Peter Kullgren (KD)

Alla måste acceptera vår värdegrund

För att ett samhälle ska fungera behövs ett sammanhållande kit, en värdegrund, det vill säga en uppsättning gemensamma normer om hur vi ska vara mot varandra. Saknas den och var och en följer sina egna regler blir det kaos. Det som då återstår är att tvinga människor att bete sig på ett för överheten önskvärt sätt. Vi har fått en polisstat. Det är på så sätt många diktaturer upprätthåller ordningen.

Sverige har under de senaste tusen åren format vår värdegrund med utgångspunkt i den kristna etiken. Ett gemensamt moraliskt arv har förmedlats från generation till generation. Värderingar som människolivets okränkbarhet, individens frihet, solidaritet med svaga och utsatta samt alla människors lika värde har på så sätt blivit en del av det ”svenska”.

Värdet av den kristna etiken kan inte överskattas för vår och andra västländers utveckling. Det är här som tankar om mänskliga rättigheter och om att alla är lika inför lagen har vuxit fram. Liksom det är här demokratin har utvecklats, även om rötterna finns i antikens Grekland. Det är även med den grunden som det bäst fungerande ekonomiska systemet – marknadsekonomin – har utvecklats.

Idag står vi i en situation där vi får influenser från en mängd olika håll på ett helt annat sätt än tidigare. Det sker genom ökat resande och en mer global  mediakonsumtion, men även genom invandring av människor som kommer från helt andra kulturer. I grunden anser jag att detta är något positivt. Olikheter och influenser från skilda håll leder till utveckling, medan likriktning ofta leder till stagnation. Detta förutsätter dock att värdegrunden inte går förlorad. Ska vi kunna hantera de utmaningar en stor  invandring innebär måste vi våga stå upp för de värderingar vårt land vilar på.

För de som vill påbörja ett nytt liv i Sverige måste det vara tydligt vilka grundläggande värderingar som gäller här. Det bidrar även till en trygghet för den som ska bli en del av samhällsgemenskapen om man vet vad man har att förhålla sig till. Det innebär inte att man måste göra sig av med sin religion, sina mattraditioner, klädvanor eller liknande. Tvärtom, öppenhet för och nyfikenhet på olika kulturella uttryck är en viktig del av det moderna Sverige och är en grund för internationella framgångar på många områden.

Däremot ska det vara mycket klart att i Sverige accepteras inte hedersförtryck, könsstympning eller att det uppstår enklaver där egen lagstiftning tillämpas.

Det krav man bör ställa på var och en som långsiktigt vill leva och bo i Sverige är att personen ifråga ska vilja bli en del av den svenska samhällsgemenskapen. Det handlar om att ta till sig de grundläggande värderingar vårt land vilar på, men även att efter förmåga lära sig svenska och på olika sätt bidra till det gemensamma bästa. Ställer man inte upp på detta gör man bäst i att söka sig någon annanstans.

Det ansvar som vilar på oss som redan bor här, både som enskilda och samhället i stort, är att underlätta för alla dem som vill bli en del av den svenska samhällsgemenskapen. Det handlar om att vara öppna för nya bekantskaper och ett föreningsliv som välkomnar även den som bryter på ett annat språk, men också om en arbetsmarknad som tar tillvara på de resurser alla som bor här utgör. Om detta inte sker kommer de sammanhållande kit som ändå präglar Sverige vittra sönder och tillit och ansvarstagande ersätts av misstro och otrygghet.

Inser man hur stort Rally Sweden är?

 

Foto: Christopher Batt

Foto: Christopher Batt

Nu är det inte långt kvar innan Svenska rallyt, eller Rally Sweden som är det officiella namnet, drar igång igen. Något jag personligen ser mycket fram emot. Att rallyt är Sveriges största återkommande sportevenemang kanske inte alla känner till, men så är det. Rallyt ingår i VM-serien och är där det enda rallyt på vinterväglag.

