Kathrin Mörtel

Nystart igen!

Jag har haft en bloggpaus på många månader men ska försöka skriva lite igen. Mest för min egen skull men om någon vill kika in ibland så hoppas jag att några av mina tankar och handlingar kan inspirera och engagera lite.

Nu är klockan fem på måndag morgon och jag kan inte sova.

Huvudet är för fullt med saker som jag behöver hantera kommande vecka, mest gällande min klinik. Jobb. Beställa produkter, planera ett event och lite ditt och datt. Kuljobb.

I mitt huvud surrar också  minnesbilder och känslor efter helgen som passerat. Den inleddes med tävling i halv ironman på Tjörn. Årets bästa tävling! Så otroligt välorganiserad, vacker och utmanande!

Solen sken klart och värmde som en sommardag på tävlingsdagen och vinden ven rätt så friskt! Inga maneter! 😅

Jag var ynklig innan start (som vanligt) och kände ingen trygghet i att jag gjort ”läxan” den här våren och sommaren. Uppstarten av min klinik i kombination med min rygg/höft-inflammation hade hindrat löpträningen sedan länge.

Min strategi med att ändå delta på tävlingen var att få mer rutin, njuta av upplevelsen och simma och cykla bra. Träna byten och försöka springa så länge benen ville. Vilket var en högst osäker faktor. Hur skulle jag hålla?

Simningen gick, i mina mått mätt, jättebra. Simmade 1900m på 34.12. (2014 på 37). Cykeln (90km) visste jag nog skulle gå bra. Det är den träning som jag vidhållit i sommar och formen har gett sig till känna några gånger. 2014 tror jag att jag hade 4:e bästa cykeltid av alla startande damer. Men då gick jag på rött för stor del av loppet vilket straffade mig på löpningen. På årets cykling hade jag kontroll på pulsen och hade en härlig resa med kraft kvar i benen. Jag kände mig urstark, körde på 2h.33min!

Kedjan hoppade och fastnade mellan klingan och ramen på första varvet. Då svor jag och blev rädd att bli tvungen att bryta. Men fixade missödet snabbt och hoppade upp igen. Under tiden tog Gunilla Stripple ledningen men skickade gullig peppning till mig när hon swishade förbi mig och mitt lilla haveri.

Jag tog tillbaka ledningen strax inför andra varvet och höll den till en bit in på löpningen (21km). Då kom hon nämligen Mirella från Kungälv i ett tempo som jag har långt till just nu. Hon flög förbi mig och jag kände mig som en heffaklump. Även i oskadat tillstånd matchar jag inte 1.36 på en Ironman halvmara. (Jag har gjort 1.39 både i Jönköping och på Mallis innan jag fick skiten i halsen. Hoppas ändå komma tillbaka och en bit ner mot 1.37-1.38 igen.)

En bit in på löpningen hände det igen, kramp! Faaaan! Fick stanna och slå på höger låret. Varför får jag kramp i högerbenet hela tiden? Gissa vem som sprang förbi mig då? Gunilla igen! 😉 och återigen peppade hon på mig.

Jag var nu nere på tredje plats. Jag började umgås med tankar på att bryta. Men fick bort krampen och trippade vidare. Jag njöt av publiken, hejande kompisar, vädret och hela upplevelsen. Hann med att krama bästaste Gun och göra high five med både Lotta och speakern. Underbart!

Efter en stund var jag tillbaka på andra plats och höll min placering hela vägen i mål! 💪

Tack benen för att ni väntade med att krampa ihop till efter mållinjen! (Löp 1.49)

Tiden 5.00.15

Det hade varit kul att få gå under 5h. Tuff vind, kedjestrulet och väntad dålig löpning satte stopp för det denna gång. Jag är ändå otroligt nöjd, otroligt nöjd..o taggad för 2016. I’llbe back… 😘

(2014: 5.00.30)

 

 

På kurs

…igen! Det har hunnit bli ett stort antal kurser och utbildningar för min del sista året. Iloveit! Jag tröttnar aldrig på att få ny kunskap. Men vem tröttnar väl på det?

