Peter Kullgren (KD)

Splittra inte barnfamiljer!

Idag har riksdagen fattat beslut om en betydligt tuffare flyktingpolitik. Ett beslut som kommer att slå hårt mot många, inte minst familjer på flykt, där en återförening blir mycket svårare.

Kristdemokraterna var först ut med att revidera flyktingpolitiken. Redan under Göran Hägglund presenterades en rad förslag, bland annat om att tillfälliga uppehållstillstånd under de tre första åren skulle vara norm. Då anklagades vi för att fiska i grumliga vatten. Saken är den att hade våra förslag antagits i det läget hade man sannolikt inte behövt göra de drastiska förändringar som nu sker. Samtidigt inser jag att det är nödvändigt med förändringar. Situationen som den såg ut i höstas var inte hållbar.

Men vi får aldrig glömma att det är människor av kött och blod det handlar om, människor som söker en fristad undan krig och förföljelser. Framförallt har jag problem med de delar i beslutet som gör det mycket svårt för barnfamiljer att återförenas. Kristdemokraterna driver i andra sammanhang att barn har rätt till sina föräldrar. Detta måste självklart även gälla här. Jag kan själv sätta mig in i en situation där min familj hade splittrats och jag inte skulle ha rätt att få ta hit min sexårige son. Mitt hjärta skulle gå sönder.

— Det är bättre att de människor som kommit till Sverige, fokuserar på att så fort som möjligt etablera sig på arbetsmarknaden och i samhället, istället för att oroa sig för sina anhöriga, sa Aron Modig (KD) i den migrationspolitiska debatten inför beslutet och jag kan bara hålla med.

En vänster som ger kalla kårar

Uno L tillhör en av de flitigt förekommande signaturerna på insändarsidorna. Inget fel i det. Det offentliga samtalet är viktigt och en del av demokratin. Däremot är det olyckligt när debattörer far med osanningar och sprider lögner, särskilt gäller detta om man inte agerar under sitt fullständiga namn.

Medicinburk

 

I sin senaste insändare i VF går skribenten till storms mot Alliansen.  Bland annat påstår han att vi skulle vilja ta bort högkostnadsskyddet för läkemedel. Något som helt enkelt inte är sant.  Som motbild kan lyftas fram att högkostnadsskyddet inom tandhälsan stärktes under Göran Hägglunds (KD) tid som socialminister.

Än tydligare bekänner Uno L färg då han lyfter fram en av de kvarvarande kommunistdiktaturerna, Kuba, som förebild. Kuba må ha gratis läkemedel, finansierade av Venezuelianska oljepengar, men vad hjälper det då folket lever i armod och politiska motståndare både sätts i fängelse och mördas. Den typ av vänster som Uno L ger uttryck för, får det att gå kalla kårar längs ryggen på mig.

18 miljoner till mindre småbarnsgrupper i förskolan

Nu minskar vi gruppstorleken i förskolans småbarnsgrupper. Kristdemokraterna vill ha max 12 barn i förskolans småbarnsgrupper och satsningen på 18 miljoner kronor är ett bra steg på vägen till vårt mål. 

För barn under tre år är det viktigt med små grupper eftersom är det svårare för små barn att knyta an till alltför många olika personer. Det är alltså inte bara en fråga om personaltäthet, det är även viktigt att gruppstorlekarna inte blir för stora. 

” Barngruppernas storlek har betydelse för barns trygghet, utveckling och lärande.”, skriver Skolverket. Skolverket rekommenderar därför grupper på mellan sex och tolv barn för de yngre barnen.

Totalt tillför vi ca 90 miljoner till barn- och ungdomsnämnden nästa år. Förutom minskade småbarnsgrupper kompenseras nämnden för att det blir fler barn i Karlstad och vi gör resursförstärkningar till personal. 

Kommer vi nå vårt mål? Jag hoppas det, men det kommer krävas ytterligare satsningar framöver. 

Här är några fler områden vi prioriterat i majoritetens budgetförslag:

Ny gymnasieskola

Över 400 miljoner kronor går till en ny skola vid Sundsta-Älvkullen – det är den största investeringen som någonsin gjorts på en gymnasieskola i Karlstad och förmodligen den största enskilda satsningen med skattefinansierade medel i kommunens historia. Älvkullegymnasiets lokaler har många år på nacken och behovet av nya har länge diskuterats – nu är det alltså dags. I samband med nybyggnationen kommer även delar av Sundstagymnasiet att rustas upp. Bland annat kommer eleverna att få en ny gemensam matsal och ett nytt kök.

55 miljoner till vård och omsorg 
För att möta befolkningsökningen och demografiutvecklingen, som innebär att andelen äldre invånare ökar, får vård- och omsorgsförvaltningen ett tillskott på 55 miljoner kronor. Pengar som framför allt ska gå till personal och till personer som på olika sätt behöver hjälp i sin vardag.

