Peter Kullgren (KD)

Budget med fokus på barn, äldre och tillväxt

Idag presenterade kommunalråden för majoritetspartierna vår sjätte budget. Liksom tidigare år har vi ett stort fokus på våra yngsta och våra äldsta. Drygt 100 miljoner kronor förstärks barn- och ungdomsnämnden och vård- och omsorgsnämndens driftbudgetar med 2016. Det känns bra! 

Investeringsbudgeten är fylld till bredden, ja, för att vara ärlig så svämmar det faktiskt över något. Vi har som mål att kommunen nettolåneskuld inte ska öka, men det gör den med ca 100 miljoner. Varföre frågar sig vän av ordning? Regler är regler som någon sa och visst är det så. Men, i förslaget, som ska godkännas i kommunfullmäktige innan vi ropar hej, finns många mycket angelägna investeringar. Jag nämner ett par områden. 
Under hela vår majoritetstid har vi prioriterat investeringar i våra skolor. De var helt enkelt i uruselt skick på grund av alldeles för låg nivå på underhållet. I den här budgeten beslutar vi om att Hultsbergsskolan ska totalrenoveras och byggas ut. 194 miljoner kronor beräknas det kosta. 
Dessutom investeras det i förskolor och under 2018 inleds renoveringen av kvarnbersskolan. 
Karlstad växer med ungefär 700 personer per år. 723 i snitt över en femårsperiod för att vara exakt. Just nu har vi riktigt bra fart i bostadsproduktionen och det behövs sannerligen. För att vi ska kunna fortsätta växa utan att påfrestningarna blir ohållbara måste vi investera. I skolor, äldreboenden och inte minst infrastruktur. Ett exempel. Jakobsberg, området vid gamla flygplatsen, har ett fantastiskt läge och kan komma att bli hemma för uppåt 5000 karlstadsbor. Men det kräver investeringar i vägar, rondeller och broar. Uppåt 2700 nya bostäder i områdena Jakobsberg och Kanoten hänger på de infrastrukturinvesteringarna. Under de kommande 3 åren har vi avsatt 152 miljoner kronor till det. 
Därför föreslår vi att kommunfullmäktige tillåter att vi ökar kommunens nettolåneskuld med 100 miljoner kronor, trots att regler är regler….  
PS I budget beslutet föreslås att stadshuset ska säljas och beroende på vad intäkten blir där kanske det inte blir så mycket till skuldökning… Den som lever får se. DS
Bild från pressträffen idag på Hultsbergsskolan. 

Hur fort kan och ska vi växa? 

Socialdemokraterna i Karlstad kallar till pressträff. Målet i kommunens strategiska plan om att vi ska växa med 700 personer per år vill man ska ändras till 1000 personer per år. ”Karlstad behöver växa med minst 1000 personer per år” lyder rubriken och för de som tar sig dit utlovas en redogörelse för hur det ska gå till. 
Det ska sannerligen bli intressant att få den redogörelsen och det ska bli än mer intressant att se hur de i budget och andra styrande dokument ska framtving denna ökning. 

För mig är en siffra i ett mål förvisso bra men siffran i sig gör knappast någon skillnad. I vår övergripande vision om att Karlstad ska växa till 100 000 innevånare finns ytterligare en viktig faktor. Livskvalitet. För mig innebär det att vi ska växa förnuftigt. Gamla som nya karlstadsbor ska ha kvar sin livskvalitet. Det betyder att jag, tillskilland från Håkan Holm och socialdemokraterna, inte tänker tillåta att staden utvecklas hursomhelst, var som helst, på vilken grönyta som helst, eller hur högt som helst. 


Men, visst ska vi växa! Växer gör vi också. Snittet över senaste femårsperioden är 723 personer per år. Vi når med andra ord vårt mål. Vulka är då de faktorer som gör att en stad växer? För Karlstads kommun är följande oerhört viktigt: 


– Ska vi växa på ett ansvarsfullt sätt krävs att det skapas jobb. Därför har vi både den förra och innevarande mandatperioden verkligen prioriterat företagarfrågor. Vi har träffat över 500 företag, ändrat upphandlingsrutiner, inrättat ett näringslivsråd, tagit fram mer mark som företag kan växa på och helt nya områden för nya etableringar. Vi fortsätter vår dialog med näringslivet för att vi ska kunna förbättra oss och vi ska ta fram än mer mark för växande- och nya företag. Företagarna ser också alltmer positivt på Karlstad. Att vi klättrade 23 placeringar i Svenskt näringslivs ranking förra året är ett av flera exempel på det.   


