Peter Kullgren (KD)

Ebba levererar 

Ebba Busch Thor gjorde ett avbrott i sin föräldraledighet för att medverka vid Kristdemokraternas dag i Almedalen. Och som hon gjorde det! Vilket tal hon höll! Om humorn var Göran Hägglunds signum så kommer tydligheten troligtvis bli Ebbas. Och jag tror det är just det vi behöver. Jag är inte säker på att hon kommer att bli folkkär långt utanför Alliansen på det sätt som Hägglund var och är. Hon provoserar antagligen ganska många, särskilt i rödgröna kretsar men även en och annan förment liberal folkpartist. Men det gör inget. Dem hon provoserar kommer sannolikt ändå aldrig att rösta på KD. Även om det blivit bättre de sista åren har ett av KD:s problem tidigare varit att vi uppfattats som otydliga. Detta kommer förhoppningsvis inte bli ett problem i framtiden. 

På det stora hela var det ett mycket värdeorienterat tal, där utrikespolitiska frågor fick ett stort utrymme. Ebba framhöll att vi måste stå upp för västerländska värden som upplysning, demokrati och rättssäkerhet och att detta är värden som är värda att försvara, även om det innebär användande av vapenmakt. 

Ett av de stora hoten mot världsfreden är IS. Kristdemokraterna presenterade under dagen förslag hur vi kan verka mot att svenska medborgare ska ansluta sig till IS och andra terrororganisationer. Ett av förslagen är att man ska kunna dömas till upp till livstidsfängelse för landsförräderi om man ansluter sig till en terrorgrupp likt IS. 

I talet tog hon också ställning mot olika typer att ovanifrån lösningar, där vi blir behandlade som kollektiv istället för de personer vi är. Bland annat uttryckte hon: ”Vi sorteras in i fack efter kön, hudfärg, tro, etnicitet, sexualitet, funktionsnedsättning. Färdigsorterad och stämplad blir du främst en representant för en kategori. Sen, när du är kategoriserad eller ”rasifierad”, så bestäms var i samhällsordningen din kategori hör hemma. Sen ska politiken lägga till rätta. Styra upp och reglera. Det blir kvotering och särbehandling. Grupprättigheter och särlagstiftning.” 

I Partiets valutvärderingsgrupp, som jag hade förmånen att leda, lyfte vi fram integration, rättspolitik och försvar som områden där KD har en stor potential. Det var därför roligt att höra att det var just den typen av frågor som Ebba valde att lyfta i sitt tal. Ebba har tidigare sagt att hon ska ta kampen mot ovanifrån lösningarna och att det är i den riktningen hon vill leda partiet. Efter att ha hört det här talet tror jag att partiet går en ljus framtid till mötes med Ebba Busch Thor i ledningen. 

SD väljare får inget för rösten

4047 personer eller 6,7% röstade på Sverigedemokraterna i valet till Kommunfullmäktige i Karlstad 2014. Detta innebär att SD i Karlstad kommer att få runt 1,5 miljoner i partistöd och arvoden under innevarande mandatperiod. 

Varför skriver jag nu detta? Jo för ännu har partiet inte lyckats åstadkomma en enda budget. Under måndagens budgetfullmäktige hade man förvisso tagit fram ett dokument som främst bestod av ett antal utredningsuppdrag, de flesta gällande sådant som kommunen redan sysslar med. Men någon budget kan man med bästa vilja i världen inte kalla det.  SD har nu varit representerade i nio år i fullmäktige och inte en enda gång har de presenterat en budget.

Över 4000 Karlstadbor röstade på detta parti och man tar inte sitt uppdrag på större allvar. Det är en ynkedom, för att låna ett uttryck från Alf Svensson. Tar man inte sitt uppdrag mer seriöst tycker jag man bör överväga om man överhuvudtaget ska sitta i kommunfullmäktige. Det är trots allt Karlstads högsta beslutande organ vi talar om.

Kristdemokrat = religiös? 

Det finns många fördomar om Kristdemokraterna. Det kan handla om att man måste vara kristen för att rösta på oss, att vi vill förbjuda aborter, att vi ogillar homosexuella eller att vi inte får dricka alkohol osv. I viss utsträckning har vi säkert oss själva att skylla. Men våra motståndare är heller inte sena att försöka förstärka dem. I ett antal blogginlägg kommer jag därför att ta upp ett antal fördomar om Kristdemokraterna till diskussion. Ambitionen är att jag ska vara så rak och tydlig som möjligt. 