Jag tror faktiskt inte att en endaste människa tycker att det är tråkigt att lära sig nya saker. Det nya ger en härlig känsla av frihet och kraft. Vissa saker är dock roligare och mer intressanta än andra att lära sig mer om. I mitt fall lystrar min hjärna mer uppmärksamt till ämnen som biologi och kemi än till historia och geografi. 🙂

Idag reste jag ända till Malmö för att gå kurs för att få bli återförsäljare och användare för en särskild medicinsk hudvårdsserie.
Jag är väldigt glad att jag (och min klinik) fått möjlighet att dels gå kursen och att få tillåtelse att använda och sälja just dessa produkter.
Det är många som så önskar men som inte uppfyller kraven som företaget ställer. Jag är lyckligt lottad! 🙂

Resa betyder tidsåtgång vilket gör att jag inte kunnat träna på två dagar. Jag hoppas på att kunna få till minst ett bra pass i morgon. Jag har tyvärr inte så många grenar kvar att välja på. Simma funkar dåligt på grund av hemsk allergi (av pollen i vattnet ute) och löpningen är utesluten tills dess jag får veta vad som är fel i min rygg/höft. Provade jogga (6min/km i 9km med flera pauser!) i lördags vilket resulterade i två nätter med värk. Skit…

Däremot har cyklingen börjat kännas bra igen. Jag ligger efter i form men glädjen och kraften finns åter inom mig. Jag älskar att cykla och fick till fyra riktigt fina turer förra veckan i sol och värme med underbara värmländska vyer som frambringade många glada utrop!

Kram

INVIGNING

Hej!

Nu har jag haft en paus på flera sätt och kommer tillbaka i ny skepnad kan man säga. Både jag och bloggen fokuserar om för en tid framöver. Eller mer rättvist är kanske att säga att jag adderar ett nytt fokus. Från att mitt liv (och därmed bloggen) handlat väldigt mycket bara om triathlon och allt som hör därtill har jag nu öppnat en hudklinik med fokus på medicinsk hudvård.  Nu kommer jag skriva om medicinsk hudvård, träning och hälsa!

Tankar, idéer och jobb med kliniken har puffat undan både tid och vilja att lägga allt livsutrymme på träningen. Jag älskar att gå till nya jobbet och blir ledsen om kvällen när klockan visar läggdags.  Det är ju också så att jag haft väldigt ont i ryggen/höften i samband med min träning hela vintern.  Jag tar bara en paus och återkommer med nya satsningar nästa sommar.

Så…missa nu inte min invigning av Karlstad Hudklinik torsdagen den 25/6!

Hoppas vi ses!

REKLAM KHK FLYER

 

Framme

Nu är vi äntligen här på en av mina favoritplatser, vi är på Hvar!

Vi anordnar två träningsresor hit. Nu har första veckan kickat igång! 😀

Resan hit har gått hur bra som helst, allt flöt på i år. Inga stormar, inget nödlanda i Dubrovnic utan vi landade tryggt på utsatt tid i Split.

Vi har nu installerat oss på Ana Dujmovic och här ligger jag och väntar på att Jelena ska komma med våra hyrcyklar från Hvar Adventures. Pirrr, hoppas allt klaffar.

Jag har tyvärr fått så ont i ryggen att jag aldrig känt den känslan tidigare. Som starka smärtblixtar inuti min kropp. Hela jag förvrids och kan inte hitta smärtfrihet. Jag fick sova NOLL minuter i natt, NOLL…

Men nu har jag fått Diklofenak och den gjorde underverk. Tyvärr verkar det vara svårt att få fatt i en till…

Håll tummarna för att jag kan cykla i morgon. Då drar vi till Jelsa.

 

Googla mitt namn

föreläsa Säffle

Kathrin visar sin lätta Casco-hjälm

 

…är faktiskt inte så ofta jag gör. Det händer, men inte så ofta. Jag känner ju att det är mer korrekt att säga att jag ALDRIG gör det, men då skulle jag ljuga. Det händer…

Idag gjorde jag det då jag sökte en specifik packa-inför-resa-bild från en tidigare blogg som jag trots sökande i min dator inte kunde hitta. Då fick det bli en googling på mitt namn i hopp om ”napp” den vägen.

Ibland fiskar man och får napp men kanske är det inte alltid att just den fisken man förväntat sig som nappar. Jag hittade inte min eftersökta packa-bild men väl en liten okänd artikel från en föreläsning i Säffle som gjorde mig glad. Särskilt med tanke på min väldigt djupa träningssvacka som jag befinner mig i sedan flera månader.

Jag har på grund av mitt kroniska ryggont och mystiska orkeslöshet pö om pö förlikat mig med bilden av mig själv som en före detta idrottare, en bild av mig själv som svag och hopplös har börjat slå rot.

