Per-Inge Lidén
Arkiv. november 2015

Jag är glad över campingen för EU-migranter

Idag har jag varit på ett seminarium som FN-förbundet och Svenska Kyrkan i anordnat kring EU-migranter. Många av de som tigger på våra gator är romer från Rumänien och Bulgarien. Romer är ett folk som funnits under århundraden i Europa. Ofta har de drivits från plats till plats och sällan har de fått bli en del av samhällsgemenskapen.

Idag är de medborgare i EU, liksom jag också är. Med det följer rättigheten att röra sig fritt i Europa, stanna på en plats i tre månader och längre om man är anmäld som aktivt arbetssökande hos arbetsförmedlingen eller kan försörja sig, studerar eller leva på sin pension.

Vi ä ovana vid den här situationen. Socialtjänstlagen är skriven innan EU-inträdet. Att människor tigger är inget nytt i Sverige, men det var många år sen det skedde i större skala.

I Karlstad har vi öppnat en tillfällig camping. Där erbjuds man ställa sin husvagn. Vi står för dusch, toaletter och en barack där frivilligorganisationerna står för gemenskap och fika. I Säffle ordnar kyrkorna och kommunen boende i några lägenheter.

Som EU-medborgare har man i princip rätt till ett tillfälligt personnummer, sjukvård betald av hemlandet och hjälp av arbetsförmedlingen att söka jobb. Vi i socialtjänsten kan stå för nödhjälp om man är akut sjuk, hemresa om man är utblottad och vi kan omhänderta och familjehemsplacera barn om de far illa. Rumänien har nu fördubblat sitt användande av EU-medel för att förbättra för romerna i landet.

Jag tycker att vi i Karlstad gör rätt som erbjudit mark och en camping i samverkan med kyrkor och frivilligorganisationer. Frågan är hur vi kan stötta arbetet i Rumänien och hur vi kan erbjuda EU-medborgare möjligheter att lämna tiggeriet och bidra till det gemensamma samhället.

 

Hur ska vi ta emot de som flyr

Den här veckan presenterade regeringen en ny överenskommelse kring flyktinginvandringen. Det här är viktiga frågor för oss i Miljöpartiet. Vi vill att människor ska ha rätt att söka asyl. Vi tycker att det ska finnas lagliga vägar in i Europa. Vi vill skicka tydliga signaler till de andra EU-länderna att de ska vara med och ta sitt ansvar och ge människor skydd.

Just nu är det Österrike, Tyskland och Sverige som lever upp till dessa krav. Under de två senaste månaderna har vi tagit emot ca 80 000 asylsökande människor, varav väldigt många barn. Det är klart att det finns en gräns för hur många vi kan ta emot på en gång.

Personligen tycker jag inte att vi är där än. Så jobbar vi t ex hårt här i Karlstad med att öppna asylboenden och hem för ensamkommande barn. Vi har kapacitet att utöka vårt mottagande. Det kommer för oss att bidra till ett hundrafemtiotal statligt betalda arbetstillfällen – bara inom socialförvaltningens regi.

Nu blir det tillfälliga uppehållstillstånd, begränsningar i anhörighetsinvandringen och id-kontroller vid gränsen. Rätten att söka asyl finns kvar. Jag har svårt att inse vad det kommer att innebära. Vad händer när uppehållstillståndet gått ut och den asylsökande har jobb och egen försörjning? Det kommer att bli långa och svåra processer kring vem som ska få stanna också i denna andra asylansökningsomgång.

Jag är kommunpolitiker. I Karlstad ska vi fortsätta att göra vårt allra bästa för att ta emot de som söker skydd hos oss. Det har vi resurser och kapacitet för. Det stora och svåra arbetet handlar om jobb och integration. Hur kan de som kommer bli en resurs som är med och får Värmland att växa.

Miljöpartiet sitter med i regeringen och i ca 100 majoritetsstyren i kommuner och landsting. Det är ibland svårt. Man får kompromissa. Det kostar på att styra och leda. Inför nästa år får vi utvärdera våra samarbeten. Men en sak är jag säker på. Vi gör skillnad.

 

Jag gillar företagsamma människor

Igår var jag ute och träffade företagare i Karlstad. Mia Marklund på vår näringslivs- och tillväxtenhet och jag mötte människor som jobbar med livsmedel. En jordbrukare, en charkuteriprodecent, en grossist i värmländsk närproducerad mat, ett kafferosteri med lila färg i loggan och två bagare/konditorier.