Unga i utsatta livssituationer 
I takt med att vi blir fler Karlstadsbor blir det också fler som behöver stöd, bland annat många barn och unga. Därför behövs det resurser för att på ett bra sätt kunna utreda, hjälpa och stödja utsatta människor. Arbetsmarknads- och socialförvaltningen får därför ett tillskott på 42 miljoner kronor.

Flera stora investeringar 
Förutom den nya gymnasieskolan är flera andra stora investeringar på gång. Sedan tidigare finns beslut om nya skolor vid Västerstrand och Hultsberg och i årets budget finns beslut om nybyggnationer vid Kvarnberget och Fredricelund samt nya förskolor i Karlstads centrum och på Rud. När det gäller infrastruktur kommer det nya resecentrumet innebära flera ny- och ombyggnationer. Sammanlagt görs investeringar på över 600 miljoner kronor 2017.

En ökning med över en miljard sedan 2010 
Dagens budget är den sjunde som presenteras av den nuvarande politiska majoriteten. Sedan majoriteten tog över ansvaret för att leda Karlstads kommun 2010 har de skattefinansierade budgetmedlen ökat med 1,1 miljarder kronor. Vård, skola och omsorg har under perioden tillförts 80 procent eller 915 miljoner kronor av budgetmedlen. Utgångspunkten är nu, precis som tidigare år, en socialt, miljömässig och ekonomiskt hållbar budget.

 I budgeten som totalt omsluter drygt 4,7 miljarder är det utökade statsbidraget som regeringen utlovat för 2017 inräknat. Det är dock särredovisat så att det med tydlighet går att identifiera och det framgår också hur statsbidraget ska fördelas. Beslut tas av riksdagen senare under året.

2017 tillförs nämnderna totalt 218 miljoner kronor, varav 130 miljoner kronor utgör särskilda tillägg, 43 utgör utökat statsbidrag och 45 miljoner kronor i generell uppräkning.

Jag blir så arg!

Under helgen har det genomförts två fall av vandalism riktade mot politiska partier i Karlstad. Dels hällde Kommunistiska partiet rödfärg, för att simulera blod, på trappan till KCCC inför Miljöpartiets kongress, dels har Moderaternas partilokal fått rutorna krossade.

Våld och hot som riktar sig mot enskilda politiker och mot partier är samtidigt ett slag mot det öppna samhället och demokratin. Jag vill ha ett samhälle där avståndet mellan politiker och medborgare är så litet dom möjligt, men för varje händelse av det här slaget som sker riskerar avståndet att bli större.

Idag är det inte bara rikspolitiker som låser in sig av säkerhetsskäl. Detta sker även på landstings- och kommunalnivå. Och utvecklingen går mot allt större säkerhetsarrangemang. En mycket tråkig utveckling som vi alla förlorar på.

Läs mer här.

Kampen om posten som förmynderiminister hårdnar

Liberalerna on Twitter

Liberalerna om Erik Ullenhags (L) uttalande i Aktuellt angående Wikström och förmynderi

Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) tar nu upp kampen med folkhälsominister Gabriel Wikström (S) om titeln som regeringens förmynderiminister. Medan Wikström genom allahanda relegeringar och skatter vill förmå oss medborgare som inte förstår vårt eget bästa att bli hälsosammare (ja, till och med Liberalerna beskyller honom för förmynderi och då har det onekligen gått lång) så är det socialförsäkringssystemen som är Strandhälls främsta redskap för att få oss att agera som tant staten vill.

Nyligen har regeringen med stöd av Liberalerna drivit igenom att ytterligare en månad i föräldraförsäkringen ska kvoteras. Nu är det vem som ska stanna hemma från arbetet när barnen är sjuka som Strandhäll överväger att reglera. Uppenbarligen är förtroendet för att familjerna själva skall kunna planera sin vardag mycket lågt hos ministern. Därtill verkar förståelsen för att olika familjers situation ser olika ut totalt saknas. I min värld ska vi låta människor själva få bestämma om sin egen vardag så långt som möjligt. En uppfattning som uppenbarligen inte delas av alla. Ska bli intressant att se hur Liberalerna ställer sig i frågan.

Ibland blir jag bara så trött…

I en debattartikel i VF uppmärksammar regionråden Tomas Riste och Stina Höök Länsstyrelsens agerande när det gäller utvecklingen i Värmland. Ett exempel i artikeln är den nyligen stoppade på detaljplanen för Katrineberg i Karlstad. Bland annat skriver de:

”Länsstyrelsen i Värmland ska balansera olika samhällsintressen mot varandra och det är med oro som vi ser att myndigheten har svårt att klara detta. Gång efter annan får regionala utvecklingsvärden stå tillbaka för natur- och friluftsvärden. Detta är på sikt förödande för Värmlands utveckling och konkurrenskraft.”