– Fler bostäder är också avgörande för att kommunen ska kunna växa.. Därför har även detta varit och är fortsatt ett högt prioriterat område. Vi har snabbat upp plan- och genomförandeprocessen och slagit rekord i antalet antagna detaljplaner.  Vi har antagna detaljplaner för över 3000 bostäder och mer är på gång. Under de 5 månader jag varit ordförande i stadsbyggnadsnämnden har vi beviljat bygglov, alltså bostäder som ska vara klara inom två år, för över 400 bostäder och på nämnden nästa vecka blir det ytterliga cirka 60. 


– Ytterligare en aspekt för att en stad ska växa är att den uppfattas som attraktiv. Här är kulturen viktig, men också nöjesliv, möjlighet till rekreation, bra skolor, parker och god arkitektur, för att nämna några saker. Allt detta är sådant som den nuvarande majoriteten arbetar med. För tillfället gör vi stora satsningar för att centrum i Karlstad ska bli än mer attraktivt.


Så självklart ska vi växa men vi ska vi göra det förnuftigt. Istället för att ägna oss åt sifferövertrumfande och plakatpolitik kommer vi stå fast vid målet att växa med minst 700 personer per år i genomsnitt. Vi kommer att fortsätta arbeta för att Karlstad ska få fler invånare, men detta ska ske på ett balanserat sätt så att livskvaliten för Karlstadborna kan bibehållas. För lika viktigt som att Karlstad växer är att vi fortsätter vara en attraktiv och vacker stad.


KD budget ger mersmak 

Under måndagen presenterade Kristdemokraterna sitt första egna budgetförslag på mycket länge. Det känns både positivt och negativt. Negativt för att det betyder att vi inte längre är i regeringsställning. Jag har kommenterat detta i ett tidigare blogginlägg och konstaterar nu därför bara att det är beklämmande att ta del av det utvecklingsfientliga mischmasch till ekonomisk politik som den nuvarande regeringen ägnar sig åt. 


Det positiva är att Kristdemokraterna nu får möjlighet att utveckla sin egen politik. Efter åtskilliga år med gemensamma alliansbudgetar känns det bra att vi nu fullt ut kan presentera det vi står för. Även om KD haft god utdelning under åren i regeringsställning går det inte att komma ifrån att ska man komma överens med tre liberala partier blir det med nödvändighet en del kompromissande. Det är därför nödvändigt att vi använder tiden i opposition att utveckla och vässa den kristdemokratiska politiken så att vi står beredda den dag det åter är dags att ta över regeringsansvaret – en dag som kan komma fortare än vi anar om regeringen fortsätter på samma svajiga sätt som hittills. 


I detta förslag till vårbudget, som ju faktiskt bara är en kompletteringsbudget till den alliansbudget som lades i höstas tar vi ett första steg mot en mer renodlad kristdemokratisk politik. Tre huvudspår i förslaget är: 


  • Satsningar på att få ner arbetslösheten. Där lanserar vi bland annat ett dubbelt jobbskatteavdrag för den som varit långtidsarbetslös men som kommer i arbete. Med ett fördubblat jobbskatteavdrag får man behålla mer av lönen och incitamenten att ta jobb med även något lägre lön ökar. 
  • Förbättrad integration. Här är det i stort frågan om de förslag som har presenterats under vintern och våren och som jag även beskrivit här på bloggen. Detta är ett oerhört viktigt område och där vi kommer att arbeta vidare. 
  • Förstatligande av sjukvården. Detta var ett förslag som Göran Hägglund presenterade under valrörelsen. I grunden handlar det om att få en mer jämlik sjukvård över hela landet. ”Just nu är situationen så allvarlig att det kan påverka möjligheterna att överleva viss typ av cancer, och det är en oacceptabel ojämlikhet vi vill komma åt genom att förstatliga sjukhusvården” sa Ebba Busch Thor i samband med att budgetförslaget presenterades och jag kan bara instämma.
Alla förslagen ovan är goda förslag som jag helt ställer mig bakom, men om jag ändå skall komma med någon försiktig kritik så är det att de inte är så vådligt omvälvande. Inför höstbudgeten har jag högre ställda förväntningar. Då måste vi ha kommit längre i utvecklingsarbetet och presentera en vassare och än mer profilerad politik. Något jag också tror kommer att bli fallet. Partiet har precis genomgått en process där vi utsett en ny partiledare och Ebba har trots allt ännu inte suttit vid rodret i två hela veckor.