För Värmland och Karlstad, men även för Sverige som land innebär rallyt stor internationell uppmärksamhet. Genom att det är det enda vinterrally i VM-serien blir det unikt och sticker ut jämfört med de andra deltävlingarna.

Rallyt har runt 200 000 besökare varav en stor del kommer från andra länder. Den ekonomiska vinsten i form av skatteintäkter och arbetstillfällen ska därför inte underskattas. Att det dessutom innebär en folkfest gör ju inte saken sämre.

Samtidigt pågår en ständig kamp om att få behålla rallyt i Sverige. Kostnaderna stiger hela tiden. Det är ett återkommande arbete för arrangörerna att hitta samarbetspartners som är beredda att gå in med pengar. Dessutom finns andra länder som gärna skulle lägga vantarna på vinterrallyt. I torsdagens NWT uttryckte rallyts VD Glenn Olsson:

”Vad jag har hört är Japan och Kanada beredda att betala mellan 40 och 50 miljoner för att få ta över vår vintertävling i VM. De gör det med statligt stöd till skillnad från oss.”

Rallyt betyder mycket för Karlstad och Värmland, därför går olika lokala aktörer, bland annat Karlstads kommun in med en hel del pengar. Men det är som sagt inte bara regionalt rallyt är betydelsefullt. Det är även betydelsefullt för Sverige som turistland. Det vore därför önskvärt om fler aktörer på riksplanet fick upp ögonen för hur viktigt det faktiskt är att vi får ha kvar rallyt i Sverige.

Utan att bli alltför lokalchauvinistisk är det ändå svårt att låta bli att reflektera över hur tongångarna hade varit i riksmedia om ett arrangemang med tvåhundratusen besökare i Mälardalen hade varit i farozonen…..

Linda Larsson skjuter sig själv i foten

I dagens NWT finns en artikel om att Karlstads kommun överväger att bygga tillfälliga modulhus för att lösa boendefrågan för bland annat flyktingar. I artikeln kommenterar socialdemokraternas oppositionsråd Linda Larsson: ”Vi har en längre tid påtalat behovet av fler bostäder och kommunen skulle haft en bättre beredskap.”

Visst är det oppositionens uppgift att ifrågasätt majoriteten, men här skjuter hon sig själv i foten, kritiken slår det enkom tillbaka henne själv och socialdemokraterna. Idag byggs det mer än det gjort på åtskilliga decennier i Karlstad. Problemet är att när vi tog över styret för drygt fem år sedan var planberedskapen eftersatt. Utan planer blir det inga nya hus. Och nya planer görs inte över en kafferast. Planarbetet var dock något vi tog tag i och prioriterade. Det gör att det nu kan byggas så mycket som det gör.

Så Linda Larsson, det är bra att du påtalar problem. Saken är att det inte räcker att påtala, i alla fall inte om man sitter i majoritet. Då måste man se till att det blir verkstad, i det här fallet planer som efterfrågas. Det var det som saknades när ni var i majoritet.

Snart får bussarna namn – 587 förslag har kommit in.

MittiCity_oc_%20buss_Eri_Martensson

Nu har tiden gått ut för att ge förslag till vad Karlstads buss 62 bussar ska heta. Det var i september som jag lyfte förslaget i Stadsbyggnadsnämnden att Karlstadsborna skulle få vara med och ge namn åt våra bussar.  Intresset har varit stort och 587 förslag har kommit in, vilket är roligt. Nu vidtar ett arbete i förvaltningen med att gå igenom förslagen. Om allt går som planerat kommer namnen vara spikade i mars. Jag ser med spänning fram emot slutresultatet.

Barn bör få knyta an till båda sina föräldrar

 Ofta lyfts det fram att det är viktigt att barn får möjlighet anknyta till båda sina föräldrar redan som små, en uppfattning som jag naturligtvis delar. Därför är det eftersträvansvärt om båda föräldrarna tar del av föräldraförsäkringen och stannar hemma under en tid medan barnen är små. Samtidigt är jag väl medveten om att förutsättningarna ser olika ut i olika familjer, därför anser jag, och en stor majoritet av svenska folket, att det är föräldrarna själva som ska bestämma hur föräldradagarna ska fördelas.