Minnen av att jag faktiskt har varit ganska hygglig på att utöva min älsklings sport väcktes till liv av artikeln och gav mig en liten uppåtpuff denna regniga måndag. Det är fint att få njuta av minnen också. Jag vill så gärna få vara med om det igen. 🙂

 

Så himla snygga

…tights hade hon på sig när hon steg in genom dörren. Kinderna var guldrosiga av förra veckans träningsresa till Spanien. Nyss fyllda 40 med mungipor som pekade rakt upp. -Hej!

 

Jag visste genast när jag såg henne att sådana tights SKA jag ha på mig när jag står vid havet i hundens position på vår kommande träningsresa till Hvar om två veckor.

kari traa

 

Det var Lisa Fredholm som steg in genom dörren, så där glad, pigg som bara hon kan vara. Hon var så fin hela hon.  

-Idag ska vi ha en yoga-lektion Kathrin! sa hon fortsatt med samma klang av energi i rösten. Så fick det bli. Yoga i vardagsrummet.

 

Ja, eller det var inte så fräsigt som det kan tolkas av namnet ”Yoga-lektion”. I praktiken gjorde jag 4-5 solhälsningar samtidigt som jag var tät i näsan, stönade och gnällde. Sedan gav jag upp och spelade istället in Lisa när hon gjorde solhälsning A så att jag ska kunna träna på den när ingen ser (eller hör) på.

Jag är nämligen stel som en trädgren, en riktigt gammal och stel trädgren. Min onda rygg kommer säkerligen utav detta. Nu måste jag försöka yoga varje dag. I morgon kl 07.00 på SATS om nån vill joina!

QT7B8743

Yoga by the sea, Hvar 2014

Nåväl, jag har i allafall beställt ett par nästan likadana tights som Lisa hade på sig. Jag tog en annan färgkombination så att vi kan ha dem samtidigt på Hvar!

Kari Traa! Visst är de lite fina? (Obs, Ingen sponsring! )

12 timmar

hjärta
i ett sträck har jag jobbat nu, mina ögon är inte vita längre utan röda. Det blev ingen träning idag heller, dels hinner jag inte och dels har jag så  himla ont i ryggen och dessutom har jag en maxpuls på 145! Min kropp har laggat ihop totalt.

 

Något är på tok med min medicinering om jag får gissa. Jag har levt i min kropp så länge (43år) att man känner när något är på tok. Nu är något väldigt tokigt sedan  några månader tillbaka. Jag är nog mest orolig över pulsen. Det är liksom som om mitt hjärta inte vill jobba. Hur jag än pressar så vägrar det att öka takten. Lite gör va fan du vill men jag bestämmer att det är hit men inte längre…pulsen stannar på 145.

Jag får stå dubbelvikt och flåsa när jag gått i trapporna på jobbet och min tidigare distansfart är nu inte ens möjlig på intervaller. Jag skulle kunna rabbla skit o elände i evighet.

Jag ska ta nya prover på  måndag så får jag kanske svar inom en vecka. Så drygt. Jag har googlat en del på sköldkörtelproblem (har ju ingen) sista dagarna och det är så himla deprimerande att läsa. Hjälp, att jag ens överlever utan sköldkörtel. Fan. Slutgnällt för idag. Byt fokus.

stklmSå över till något trevligt! I morgon är det dags igen, då reser jag och Frida till Stockholm på kurs.

Den här gången ska vi lära oss ALLT om Skin Perfusion, Filorgas professionella hudvård för klinik,
NCTF-Meso-needling – skinn boost och Filorgas alla Peelingar! 🙂

I sommar öppnar vi Karlstad hudklinik och snart lanserar vi nya hemsidan, både kliniken och sidan blir jättefina! Pirrimagen!

Natti :*

 

Första leveransen

bild 5

…till mitt nya liv! I morse hämtade jag ut det första paketet någonsin adresserat till Karlstad Hudklinik. Det är nämligen det tilltänkta namnet på den verksamhet som jag står inför att starta.

Jag har under hela hösten och vintern arbetat med olika processer som så småningom skall leda fram till att jag driver min egen klinik. I början kändes vägen lång och målet avlägset men nu kan jag faktiskt se både bakåt och framåt och inse att en lång bit redan är avklarad! Jag känner att målet är möjligt att nå och att min vision faktiskt kanske kommer att bli verklighet. Ett steg i taget…

Vad innehöll då paketet?

Mina allra första behandlingskläder! När jag senast arbetade som sjuksköterska på sjukhuset så var jag så innerligt trött på vårdkläderna men idag när jag provade min nygamla outfit kände jag att jag kommit hem igen! Härligt!