Ganska ofta möter jag kommentarer i stil med: ”KD har många bra tankar och idéer som jag gillar, men jag är inte religiös så jag skulle aldrig kunna rösta på dom” Då blir jag bara så trött och tänker: ”Har vi inte kommit längre än så?”

Jag tänker inte sticka under stol med att vi som parti inspireras av kristna värderingar. I vårt principprogram kan man läsa: 

”Kristdemokrati är demokrati byggd på kristen människosyn och värdegrund. Med kristna värden avses de allmänt giltiga värden som inspirerats och förvaltats av den kristna traditionen. Kristdemokratin är värdeorienterad. Med detta menas en politik som har människovärdet och de etiska grundvärdena i centrum.”

Vi anser med andra ord att de värderingar och den människosyn som ligger till grund för det västerländska samhällsbygget är en bra grund att utgå ifrån och något som vi vill slå vakt om. Detta innebär inte att många av dessa värderingar inte också återfinns i kulturer där andra religioner varit dominerande, men i Europa är det kristendomen som varit den främsta värdebäraren genom historien. 

Men Kristdemokraterna är ingen kyrka, inte en religiös sammanslutning. Som parti har vi ingen uppfattning om Gud, änglar, bön eller vad det nu kan vara. Det är frågor som vi överhuvudtaget inte tycker att politiker ska lägga sig i, det är en fråga för religiösa samfund. Av den anledningen är jag också väldigt skeptisk till att politiska partier är med och styr i Svenska kyrkan. 

I vårt parti finns personer med många olika religionstillhörigheter likaväl som det finns ateister och agnostiker. Inte ens i partiets barndom fanns det något bekännelse krav för att vara med. Att man måste vara ”religiös” för att rösta på partiet är därför en renodlad fördom. Det vi har gemensamt är att vi tycker att de grundläggande värderingar som partiet vilar på är bra. 

Vill du läsa mer om dessa värderingar kan du klicka här

Budget med fokus på barn, äldre och tillväxt

Idag presenterade kommunalråden för majoritetspartierna vår sjätte budget. Liksom tidigare år har vi ett stort fokus på våra yngsta och våra äldsta. Drygt 100 miljoner kronor förstärks barn- och ungdomsnämnden och vård- och omsorgsnämndens driftbudgetar med 2016. Det känns bra! 

Investeringsbudgeten är fylld till bredden, ja, för att vara ärlig så svämmar det faktiskt över något. Vi har som mål att kommunen nettolåneskuld inte ska öka, men det gör den med ca 100 miljoner. Varföre frågar sig vän av ordning? Regler är regler som någon sa och visst är det så. Men, i förslaget, som ska godkännas i kommunfullmäktige innan vi ropar hej, finns många mycket angelägna investeringar. Jag nämner ett par områden. 
Under hela vår majoritetstid har vi prioriterat investeringar i våra skolor. De var helt enkelt i uruselt skick på grund av alldeles för låg nivå på underhållet. I den här budgeten beslutar vi om att Hultsbergsskolan ska totalrenoveras och byggas ut. 194 miljoner kronor beräknas det kosta. 
Dessutom investeras det i förskolor och under 2018 inleds renoveringen av kvarnbersskolan. 
Karlstad växer med ungefär 700 personer per år. 723 i snitt över en femårsperiod för att vara exakt. Just nu har vi riktigt bra fart i bostadsproduktionen och det behövs sannerligen. För att vi ska kunna fortsätta växa utan att påfrestningarna blir ohållbara måste vi investera. I skolor, äldreboenden och inte minst infrastruktur. Ett exempel. Jakobsberg, området vid gamla flygplatsen, har ett fantastiskt läge och kan komma att bli hemma för uppåt 5000 karlstadsbor. Men det kräver investeringar i vägar, rondeller och broar. Uppåt 2700 nya bostäder i områdena Jakobsberg och Kanoten hänger på de infrastrukturinvesteringarna. Under de kommande 3 åren har vi avsatt 152 miljoner kronor till det. 
Därför föreslår vi att kommunfullmäktige tillåter att vi ökar kommunens nettolåneskuld med 100 miljoner kronor, trots att regler är regler….  
PS I budget beslutet föreslås att stadshuset ska säljas och beroende på vad intäkten blir där kanske det inte blir så mycket till skuldökning… Den som lever får se. DS
Bild från pressträffen idag på Hultsbergsskolan. 

Hur fort kan och ska vi växa? 