 Barns rätt till båda sina föräldrar är dock ett av de argument som används av många som argumenterar för kvotering av föräldraförsäkringen. Senast förra året införde regeringen tillsammans med Vänsterpartiet och Folkpartiet ytterligare en så kallad pappamånad. (Ja, jag skriver Folkpartiet för det var så partiet hette då, och särskilt liberalt var beslutet under inga omständigheter.)

 Det anmärkningsvärda är att personer som i andra sammanhang argumenterar för att barn ska ha rätt till båda sina föräldrar i onsdags var med och beslutade om att ensamstående får rätt till assisterad befruktning i den svenska vården. Nu är man alltså beredd att med det offentliga medel skapa en situation där pappan överhuvudtaget inte ska finnas med, annat än som ett namn på ett papper. Jag har stor förståelse för den längtan efter barn som man som ensamstående kan uppleva, men för mig går barnets rätt till båda sina föräldrar före.

 Då invänder någon: Men alla dessa barn som ändå växer upp med bara en förälder, de finns ju redan. Ja så är det, och de flesta, får säkert en god uppväxt, men jag vidhåller att det offentliga inte ska vara med om att redan från början bidra till sådana situationer. 

 

 

Oacceptabla trakasserier 

Katolska kyrkan i Karlstad har återigen blivit utsatt för vandalism. Det är den nionde gången sedan i juni. Att utsättas en gång är illa nog, men när det sker upprepade gånger upplevs det naturligtvis mycket värre för dem som utsätts. Det skapar en oro för de drabbade. När händer det nästa gång och vad kommer att hända då är tankar som lätt infinner sig. Kommer det att stanna vid materiella skador, eller kommer man att ge sig på någon person?

Församlingens kyrkoherde Martin Ferenc säger till VF: ”Efter förra gången, i december då församlingens bil som jag brukar köra vandaliserades, ville jag att polisen skulle hjälpa till att ansöka om övervakningskameror. Men de har inte ens svarat mig.” 

Detta är naturligtvis helt oacceptabelt. Upprepade angrepp mot en religiös församling kan naturligtvis inte tolereras och måste tas på största allvar. 

I Sverige finns en tendens att se mindre allvarligt på saken när det är kristna som drabbas än andra grupper. På ett globalt plan är kristna den religiösa grupp som utsätts för störst religiös förföljelse. I media framkommer detta ofta inte utan man väljer istället att beskriva det som konflikter mellan olika religiösa grupper i enlighet med kolsuparprincipen. 

När vi ser att religiösa grupper i Sverige utsätts för trakasserier måste samhället reagera entydigt och beslutsamt, detta oavsett om det är kristna, muslimer, judar eller någon annan grupp. Väl medveten om att detta måste prövas i domstol går ändå mina tankar till att angreppen på Katolska kyrkan i Karlstad är frågan om hatbrott. 

Politik när den är som sämst, och skadligast

Det hör politiken till att vara oense. Oppositionen ska kritiskt granska majoritetens arbete och driva på utifrån sina perspektiv. Kommunpolitik är i och för sig politik det också men skillnaden brukar vara det pragmatiska förhållningssättet och en gemensam vilja om kommunens väl.

 

I media rapporterades för någon dag sedan om en företagsetablering i Karlstad. Ett IT-företag med stor potential har valt Karlstad som säte och det kan innebära många nya arbetstillfällen. Bolaget har högt ställda mål och en kompetent uppsättning ägare och finansiärer.

 

Samma konstellation vill förvärva stadshuset och efter förhandlingar ska teknik- och fastighetsnämnden fatta beslut om affären på onsdag.