Fokus Mörtel

bild-28…är ett uttryck som jag säger högt till mig själv lite då och då. Med det avses att jag gör val och aktiviteter som bidrar till att jag rör mig mot mina mål.

Det man styr över

Det är periodvis lätt att tappa fokus och irra sig ut i skuggorna. Så är det i alla fall för mig. Jag får gång på gång stanna upp och inse att jag hamnat snett. Hur hamnade jag plötsligt så långt bort? Då är det bara att vända och gå tillbaka samma väg som jag kom och hoppas att jag hittar tillbaka till rätt stig.

Det man inte styr över

Ibland tappar jag fokus för att jag blir distraherad, har svårt att säga nej och prioritera rätt. Ibland händer det trots att jag själv gör allt rätt. Då är det andra faktorer som jag inte alltid rår över som ställer till det så att vägen blir slingrig och snårig. Det kan vara så simpelt som att jag blir oförklarligt utmattad och vill ge upp allt eller att jag får PMS (blä). Det finns även andra livsförtret sätter käppar i mina hjul också, exempelvis en ond rygg, influensa eller alla tusentals sociala måsten (ex. att  jag fyller 43 på måndag). Enkelt uttryckt…livet.

Vilka är mina mål då och varför är de viktiga?

Just nu har jag två viktiga mål som inte riktigt harmoniserar med varandra. De är båda viktiga på olika sätt. Det ena handlar om det som gör mitt liv värdefullt och innehållsrikt. Mitt älskade liv som triathlet och om att försöka gå under 10h i Kalmar. Vilken minst sagt kräver fullt fokus all ledig tid…och helst lite till. Sanslöst mycket fokus är nog ett bra uttryck?

Det andra handlar om sysselsättning och att jag måste försörja mig. Jag har sagt upp mig från mitt nuvarande arbete som avd.chef på BUP. (Det är med sorgset hjärta på många sätt.) Efter att jag slutar i maj är mitt mål att starta en liten privat hudklinik.

Två viktiga mål, Kalmar under 10h och en egen hudklinik med start helst i sommar.

Båda kräver mycket arbete och fokus. Tyvärr är det risk för att det ena undergräver det andra. Något som jag ska göra allt jag kan för att undvika. När det gäller Kalmar så finns ett slutdatum (15/8). Kliniken kanske kan hålla på sig någon månad. Det är tursamt nog bara jag som sitter vid rodret i båda processerna. Vi får hoppas att jag kan hålla fokus!

Ni får hänga med mig på resan! Natti, Natti! :*

BAAM

10384911_10203148582148760_7445220932620197079_n

Doften av Brudspireran tar mig till barndomen. Jag hade en sådan utanför mitt flickrumsfönster. Doften är starkt kopplad till barndomskänslor. Varje gång den når mig så svingas jag tillbaka för ett kort ögonblick.

…det räcker med några små trevande toner på en just den låten och plötsligt slungas jag helt oförberedd rakt in i en avlägsen känsla.

De väller upp från djupt inombords, olika känslor kopplade till den musik som jag lyssnat på i känslosamma perioder i mitt liv. Den där sinnesstämningen som kanske gjorde förfärligt ont, kittlade i magen eller brände som eld i hjärtat sköljer åter över mig. För ett kort ögonblick blir upplevelsen så stark att jag nästan kan ta på den svunna stunden. Jag vill röra vid den, fånga en tid som redan passerat…och som aldrig kan komma tillbaka. Så nära men ändå så långt borta…

När det händer håller jag andan och njuter av det smärtsamma och fina med saknaden. Jag vill hålla kvar känslan så länge jag kan, jag vill visualisera dem och det som hände där. Jag vill få hålla i Klaras små smutsiga barnhänder igen, känna farmors doft som inte finns kvar, gå på platser som inte längre är mina, minnas dem som tagit andra vägar och mig själv som den jag var då. Inget och ingen av oss finns kvar, vi är nya och några har enats med vinden.

Hur stilla jag än står, hur hårt jag än håller andan kan jag inte hålla fast minnet annat än för en flyktig sekund. Sedan skingras känslorna, smakerna och dofterna igen och jag vaknar upp i nuet.

Vackra livet, hårda livet…

Senaste inläggen.
Nystart igen! 01 Sep
På kurs 07 Jul
INVIGNING 19 Jun
Framme 16 Maj
12 timmar 17 Apr
Fokus Mörtel 14 Mar
BAAM 09 Mar
Bloggat på nwt.se.
Tafsa inte 28 Jun
Desktop