Socialdemokraterna i Karlstad kallar till pressträff. Målet i kommunens strategiska plan om att vi ska växa med 700 personer per år vill man ska ändras till 1000 personer per år. ”Karlstad behöver växa med minst 1000 personer per år” lyder rubriken och för de som tar sig dit utlovas en redogörelse för hur det ska gå till. 
Det ska sannerligen bli intressant att få den redogörelsen och det ska bli än mer intressant att se hur de i budget och andra styrande dokument ska framtving denna ökning. 

För mig är en siffra i ett mål förvisso bra men siffran i sig gör knappast någon skillnad. I vår övergripande vision om att Karlstad ska växa till 100 000 innevånare finns ytterligare en viktig faktor. Livskvalitet. För mig innebär det att vi ska växa förnuftigt. Gamla som nya karlstadsbor ska ha kvar sin livskvalitet. Det betyder att jag, tillskilland från Håkan Holm och socialdemokraterna, inte tänker tillåta att staden utvecklas hursomhelst, var som helst, på vilken grönyta som helst, eller hur högt som helst. 


Men, visst ska vi växa! Växer gör vi också. Snittet över senaste femårsperioden är 723 personer per år. Vi når med andra ord vårt mål. Vulka är då de faktorer som gör att en stad växer? För Karlstads kommun är följande oerhört viktigt: 


– Ska vi växa på ett ansvarsfullt sätt krävs att det skapas jobb. Därför har vi både den förra och innevarande mandatperioden verkligen prioriterat företagarfrågor. Vi har träffat över 500 företag, ändrat upphandlingsrutiner, inrättat ett näringslivsråd, tagit fram mer mark som företag kan växa på och helt nya områden för nya etableringar. Vi fortsätter vår dialog med näringslivet för att vi ska kunna förbättra oss och vi ska ta fram än mer mark för växande- och nya företag. Företagarna ser också alltmer positivt på Karlstad. Att vi klättrade 23 placeringar i Svenskt näringslivs ranking förra året är ett av flera exempel på det.   


– Fler bostäder är också avgörande för att kommunen ska kunna växa.. Därför har även detta varit och är fortsatt ett högt prioriterat område. Vi har snabbat upp plan- och genomförandeprocessen och slagit rekord i antalet antagna detaljplaner.  Vi har antagna detaljplaner för över 3000 bostäder och mer är på gång. Under de 5 månader jag varit ordförande i stadsbyggnadsnämnden har vi beviljat bygglov, alltså bostäder som ska vara klara inom två år, för över 400 bostäder och på nämnden nästa vecka blir det ytterliga cirka 60. 


– Ytterligare en aspekt för att en stad ska växa är att den uppfattas som attraktiv. Här är kulturen viktig, men också nöjesliv, möjlighet till rekreation, bra skolor, parker och god arkitektur, för att nämna några saker. Allt detta är sådant som den nuvarande majoriteten arbetar med. För tillfället gör vi stora satsningar för att centrum i Karlstad ska bli än mer attraktivt.


Så självklart ska vi växa men vi ska vi göra det förnuftigt. Istället för att ägna oss åt sifferövertrumfande och plakatpolitik kommer vi stå fast vid målet att växa med minst 700 personer per år i genomsnitt. Vi kommer att fortsätta arbeta för att Karlstad ska få fler invånare, men detta ska ske på ett balanserat sätt så att livskvaliten för Karlstadborna kan bibehållas. För lika viktigt som att Karlstad växer är att vi fortsätter vara en attraktiv och vacker stad.


KD budget ger mersmak 

Under måndagen presenterade Kristdemokraterna sitt första egna budgetförslag på mycket länge. Det känns både positivt och negativt. Negativt för att det betyder att vi inte längre är i regeringsställning. Jag har kommenterat detta i ett tidigare blogginlägg och konstaterar nu därför bara att det är beklämmande att ta del av det utvecklingsfientliga mischmasch till ekonomisk politik som den nuvarande regeringen ägnar sig åt. 


Det positiva är att Kristdemokraterna nu får möjlighet att utveckla sin egen politik. Efter åtskilliga år med gemensamma alliansbudgetar känns det bra att vi nu fullt ut kan presentera det vi står för. Även om KD haft god utdelning under åren i regeringsställning går det inte att komma ifrån att ska man komma överens med tre liberala partier blir det med nödvändighet en del kompromissande. Det är därför nödvändigt att vi använder tiden i opposition att utveckla och vässa den kristdemokratiska politiken så att vi står beredda den dag det åter är dags att ta över regeringsansvaret – en dag som kan komma fortare än vi anar om regeringen fortsätter på samma svajiga sätt som hittills. 