 

Igår blev jag uppringd av en journalist som meddelande att socialdemokraterna ”gått i taket” över priset efter att de läst underlagen och vill utåt få det till att stadshuset säljs för halva priset.

 

Det är fel. Stadshuset är värderat till 51 miljoner kronor och det är också den föreslagna köpesumman. Socialdemokraterna hänvisar till en annan värdering som gjorts utifrån förutsättningen att en detaljplan antagits som tillåter 1800 kvm handel i stadshuset.

 

Stadshuset säljs med befintlig detaljplan som anger offentliga ändamål. Annan användning kräver en ny detaljplan.

 

Handel i den omfattningen är inte lämpligt i stadshuset ur stadsutvecklingssynpunkt. Inte minst med tanke på utvecklingen kring Karlstad C. Handelsutredningen ger ytterligare argument.

 

Det som de tänkta köparna har spånat om vad gäller framtiden för stadshuset är kontor, bostäder och eventuellt en restaurang. Inte handel.

 

Således är värderingen som förutsätter handeln irrelevant. Men, för socialdemokraterna är den högst relevant ur politiskt perspektiv. Det ger nämligen en möjlighet att sprida dunkel över en annars mycket positiv nyhet. Genom att aktualisera en oaktuell värdering blir, vips, fokuset på huruvida majoriteten slösar med pengar. Det är måhända bra ur ett oppositionspolitiskt perspektiv men är det bra för Karlstad?

 

Jag är besviken på vår opposition och orolig för konsekvenserna av agerandet. Det finns en uppenbar risk att det skadar relationen med den tänka köparen, etableringen och kommande etableringar.

Varför 100 000

Livskvalitet Karlstad 100 000, så lyder Karlstads kommuns vision. Ibland hör man dock folk raljera lite över visionen. Formuleringarna kan låta olika men ofta går de ut på: ”Är det inte bra som det är, varför måste vi bli större, är det inte bara ett uttryck för att politikerna fått storhetsvansinne” Och frågan är befogad. Enligt SCB:s medborgarundersökning 2015 är Karlstadsborna mycket nöjda med sin kommun och kan starkt rekommendera vänner och bekanta att flytta hit. Karlstad är idag en bra plats att leva och bo på. Varför ska vi då bygga en massa? 

Först vill jag understryka att visionen har två olika delar, den handlar inte bara om att vi ska bli 100 000, den handlar också om att arbeta för livskvalitet. Att Karlstad ska vara en kommun där det är gott att leva. Men måste vi verkligen sträva efter att bli större? Ja, jag tror faktiskt det, av ett antal olika anledningar.

För det första: För mig handlar ”100 000″ mer om en viljeinriktning än om att vi ska bli just hundratusen invånare. Det handlar om att vi ska vara en dynamisk och växande stad som ligger i framkant när det gäller utveckling. Den dag vi slår oss till ro med att det är bra som det är, då är risken stor att vi inte bara slutar växa utan att vi faktiskt börjar att krympa. Och en kommun som kryper får problem. Det behöver vi inte titta särskilt långt utanför kommungränsen för att konstatera. När en ort krymper då måste den kommunala servicen dras ner, skolor slå igen och så vidare, underlaget för affärer och restauranger minskar. Vilket i sin tur bidrar till att det blir mindre attraktivt att bo och verka där. Vi har fått en negativ spiral. 

För det andra: För att vara en attraktiv kommun krävs det att det finns möjlighet till olika typer av jobb, bra skolor och universitet, ett varierat utbud av affärer och restauranger liksom ett rikt utbud av kultur och nöjen. Det räcker inte bara med fin natur – det har alla svenska kommuner, nästan. Men allt detta kommer inte av sig själv. Det krävs att det finns någon som väljer att lägga sitt företag här, eller placera en myndighet här, öppna ett Ikea eller se till att David Guetta har sin Sverigespelning här. När man väljer var man ska placera en verksamhet eller ett arrangemang då har storleken betydelse. Om kommunen är för liten är risken stor att den inte kommer ifråga. I det sammanhanget är det ett viktigt symbolvärde att ha fler än hundratusen invånare. 