Favorit i repris

Det känns som en favorit i repris när Värmlandsnytt återigen ”avslöjar” att kommunen genom mig eller andra i kommunledningen ibland bjuder våra gäster på ett par glas vin till maten när vi har representation.  


Karlstads kommun och koncern omsätter ca 8 miljarder kronor per år. Vi har 7300 anställda. Vi har omkring 4000 företag i kommunen. Vi vill ha bättre infrastruktur, fler företag som etablerar sig här och fler som bygger bostäder. Vi vill ha goda relationer med vårt näringsliv, med våra offentliga myndigheter, andra kommuner, våra kulturpersonligheter och institutioner. Goda relationer med många olika aktörer är viktigt för att kommunen ska utvecklas. Därför träffar kommunledningen många personer. Ibland över en middag, på en konsert eller på en hockeymatch. Ibland bjuder vi på mat och i samband med det ett par glas vin.  


En ny vinkel fanns dock i gårdagens rapportering, nämligen att gäster ”hängdes ut”. Bild och namn på personer som vi träffat och i det fallet bjudit på mat och 2 glas vin var till en middag. Det är helt okej att förtroendevalda och ledande kommunala tjänstemän granskas och hängs ut när det är befogat, men våra gäster ska inte behöva se sina ansikten i media.  
En överhängande risk med detta är att det blir betydligt svårare att träffa personer som kan vara eller redan är viktiga för Karlstads utveckling. Att bygga relationer är oerhört viktigt för såväl företag som en kommun.  

Dråplig VÅP

När jag tar del av regeringens  och vänsterpartiets förslag till vårbudget blir jag beklämd. Det är en riktigt dålig budget! En budget som allvarligt kommer att skada den svenska ekonomin, men som även riskerar att undergräva samhällsmoralen. 

”Sysselsättningen ska upp och arbetslösheten ner”, säger finansminister Magdalena Andersson. Snacka går ju! Firma Andersson & Löfven har inte haft några problem att säga ett och göra ett annat tidigare, så varför skulle de sluta med det nu. 

Detta är en budget som på flera sätt slår direkt mot jobben. Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020 säger man och så höjer man arbetsgivaravgiften för unga. ROT-avdragen skulle man inte heller röra i valrörelsen, avdrag som i princip  är självfinansierande då de gjort tusentals svarta jobb vita och dessutom bidragit till fler jobb i byggbranchen. Ja, ja, vad är väl ett vallöfte värt, tycks Magdalena Andersson resonera. Eller så håller hon helt enkelt med socialdemokraten Göran Greider när han säger: ”När man sviker ett löfte till överklassen blir jag glad”. 

Problemet är att det inte är överklassen som drabbas, de har råd att renovera ändå. De som drabbas är småhusägaren som får svårare att göra det nödvändiga underhållet av sitt hus och byggjobbaren som blir arbetslös eller som oftare kommer att få frågan om man inte kan fixa jobbet svart. 

Som lök på laxen kommer man att höja skatten på drivmedel, något som kommer att slå hårt mot landsbygden. Att man dessutom vill slopa avdraget för gåvor till ideella organisationer är något som känns extra tråkigt. Generositet ska uppmuntras, inte tvärtom.

Vet verkligen Björklund bäst?

De senaste dagarna har vårdnadsbidraget debatterats flitigt. Anledningen är att Folkpartiet valt att bryta Alliansens uppgörelse på området och ställa sig bakom regeringen som vill avskaffa det.

Men är det verkligen en fråga att göra en så stor sak av? Vårdnadsbidraget som det ser ut idag är en ganska urvattnad reform. Saken är den att diskussionen om vårdnadsbidraget inte bara handlar om bidraget i sig utan rör en mer principiell fråga om makt. Var ska makten ligga över hur enskilda och familjer kan utforma sina liv. Skiljelinjen går mellan dem som gärna vill styra och ställa i människors vardag och dem som anser att enskilda och familjer ska ha en hög grad av frihet att själva forma sina liv. En annan fråga som berör samma område är den om kvoterade föräldradagar. Risken är väl att Folkpartiet även här bryter med de överenskommelser som gjorts i Alliansen och röstar med de rödgröna.