Behovet av nya bostäder är skriande, både i Karlstad och i Sverige som helhet. Det är därför bra att det är fler som uppmärksammar det orimliga i hur staten genom sin förlängda arm, Länsstyrelsen stoppar eller försvårar olika projekt. Särskilt anmärkningsvärt blir detta mot bakgrund av man från statligt håll betonar vikten av att det byggs mer. Ofta får kommunerna klä skott för att man kommer med egna tilläggskrav som försvårar för byggande av nya bostäder. Och så är det säkert, ibland. Men lika ofta är det staten själv som lägger hinder i vägen genom en övernitisk tolkning av lagstiftningen.

Ett område är när det gäller strandskyddet. En poäng med strandskyddet är att allmänheten ska ha tillgång till våra stränder. En sympatisk tanke som fyller en viktig funktion, inte minst gäller det i områden där det råder högt exploateringstryck på strandnära lägen som exempelvis i Bohuslän och i Stockholms skärgård. I Värmland kan man väl lugnt säga att situationen är något annorlunda. Men jag bejakar att vi har ett strandskydd även här om man tillämpar det på ett rimligt sätt.

I fallet Katrineberg skulle en varsam exploatering av området så som den upphävda detaljplanen anger bidra till att allmänheten skulle få en betydligt bättre tillgång till Vänerstranden. Detta då området idag till stor del utgörs av snårskog. Då vore väl allt frid och fröjd kan man tycka. Men inte då. Istället hävdar Länsstyrelsen ett utvidgat strandskydd på trehundra meter och avvisar detaljplanen. Jag blir bara så trött! Man kan fråga sig vart balanseringen mellan olika samhällsintressen tog vägen.

Fortsättning lär följa.

Ebba på besök

Idag gästade min partiledare Ebba Busch Thor Karlstad och Swedbanks Finansfrukost. Ett hundratal nyvakna personer möte upp för att lyssna och ställa frågor. 

Engagerat och initierat berördes ämnen som migration, integration och företagande. 

  

Hanteringen av vargjakten liknar en parodi

Foto: Daniel Mott

Foto: Daniel Mott

Så var det klart, det blir ingen vargjakt i Värmland i år. Alla turer fram och tillbaka varje år börjar allt mer likna en parodi. Det här är inte första gången jag skriver om vargjakt och sannolikt inte sista heller. Min mycket tydliga ståndpunkt är, att ska vi kunna ha ett sunt förvaltande av såväl varg som annat vilt måste detta ha, om inte ett stöd, så åtminstone en acceptans hos de som berörs närmast. Det handlar både om jägarkåren och de som bor ute i vargreviren. Det som nu händer är att förtroendet närmar sig nollpunkten. Det är verkligen inte bra. Så här kan det inte fortsätta! 

Introduktionsanställningar – ett unikt förslag

Foto: Thuresson

Foto: Thuresson

Det som på sikt avgör om Sverige även i fortsättningen ska kunna ta ett stort ansvar när det gäller att ge människor på flykt en fristad är hur vi lyckas med integrationen. Värdegrundens betydelse berörde jag i mitt förra blogg inlägg. En annan viktig aspekt är att vi radikalt måste minska tiden det tar för en person att komma i arbete. Dagens situation där hälften fortfarande efter åtta år har försörjningsstöd är inte hållbar. Vare sig ur ett mänskligt eller finansiellt perspektiv.

Från borgerligt håll har det under den senaste tiden kommit med ett antal olika förslag när det gäller att minska trösklarna in på arbetsmarknaden. De flesta har handlat om att det måste bli billigare att anställa personer som har svårt att få jobb.

Kristdemokraterna föreslår att vi inrättar en ny anställningsform: introduktionsanställningar. En introduktionsanställning innebär att 75 procent av arbetstiden är arbete och 25 procent utbildning – vilket kan handla om att lära sig språket eller att lära sig arbetsuppgifterna. Därför kan lönen vara 75 procent av kollektivavtalsnivån eller högre. 

Det som gör kristdemokraternas förslag unikt i förhållande till andra förslag är att det är enkelt. Det innehåller inga statliga subventioner, det kräver inga myndighetsbeslut och ingen extra byråkrati för företagen. Vem som helst kan anställas och vem som helst kan anställa.

I punktform innebär det:
– 75 procent arbete och lön, 25 procent utbildning.
– Alla kan anställas, alla kan anställa. Inga kollektivavtal krävs på arbetsplatsen.
– Inga kontroller eller kontakter med Arbetsförmedlingen eller annan myndighet.
– Inga stöd, subventioner och därför ingen byråkrati.
– Introduktionsanställning kan pågå i max 5 år. Den inkluderas av LAS.
– Introduktionsanställning kan inte förekomma när anställningen kräver eftergymnasial utbildning.
– Introduktionsanställning kan inte förekomma om lägsta lön enligt kollektivavtal är mer än 22 000 kronor.