I detta förslag till vårbudget, som ju faktiskt bara är en kompletteringsbudget till den alliansbudget som lades i höstas tar vi ett första steg mot en mer renodlad kristdemokratisk politik. Tre huvudspår i förslaget är: 


  • Satsningar på att få ner arbetslösheten. Där lanserar vi bland annat ett dubbelt jobbskatteavdrag för den som varit långtidsarbetslös men som kommer i arbete. Med ett fördubblat jobbskatteavdrag får man behålla mer av lönen och incitamenten att ta jobb med även något lägre lön ökar. 
  • Förbättrad integration. Här är det i stort frågan om de förslag som har presenterats under vintern och våren och som jag även beskrivit här på bloggen. Detta är ett oerhört viktigt område och där vi kommer att arbeta vidare. 
  • Förstatligande av sjukvården. Detta var ett förslag som Göran Hägglund presenterade under valrörelsen. I grunden handlar det om att få en mer jämlik sjukvård över hela landet. ”Just nu är situationen så allvarlig att det kan påverka möjligheterna att överleva viss typ av cancer, och det är en oacceptabel ojämlikhet vi vill komma åt genom att förstatliga sjukhusvården” sa Ebba Busch Thor i samband med att budgetförslaget presenterades och jag kan bara instämma.
Alla förslagen ovan är goda förslag som jag helt ställer mig bakom, men om jag ändå skall komma med någon försiktig kritik så är det att de inte är så vådligt omvälvande. Inför höstbudgeten har jag högre ställda förväntningar. Då måste vi ha kommit längre i utvecklingsarbetet och presentera en vassare och än mer profilerad politik. Något jag också tror kommer att bli fallet. Partiet har precis genomgått en process där vi utsett en ny partiledare och Ebba har trots allt ännu inte suttit vid rodret i två hela veckor.

Favorit i repris

Det känns som en favorit i repris när Värmlandsnytt återigen ”avslöjar” att kommunen genom mig eller andra i kommunledningen ibland bjuder våra gäster på ett par glas vin till maten när vi har representation.  


Karlstads kommun och koncern omsätter ca 8 miljarder kronor per år. Vi har 7300 anställda. Vi har omkring 4000 företag i kommunen. Vi vill ha bättre infrastruktur, fler företag som etablerar sig här och fler som bygger bostäder. Vi vill ha goda relationer med vårt näringsliv, med våra offentliga myndigheter, andra kommuner, våra kulturpersonligheter och institutioner. Goda relationer med många olika aktörer är viktigt för att kommunen ska utvecklas. Därför träffar kommunledningen många personer. Ibland över en middag, på en konsert eller på en hockeymatch. Ibland bjuder vi på mat och i samband med det ett par glas vin.  


En ny vinkel fanns dock i gårdagens rapportering, nämligen att gäster ”hängdes ut”. Bild och namn på personer som vi träffat och i det fallet bjudit på mat och 2 glas vin var till en middag. Det är helt okej att förtroendevalda och ledande kommunala tjänstemän granskas och hängs ut när det är befogat, men våra gäster ska inte behöva se sina ansikten i media.  
En överhängande risk med detta är att det blir betydligt svårare att träffa personer som kan vara eller redan är viktiga för Karlstads utveckling. Att bygga relationer är oerhört viktigt för såväl företag som en kommun.  

Dråplig VÅP

När jag tar del av regeringens  och vänsterpartiets förslag till vårbudget blir jag beklämd. Det är en riktigt dålig budget! En budget som allvarligt kommer att skada den svenska ekonomin, men som även riskerar att undergräva samhällsmoralen. 

”Sysselsättningen ska upp och arbetslösheten ner”, säger finansminister Magdalena Andersson. Snacka går ju! Firma Andersson & Löfven har inte haft några problem att säga ett och göra ett annat tidigare, så varför skulle de sluta med det nu. 

Detta är en budget som på flera sätt slår direkt mot jobben. Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020 säger man och så höjer man arbetsgivaravgiften för unga. ROT-avdragen skulle man inte heller röra i valrörelsen, avdrag som i princip  är självfinansierande då de gjort tusentals svarta jobb vita och dessutom bidragit till fler jobb i byggbranchen. Ja, ja, vad är väl ett vallöfte värt, tycks Magdalena Andersson resonera. Eller så håller hon helt enkelt med socialdemokraten Göran Greider när han säger: ”När man sviker ett löfte till överklassen blir jag glad”. 