Jag vet att även att mitt eget parti har en historia av att komma med pekpinnar. En av Göran Hägglunds främsta förtjänster är därför att han lyfte frågan om politikens gränser. Det är här jag ser en av Kristdemokraternas stora uppgifter i framtiden. Att vara en grindvakt mot politiska förslag som i alla välmening syftar till att få människor att välja ”rätt”. Detta innebär inte att vi inte ska ha skyddsnät som fångar upp den som faller av en eller annan anledning. Däremot innebär det att det offentligas uppgift är stödja enskilda människor när så behövs, inte att styra dem.

Om vi ska återvända till vårdnadsbidraget så är det på inget sätt heligt för mig. Jag kan mycket väl tänka mig andra varianter för att ge utrymme åt enskilda familjer att själva välja hur de vill utforma vardagen när barnen är små. Ett sätt är att förlänga föräldraförsäkringen ytterligare något och därtill göra den mer flexibel. Jag tycker också att förskolepengen ska kunna användas på ett mer flexibelt sett, exempelvis genom att låta morfar, farmor eller varför inte jag själv vara dagbarnvårdare åt mina egna barn. Oavsett är syftet att skapa rättvisa samt att lägga makten där den hör hemma, det vill säga hos föräldrarna – de som känner sina barn bästa.

En spännande vår

Göran Hägglund har aviserat sin avgång. På ett extra riksting den 25 april kommer vi att välja en ny partiledare, men även ny partistyrelse. Det innebär att även jag har ställt min plats till förfogande. Allt för att för att möjliggöra en rejäl nystart.

Om jag kommer sitta kvar i partistyrelsen är upp till valberedningen och rikstingsombuden att avgöra.

Det som är roligt är att det finns så många kompetenta och tänkbara kandidater till ny ledare. Spekulationerna går på högvarv i media. Något som är intressant är att det genomgående svaret från tänkbara kandidater är i stil med, det måste jag sova på. Om man jämför detta med sossarna blir skillnaden påtaglig. Där är allt annat än nej, nej, nej, otänkbart om man överhuvudtaget ska komma ifråga för ett uppdrag. Då föredrar jag hur det är hos. Själv skulle jag gärna se en process där medlemmarna har flera kandidater att välja bland.

En annan sak jag inte kan låta bli att kommentera är alla förståsigpåare som försöker redogöra för olika falanger i partiet. Jag anser mig ha tämligen god koll på partikulturen och det jag kan konstatera är att endast ett fåtal av dessa så kallade experter beskriver något som ens liknar verkligheten. Men, men även politiska proffstyckare ska väl ha rätt att försörja sig.

Välkomna integrationspolitiska förslag

Just nu pågår ett stort antal väpnade konflikter på olika håll i världen. Det är med fasa man följer härjningarna från organisationer som IS, Boko Haram och al-Shabab. Miljontals människor tvingas på flykt. De flesta av dessa människor blir flyktingar i närområdet, men ett antal når även Europa och Sverige.

Även om de som når Sverige är få i förhållande till de som kommer till grannländerna innebär det ökande antalet flyktingar en utmaning också för oss. Inte minst när det gäller att få till en fungerande integration. Tyvärr har frågor om migration och integration under en lång tid präglats av låsningar. Den som pekat på problem och utmaningar har väldigt ofta stämplats som rasist. Detta har gjort att få konstruktiva lösningar har presenterats. Enda alternativet har varit SD som i praktiken vill stänga gränserna.

För mig är det självklart att den som flyr för sitt liv ska kunna få en fristad i Sverige. Men för att detta ska vara möjligt även i framtiden – dessvärre ser antalet flyktingar inte ut att minska under de kommande åren – måste vi få till en diskussion om hur vi kan förbättra integrationen. Göran Hägglund har i två artiklar på DN-debatt lyft ett antal saker som kan göras. I onsdagens DN föreslog han att:

– skrota ebo-lagen. En lag som innebär rätt till bidrag för asylsökande som fixar sitt boende själv. I praktiken har denna lag lett till att asylsökande hamnar som inneboende hos landsmän i redan överfulla lägenheter i så kallade utanförskapsområden.