För det tredje: Värmland behöver en stark motor. Utan en centralort som kan konkurrera med städer som exempelvis Örebro kommer Värmland få svårare att hävda sig. Om inte Karlstad klarar av att vara ett regionalt nav kommer avståndet till viktig samhällsservice bli ännu längre för orter som Sunne, Munkfors Kil och Arvika. Jag vill påstå att om inte Karlstad lyckas vara den regionala centralort vi ska vara kommer avfolkningen av Värmland att ta fart. 

För det fjärde: Många vill bosätta sig i Karlstad. Bostadsmarkanden är het, mycket het till och med. Detta tar sig bland annat uttryck i att såväl villor som bostadsrätter ofta säljs redan före visning, vilket naturligtvis upplevs som frustrerande för den som vill skaffa sig en bostad. En annan aspekt är att priserna stiger även om vi ännu är långt ifrån de priser som råder i storstäderna. Självklart är det roligt att många vill bo i Karlstad, men det är också en utmaning. För kommunen och inte minst för mig som ordförande i Stadsbyggnadsnämnden, gäller det att verka för att det finns ett rikt utbud av bostäder, såväl stora som små, liksom villor och lägenheter, både hyresrätter och bostadsrätter. 

Därför är det roligt att byggandet nu har tagit ordentlig fart. Det räcker med att ta sig en titt runt om i stan för att se att väldigt mycket är på gång. Något som också visar sig i SCB:s statistik. Ingen gång under 2000-talet har byggandet av så många bostäder påbörjats som under det första kvartalet i år. Mycket talar även för att den höga nivån på byggandet kommer att fortsätta. Exempelvis har det hittills i år beviljats bygglov för runt 600 bostäder. Detta skall jämföras med 383 bygglov under hela förra året. Under de senaste åren har vi lyssnat in och prioriterat arbetet med de planer som byggbranschen efterfrågar. Något som nu ger resultat. Men det är inte bara byggbranchen vi lyssnar på. När vi bygger stad finns det många perspektiv att ta hänsyn till. Inte minst kulturella och miljömässiga, det är en fråga om livskvalitet. Min övergripande vision är långsiktig, och den är att Karlstad ska upplevas som en attraktiv stad också i framtiden. När vi växer ska det ske på ett ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbart sätt.

557 bostäder 

Bostadsmarkanden i Karlstad är het, mycket het till och med. Det är ett uttryck för att det är många som vill bosätta sig i Karlstad. Något som bland annat tar sig uttryck i att såväl villor som bostadsrätter ofta säljs redan före visning, vilket naturligtvis kan upplevas som frustrerande för den som vill skaffa sig en bostad. En annan aspekt är att priserna stiger, även om vi ännu är långt ifrån de priser som råder i storstäderna.

Självklart är det roligt att många vill bosätta sig i Karlstad, men det är också en utmaning. För kommunen och inte minst för mig som ordförande i Stadsbyggnadsnämnden, gäller det att jobba för att det finns ett bra utbud av bostäder, såväl stora som små, liksom villor och lägenheter, både hyresrätter och bostadsrätter.  

Lyssnar man till socialdemokraterna är det lätt att få bilden av att inget händer. De gör allt för att sätta en bild av Karlstad som en kommun på tillbakagång. Om man frågar de flesta Karlstadbor torde dock bilden vara en annan. Det räcker med att ta sig en titt runt om i stan för att se att väldigt mycket är på gång. Något som också visar sig i SCB:s statistik. Ingen gång under 2000-talet har byggandet av så många bostäder påbörjats som under första kvartalet i år rapporterar VF. Mycket talar även för att den höga nivån på byggandet kommer att fortsätta. Exempelvis har det hittills i år beviljats bygglov 557 bostäder. Detta skall jämföras med 383 bygglov under hela förra året.

