplevelser.

Kulturen är själva nerven i ett samhälle. I Värmlands har det här alltid varit viktigt. Vi har sjungit, skapat, målat och slöjdat i århundraden. Så är det idag också. Vi har massor av körer i Karlstad – inte minst i kyrkorna. Det växer upp små gallerier där det visas konst och kommunen satsar 25 miljoner om året på Wermland opera, Värmlands museum och Lars Lerin konsthall. En dryg tusenlapp betalar varje karlstadsbo till kulturen på skattsedeln. Väl använda pengar.

Men vi får inte glömma det folkliga skapandet. Det sker hos studieförbund och kulturföreningar, i källarlokaler och små teatergrupper. Jag tror de behöver mer plats i det offentliga rummet. Ska vi göra Drottninggatan till centrum för street art och bjuda in till brett kulturskapande där? De kan kan behövas replokaler och scener för det som är på väg. Den kultur som prövar sig fram. Vi gör en utredning för att se hur bibliotekshuset kan bli mer av ett kulturhus. Kanske kan också där finns plats för  små grupper att träna, pröva och skapa. Hur gör vi för att ta vara på all nyanländ kultur som nu kommer till stan från Syrien och Somalia.  Dags för lite nya instrument i kommunala musikskolan? Vi behöver tänka nytt.

Men här behöver alla hjälpas åt. När köpte ditt företag en tavla sist av en lokal konstnär? När var du senast på teater här i stan. Och varför inte bilda en kör på jobbet – och be företaget sponsra det som friskvård! Utan din och min medverkan blir det inget kulturliv. Att skapa och konsumera kultur är dessutom en fantastiskt miljövänlig form av konsumtion. Go for it

Senaste inläggen.
Bloggat på nwt.se.
Desktop