– modulbostäder med statliga garantier. ”För att snabbt minska trångboddheten och kostnaderna bör staten kunna ge hyresgarantier för byggande av moderna modulbostäder med tidsbegränsade bygglov.” Migrationsverket ska även själva kunna äga boenden för asylsökanden, något som skulle minska behovet av att hyra dyra boenden av ibland mindre seriösa aktörer.

– förbättra kollektivtrafiken för att skapa fungerande arbetsmarknadsregioner. På så sätt blir det lättare för flyktingar att få jobb, även om de inte bor på en ort med många arbetstillfällen. Detta skulle även kunna minska arbetslösheten i stort.

Sedan tidigare har vi lyft följande förslag:

– Vi vill ha lägre bidrag och ett nytt etableringsavdrag som innebär att en nyanländ under sina första fem år i Sverige sammanlagt kan tjäna en halv miljon kronor utan att betala inkomstskatt. Detta som en del av arbetslinjen.

– Tillfälliga uppehållstillstånd de tre första åren ska vara huvudregel. Om skyddsbehovet kvarstår efter tre år permanentas uppehållstillståndet. Den som under de första tre åren har etablerat sig på arbetsmarknaden ges ett permanent uppehållstillstånd även om skyddsbehovet inte skulle kvarstå.

– Varje asylansökan ska granskas individuellt med bevarad rättssäkerhet, men Migrationsverket bör snabbare behandla ansökningarna från länder som kan betecknas som säkra. Det är mer humant om den som ändå kommer att nekas uppehållstillstånd får det beskedet innan han eller hon hinner rota sig.

Dessa förslag är inte svaret på alla utmaningar kring integration och migration, därför kommer Kristdemokraterna att komma med ytterligare förslag. Jag hoppas även att fler partier ska våga ta sig an dessa svåra och ibland kontroversiella, men ack så viktiga frågor.

Förståeliga protester mot inställd vargjakt

I fredags hölls en protestaktion på Stora torget I Karlstad mot förvaltningsrättens stoppande av vargjakten. Frustrationen och ilskan var påtaglig över beslutet. Och jag förstår dem. Att stoppa jakten bara några timmar innan den skulle dra igång är i högsta grad provocerande. Folk hade förberett sig. Många hade tagit ledigt från jobbet för att kunna delta i jakten och så blåses den bara av.

Jag är vän av ordning, beslut ska kunna överklagas, men inte hursomhelst. Då övergår nämligen ordningen till rätthaveristisk oordning. Beslutet som sådant rör inte heller själva jaktfrågan. Riksdagen har bestämt att beslut om vargjakt ska tas regionalt av varje länsstyrelse och att Naturvårdsverket ska vara sista instans att överklaga till. Detta för att minska det byråkratiska krånglet och ständiga överklaganden som omgärdat tidigare planerade vargjakter. Men si, det tyckte inte Förvaltningsrätten var okej enligt EU-rätten. Och som grädde på moset ogiltigförklarar man inte bara förbudet mot vidare överklaganden utan stoppar även själva jakten. Detta mindre än ett dygn innan jakten ska inledas.

Vi får se om det blir någon vargjakt i vinter. Frågan är inte avgjord. Länsstyrelsen har meddelat att de kommer att överklaga Förvaltningsrättens beslut till Kammarätten. Vi får hoppas att denna process går snabbt. Det är nödvändigt att ha en väl avvägd avskjutning av en växande vargstam om vi fortsatt ska ha en levande landsbygd i Värmland. Inte minst mot bakgrund av att stor del av Sveriges vargar håller till i länet.

Stadsbusstrafiken i fokus

Gårdagens sammanträde med stadsbyggnadsnämnden var mitt första och jag skulle gärna sett att vi hade haft andra frågor på dagordningen än ett hävt avtal om stadstrafiken. Men, att vara förtroendevald handlar om att fatta nödvändiga beslut och göra det bästa av uppkomna situationer.