Förslaget innebär att man kommer att få en lägre lön, men samtidigt en högre inkomst än vad försörjningsstödet ger. Det innebär även ett steg in på arbetsmarknaden och in i samhällsgemenskapen. Man får ett riktigt jobb – något som är viktigt för den personliga värdigheten. Man ges möjlighet att försörja sin familj och barnen får se att mamma eller pappa går till jobbet precis som andra föräldrar.

Det typiska är att se hur LO reagerat på detta och andra förslag på området. Istället för att själva på ett konstruktivt sätt delta i diskussionen och komma med egna förslag har man gjort allt för att i populistiska kampanjer misstänkliggöra de som kommit med förslag. Ser man det historiskt är det tyvärr ingen engångsföreteelse. LO-förbund har återkommande motsatt sig åtgärder för att människor som står långt från arbetsmarknaden ska kunna få ett jobb. Talet om solidaritet blir då bara en tunn fernissa.

Alla måste acceptera vår värdegrund

För att ett samhälle ska fungera behövs ett sammanhållande kit, en värdegrund, det vill säga en uppsättning gemensamma normer om hur vi ska vara mot varandra. Saknas den och var och en följer sina egna regler blir det kaos. Det som då återstår är att tvinga människor att bete sig på ett för överheten önskvärt sätt. Vi har fått en polisstat. Det är på så sätt många diktaturer upprätthåller ordningen.

Sverige har under de senaste tusen åren format vår värdegrund med utgångspunkt i den kristna etiken. Ett gemensamt moraliskt arv har förmedlats från generation till generation. Värderingar som människolivets okränkbarhet, individens frihet, solidaritet med svaga och utsatta samt alla människors lika värde har på så sätt blivit en del av det ”svenska”.

Värdet av den kristna etiken kan inte överskattas för vår och andra västländers utveckling. Det är här som tankar om mänskliga rättigheter och om att alla är lika inför lagen har vuxit fram. Liksom det är här demokratin har utvecklats, även om rötterna finns i antikens Grekland. Det är även med den grunden som det bäst fungerande ekonomiska systemet – marknadsekonomin – har utvecklats.

Idag står vi i en situation där vi får influenser från en mängd olika håll på ett helt annat sätt än tidigare. Det sker genom ökat resande och en mer global  mediakonsumtion, men även genom invandring av människor som kommer från helt andra kulturer. I grunden anser jag att detta är något positivt. Olikheter och influenser från skilda håll leder till utveckling, medan likriktning ofta leder till stagnation. Detta förutsätter dock att värdegrunden inte går förlorad. Ska vi kunna hantera de utmaningar en stor  invandring innebär måste vi våga stå upp för de värderingar vårt land vilar på.

För de som vill påbörja ett nytt liv i Sverige måste det vara tydligt vilka grundläggande värderingar som gäller här. Det bidrar även till en trygghet för den som ska bli en del av samhällsgemenskapen om man vet vad man har att förhålla sig till. Det innebär inte att man måste göra sig av med sin religion, sina mattraditioner, klädvanor eller liknande. Tvärtom, öppenhet för och nyfikenhet på olika kulturella uttryck är en viktig del av det moderna Sverige och är en grund för internationella framgångar på många områden.

Däremot ska det vara mycket klart att i Sverige accepteras inte hedersförtryck, könsstympning eller att det uppstår enklaver där egen lagstiftning tillämpas.

Det krav man bör ställa på var och en som långsiktigt vill leva och bo i Sverige är att personen ifråga ska vilja bli en del av den svenska samhällsgemenskapen. Det handlar om att ta till sig de grundläggande värderingar vårt land vilar på, men även att efter förmåga lära sig svenska och på olika sätt bidra till det gemensamma bästa. Ställer man inte upp på detta gör man bäst i att söka sig någon annanstans.

Det ansvar som vilar på oss som redan bor här, både som enskilda och samhället i stort, är att underlätta för alla dem som vill bli en del av den svenska samhällsgemenskapen. Det handlar om att vara öppna för nya bekantskaper och ett föreningsliv som välkomnar även den som bryter på ett annat språk, men också om en arbetsmarknad som tar tillvara på de resurser alla som bor här utgör. Om detta inte sker kommer de sammanhållande kit som ändå präglar Sverige vittra sönder och tillit och ansvarstagande ersätts av misstro och otrygghet.

Senaste inläggen.
Bloggat på nwt.se.
Jobbar … 28 Jul
Desktop