Problemet är att det inte är överklassen som drabbas, de har råd att renovera ändå. De som drabbas är småhusägaren som får svårare att göra det nödvändiga underhållet av sitt hus och byggjobbaren som blir arbetslös eller som oftare kommer att få frågan om man inte kan fixa jobbet svart. 

Som lök på laxen kommer man att höja skatten på drivmedel, något som kommer att slå hårt mot landsbygden. Att man dessutom vill slopa avdraget för gåvor till ideella organisationer är något som känns extra tråkigt. Generositet ska uppmuntras, inte tvärtom.

Vet verkligen Björklund bäst?

De senaste dagarna har vårdnadsbidraget debatterats flitigt. Anledningen är att Folkpartiet valt att bryta Alliansens uppgörelse på området och ställa sig bakom regeringen som vill avskaffa det.

Men är det verkligen en fråga att göra en så stor sak av? Vårdnadsbidraget som det ser ut idag är en ganska urvattnad reform. Saken är den att diskussionen om vårdnadsbidraget inte bara handlar om bidraget i sig utan rör en mer principiell fråga om makt. Var ska makten ligga över hur enskilda och familjer kan utforma sina liv. Skiljelinjen går mellan dem som gärna vill styra och ställa i människors vardag och dem som anser att enskilda och familjer ska ha en hög grad av frihet att själva forma sina liv. En annan fråga som berör samma område är den om kvoterade föräldradagar. Risken är väl att Folkpartiet även här bryter med de överenskommelser som gjorts i Alliansen och röstar med de rödgröna.

Jag vet att även att mitt eget parti har en historia av att komma med pekpinnar. En av Göran Hägglunds främsta förtjänster är därför att han lyfte frågan om politikens gränser. Det är här jag ser en av Kristdemokraternas stora uppgifter i framtiden. Att vara en grindvakt mot politiska förslag som i alla välmening syftar till att få människor att välja ”rätt”. Detta innebär inte att vi inte ska ha skyddsnät som fångar upp den som faller av en eller annan anledning. Däremot innebär det att det offentligas uppgift är stödja enskilda människor när så behövs, inte att styra dem.

Om vi ska återvända till vårdnadsbidraget så är det på inget sätt heligt för mig. Jag kan mycket väl tänka mig andra varianter för att ge utrymme åt enskilda familjer att själva välja hur de vill utforma vardagen när barnen är små. Ett sätt är att förlänga föräldraförsäkringen ytterligare något och därtill göra den mer flexibel. Jag tycker också att förskolepengen ska kunna användas på ett mer flexibelt sett, exempelvis genom att låta morfar, farmor eller varför inte jag själv vara dagbarnvårdare åt mina egna barn. Oavsett är syftet att skapa rättvisa samt att lägga makten där den hör hemma, det vill säga hos föräldrarna – de som känner sina barn bästa.

En spännande vår

Göran Hägglund har aviserat sin avgång. På ett extra riksting den 25 april kommer vi att välja en ny partiledare, men även ny partistyrelse. Det innebär att även jag har ställt min plats till förfogande. Allt för att för att möjliggöra en rejäl nystart.

Om jag kommer sitta kvar i partistyrelsen är upp till valberedningen och rikstingsombuden att avgöra.

Det som är roligt är att det finns så många kompetenta och tänkbara kandidater till ny ledare. Spekulationerna går på högvarv i media. Något som är intressant är att det genomgående svaret från tänkbara kandidater är i stil med, det måste jag sova på. Om man jämför detta med sossarna blir skillnaden påtaglig. Där är allt annat än nej, nej, nej, otänkbart om man överhuvudtaget ska komma ifråga för ett uppdrag. Då föredrar jag hur det är hos. Själv skulle jag gärna se en process där medlemmarna har flera kandidater att välja bland.

En annan sak jag inte kan låta bli att kommentera är alla förståsigpåare som försöker redogöra för olika falanger i partiet. Jag anser mig ha tämligen god koll på partikulturen och det jag kan konstatera är att endast ett fåtal av dessa så kallade experter beskriver något som ens liknar verkligheten. Men, men även politiska proffstyckare ska väl ha rätt att försörja sig.

Senaste inläggen.
Dråplig VÅP 16 Apr
Desktop