Det finns ett driv i värmländsk företagsamhet. Man blir inspirerad. Det finns potential i värmländsk närproducerat mat. Vi pratade om rättvisa regler och hur man förhåller sig till oseriösa företag, generationsskiften, distributionssätt, marknadsföring, kommunala upphandlingar, branschnära utbildning, rekryteringsbehov och mattrender.

Tre frågor känns dock viktigare än andra.

Hur utbildar vi unga människor till att vilja ta över och utveckla företag? Det behövs kunskap och nytänkande för att kunna driva våra värmländska gårdar i framtiden. Yngre behöver också kunna se jordbruk som ett yrkesval för att skapa en framtida livsmedelsförsörjning.

Det finns en trend att köpa svensk mat, som vi behöver förstärka. Men vi kan inte först skapa hårda och bra djurskyddsregler för svenska grisar och sen välja att köpa julskinkan till lägsta pris från andra länder med sämre djurskydd. Och handen på hjärtat. När frågade du på restaurangen senast var lunchmaten var producerad?

Vi behöver också se över skattesystemet. I Miljöpartiet har vi länge drivit frågan om att skatteväxla. Mindre skatt på arbete och mer på energi och miljöförstörande verksamhet. Liberalerna går nu fram med en liknande idé. Det är dags för handling.

 

Socialpsykiatri mitt i samhället

Idag har jag varit ute och grävt. Vi har påbörjat bygget av ett nytt boende inom kommunens socialpsykiatri på Stockfallet. Här ska det bli 16 lägenheter för människor med funktionsnedsättningar mitt i ett bostadsområde. Det är bra.

Under 1800-talet valde man inom läkarvetenskapen att skapa stora institutioner, typ Mariebergsklinikerna i Värmland, där man låste in människor med psykiska funktionsnedsättningar, ofta på livstid. Folk blev institutionaliserade, ibland steriliserade, och avskurna från omvärlden. Samhället skulle skyddas från det till synes avvikande.

En motrörelse uppstod i Italien och delvis USA efter andra världskriget. Man ville bygga upp det nya samhället så att alla får plats. Med hjälp av nya behandlingsmetoder, psykoterapi och nya mediciner skulle det finnas plats för alla i vårt samhälle. Socialpsykiatrin föddes.

På 1980-talet slog de nya idéerna igenom också i vårt land. Vi stängde de stora institutionerna och kommunerna fick ett ansvar för människor som behövde särskilt boendestöd. Psykiatriska sjukdomar gavs samma status som fysiska handikapp.

Därför vill vi idag skapa en blandad stad. Människor med funktionsnedsättningar, också psykiska sådana, ska kunna bo och leva mitt ibland oss. Nu satsar vi 44 miljoner kronor på två boenden med sammanlagt 16 lägenheter. Mitt i samhället. Mitt i Stockfallet. Och vi bygger med hög miljöklassning, energisnålt och i trä. Det handlar om politik vilja.

Läkarvetenskapen är inte någon exakt vetenskap skild från samhälle och politik. Även psykiatrin har politiska dimensioner.

Vilken helg…

Islamiska staten är en terrororganisation med statsbyggarambitioner, framväxt i en miljö i Syrien och Irak där samhället, demokratin och det vanliga livet är slaget i spillror. Framväxta med stöd av penningstinna grupperingar inom omgivande länder har de kunnat tillskansa sig rikedomar genom donationer, oljeutvinning och plundring. Nu har de slagit till i Paris, mitt i hjärtat av Europa. Det är vedervärdigt. Vi lider med alla människor som drabbats. Nu förstår vi på allvar vad de människor som flyr från Mellanöstern flyr ifrån.

 
Frihet, jämlikhet och broderskap och det öppna sekulära demokratiska samhället är precis vad IS hatar. Frankrike blir för dem själva symbolen för ett samhälle där människor får tro, leva och forma sina liv i frihet. Ett samhälle där alla har rätt att leva utifrån sina värderingar, sexuella läggning eller musiksmak. Detta samhälle vill man sätta skräck i. Man vill skärpa motsättningarna och förvandla våra öppna samhällen till slutna.

 
Men det ska vi inte låta dem lyckas med! Vi kommer med alla medel fortsätta att kämpa för ett solidariskt, öppet och demokratiskt Europa. Ett Europa med sekulär lagstiftning, fri rörlighet, öppenhet för det annorlunda, religionsfrihet och demokrati. Det innebär bra polisarbete där vi identifierar och slår till mot IS-krigare som vill nästla sig in i våra länder. Det innebär att FN och de stater som är direkt involverade i att söka en framtid för Syrien med alla medel behöver slå mot denna terrororganisation och bygga ett fredligt och demokratiskt Syrien. Det innebär att vi människor aldrig får ge upp hoppet om en fredlig, rättvis och demokratisk värld.