Förenade buss (FB) vann den senaste upphandlingen av stadsbusstrafiken i Karlstad. FB:s anbud var drygt 7 miljoner kronor lägre än nr 2 och de hade alla skall-krav uppfyllda. Ur upphandlingssynpunkt med givet upphandlingsunderlag skulle FB erbjudas avtalet och så skedde. Det har kommit några funderingar kring själva upphandlingskriterierna och vi har använt en gängse accepterad modell med skall-krav och pris som styrande. Krav var att man skulle ha ordning på sin ekonomi samt haft erfarenhet av linjetrafik. Detta uppfyllde FB.
Skulle vi ha fattat att anbudet var för lågt? Ja, kanske. Men samtidigt så skulle FB sannolikt ha vunnit en eventuell överprövning. Dessutom var anbudet ca 5,5 % lägre än nr två så någon enorm skillnad förelåg ej.

Nu är avtalet hävt och det kan konstateras att anbudet var för lågt för att klara åtagandet. I den uppkomna situationen har vi haft fokus på att bussresenärerna, karlstadsborna, inte ska drabbas av att bussarna inte går. Utifrån det så var vår bedömning att en direktupphandling var det enda möjliga.
Jag förstår att många ser det som märkligt att ett företag som inte klarat att ekonomin kan häva avtalet och sedan fortsätta dagen efter med mer betalt. Jag ska försöka reda ut varför vi valde den vägen.

Med fortsatt trafik, utan avbrott, för ögonen är bedömningen att det skulle vara svårt för en annan aktör att så snabbt ta över trafiken. Det handlar om tillgång till fordon, depå, drivmedel etc. Därför valde nämnden att direkttilldela kontraktet till FB, som har utfört själva uppdraget på ett bra sätt med bra kundnöjdhet.

Här följer en del av tjänsteskrivelsen:
”Stadsbyggnadsförvaltningen gör bedömningen att det är förenligt med upphandlingslagstiftningen att genomföra en direktilldelning av ett kontrakt under en övergångstid, fram till dess att en ny konkurrensupphandlad aktör tilldelas och påbörjar ett nytt uppdrag.

Frågan huruvida synnerlig brådska. enligt 4 kap. 2 § första stycket 4 p. LUF föreligger är emellertid inte helt enkel att avgöra. Tre rekvisit ska vara uppfyllda.

1. Det ska vara absolut nödvändigt att tilldela kontraktet.
2. Det ska föreligga synnerlig brådska som inte kunnat förutses av kommunen.
3. Det är inte möjligt att hålla tidsfristerna vid ett annonserat förfarande.

Med hänsyn till tjänstens karaktär får det anses nödvändigt att tilldela kontraktet (kommunen kan inte stå utan kollektivtrafik). Kommunen har vidare inte haft möjlighet att förutse Förenade Buss ekonomiska problem förrän i ett sent skede. Därtill kommer att det knappast, med hänsyn till de åtgärder som krävs för att sjösätta ett nytt konkurrensupphandlat kontrakt, skulle vara möjligt att hålla tidsfristerna vid ett annonserat förfarande.

För att trygga tätortstrafiken i Karlstad fram tills att en ny upphandling är genomförd, ser inte stadsbyggnadsförvaltningen något annat alternativ än att stadsbyggnadsnämnden genomför en direkttilldelning avseende tätortstrafiken till Förenade Buss från 6 november 2014 – 12 juni 2016 med möjlighet till förlängning om 1 år + 1 år. Förlängningsperioderna är nödvändiga för att kunna trygga trafiken i händelse av att den kommande upphandlingen blir föremål för en överprövningsprocess.

Arbetet med en ny konkurrensutsatt upphandling påbörjas per omgående och ett förslag till förfrågningsunderlag innan annonsering genomförs bedöms kunna presenteras för stadsbyggnadsnämnden under våren 2015.”

Det har även framförts funderingar om FB gjort detta för egen ekonomisk vinning. Det är jag övertygad om att de inte gjort. Ursprungsavtalet var på 8 år med möjlighet till förlängning om 2 år. Att då kalkylerat lägga ett för lågt anbud som leder till att man inte kan fullfölja är inte så smart, inte minst med tanke på de tunga investeringar de gjort.

Det nya avtalet ger FB ökad ersättning till den nivå att de klarar uppdraget. Bedömningen är 9,6 miljoner per år och kommunen kommer att följa ekonomin varje månad. Det innebär alltså ingen täckning för uppkomna förluster utan säkerställer endast framtida trafik.

Senaste inläggen.
Dråplig VÅP 16 Apr
Bloggat på nwt.se.
Desktop