Det finns flera orsaker till detta. En är naturligtvis konjunkturen. Bostadsbyggandet är väldigt konjunkturberoende. Men det gäller också att vara i fas med planarbetet när efterfrågan på byggbara tomter tar fart. Detta är något som den sittande majoriteten verkligen har prioriterat och som vi nu ser frukten av. I en intervju i VF säger Ulf Zakrisson, chef för Sveriges Byggindustrier i Karlstad: ”Karlstads kommun har lyssnat på branschen och tagit fram många detaljplaner på sistone, vi har också deltagit i det arbetet. Nu börjar det ge resultat”

Det naturligtvis oerhört roligt att höra sådana kommentarer från branschen. Och så har det verkligen inte alltid låtit. Men vi har precis som Ulf Zakrisson säger, försökt lyssna in de önskemål och behov som finns. Men inte bara ifrån byggbranschen. När vi bygger stad finns det många perspektiv att ta hänsyn till. Inte minst kulturella och miljömässiga. Min övergripande vision är långsiktig, och den är att Karlstad ska upplevas som en attraktiv stad också i framtiden. När vi växer – och det ska vi göra – ska det ske på ett ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbart sätt.

Ebba levererar 

Ebba Busch Thor gjorde ett avbrott i sin föräldraledighet för att medverka vid Kristdemokraternas dag i Almedalen. Och som hon gjorde det! Vilket tal hon höll! Om humorn var Göran Hägglunds signum så kommer tydligheten troligtvis bli Ebbas. Och jag tror det är just det vi behöver. Jag är inte säker på att hon kommer att bli folkkär långt utanför Alliansen på det sätt som Hägglund var och är. Hon provoserar antagligen ganska många, särskilt i rödgröna kretsar men även en och annan förment liberal folkpartist. Men det gör inget. Dem hon provoserar kommer sannolikt ändå aldrig att rösta på KD. Även om det blivit bättre de sista åren har ett av KD:s problem tidigare varit att vi uppfattats som otydliga. Detta kommer förhoppningsvis inte bli ett problem i framtiden. 

På det stora hela var det ett mycket värdeorienterat tal, där utrikespolitiska frågor fick ett stort utrymme. Ebba framhöll att vi måste stå upp för västerländska värden som upplysning, demokrati och rättssäkerhet och att detta är värden som är värda att försvara, även om det innebär användande av vapenmakt. 

Ett av de stora hoten mot världsfreden är IS. Kristdemokraterna presenterade under dagen förslag hur vi kan verka mot att svenska medborgare ska ansluta sig till IS och andra terrororganisationer. Ett av förslagen är att man ska kunna dömas till upp till livstidsfängelse för landsförräderi om man ansluter sig till en terrorgrupp likt IS. 

I talet tog hon också ställning mot olika typer att ovanifrån lösningar, där vi blir behandlade som kollektiv istället för de personer vi är. Bland annat uttryckte hon: ”Vi sorteras in i fack efter kön, hudfärg, tro, etnicitet, sexualitet, funktionsnedsättning. Färdigsorterad och stämplad blir du främst en representant för en kategori. Sen, när du är kategoriserad eller ”rasifierad”, så bestäms var i samhällsordningen din kategori hör hemma. Sen ska politiken lägga till rätta. Styra upp och reglera. Det blir kvotering och särbehandling. Grupprättigheter och särlagstiftning.” 

I Partiets valutvärderingsgrupp, som jag hade förmånen att leda, lyfte vi fram integration, rättspolitik och försvar som områden där KD har en stor potential. Det var därför roligt att höra att det var just den typen av frågor som Ebba valde att lyfta i sitt tal. Ebba har tidigare sagt att hon ska ta kampen mot ovanifrån lösningarna och att det är i den riktningen hon vill leda partiet. Efter att ha hört det här talet tror jag att partiet går en ljus framtid till mötes med Ebba Busch Thor i ledningen. 

Senaste inläggen.
Bloggat på nwt.se.
Desktop