Sprudlande Indien

Tillsammans med ett helt gäng skårebor har jag varit en vecka i Indien. Vilken upplevelse! Vi fylldes av alla färger, dofter, människor och ljud. Vi besökte det sprudlande New Delhi som håller på att få ett modernt tunnelbanesystem, Jaipur med sin dynamiska industri, den gamla huvudstaden Agra med sin rika historia från mogultiden och, den för hinduismen så viktiga, staden Varanasi där floden Ganges flyter fram, men där motsättningarna mellan hinduer och muslimer också är tydliga. Vi mötte rikedom och fattigdom. Och en medelklass som är större än Västeuropas befolkning.

Indien: ett land, eller snarare en kontinent med 1.3 miljarder människor som är på väg att resa sig. Ekonomin växer och infrastruktur och städer byggs ut i rasande fart.  Ett land som satsar stort på utbildning. Några miljoner välutbildade akademiker lämnar universiteten och går ut i arbetslivet varje år.

I söndags presenterades valresultatet från delstatsvalen i Bihar. Låter inte så upphetsande kanske. Men Bihar har 100 miljoner invånare och är stort som Tyskland. De två stora partierna i Indien är BJP, som är ett hinduorienterat parti något till höger på skalan, och Kongresspartiet som står till vänster och har en mer sekulär profil. BJP har majoritet i landets parlament och styr, men såväl i New Delhi som Bihar, som är de delstater det varit val i på senare tid, har man förlorat stort. I Bihar fick BJP med allierade 58 platser och Kongresspartiet och deras grupp 178. Det kan tolkas som en seger för idén om ett sekulärt Indien med lika rättigheter för alla religioner, en kritik mot korruption eller kanske som en vänstervind som blåser i landet. Det kan jag inte överblicka.

Men det fina är att demokratins regler respekteras. BJP erkände sig besegrat och kommer att lämnar över makten till den fd oppositionen. Pressen är fri. Valdeltagandet högt och människor är inte rädda för att kritisera makten. Det är ljusår från kontinentens andra stormakt, Kina, där kommunistpartiet styr och konstitutionen inte tillåter fria val.

Världens största demokrati är i rörelse. Man har framtidstro. Och massor med unga människor som vill ta för sig. Det är hoppingivande för världen.

Ord är viktiga

Det brinner på asylboenden runt om i landet. Som politiskt ansvarig för flykting och migrationsfrågor i Karlstad ser jag allvarligt på det här.

 
Det finns många orsaker till att människor hamnar i ett så hatiskt förhållande till utsatta flyktingar att man vill tända på. Jag vill diskutera en möjlig orsak. Hur vi använder språket.

 
Det skrivs och talas många hårda ord. På nätet. I tidningsinsändare. Runt fikabord. I politiska texter och debatter. Ord som kan kanske inte alltid menar men som gör att folk kan skrida till handling, oavsett om man saknar vanliga spärrar eller inte. Folk och grupper beskrivs som mindre vetande, bakåtsträvande, obegåvad eller än värre saker. Människor utmålas som farliga eller lögnaktiga.

 
Ibland är också vi i politiken också dåliga på det här med ord och respekt. Det är lätt att ta till svepande ord om politiska motståndare. Här borde vi gå före och visa hur man ska debattera på ett bra sätt. Med respekt men med tydlighet.

När jag läste teologi i början av 80-talet lärde mig min lärare grundregler för goda teologiska diskussioner. Först, sa han, ska man beskriva motståndarens argument så att denne kan nicka och känna igen sig. – Just så är det jag resonerar. Därefter ska man kritisera den andres ståndpunkt . Och efteråt ska man kunna gå och dricka kaffe. Tillsammans.

 
Olika åsikter är inte farliga. Om vi beskriver dem på ett just sätt och diskuterar med respekt mot den andre. Men så gör vi inte alltid. Det är frestande att göra en nidbild av motståndarens åsikter. Varpå man kan tvåla till nidbilden och berätta om sina egna argument. Det är enklare så.

 
Orden har betydelse. Vi behöver alla rannsaka oss. Också vi politiker. För ord kan vara del av goda samtal. De kan också leda till hat. Och bränder.

Senaste inläggen.
Timbaktu 13 Okt
Bloggat på nwt.se.
me too 22 Oct
Desktop