När jag bokade biljetter till det här tåget la jag en del tid på att försöka klura ut vilken plats jag skulle ta för att slippa åka baklänges. Uppenbarligen bortslösad tid. För här sitter jag nu och inväntar åksjukan.

Småpanikar inför måndag gör jag också. Har en ny tatueringstid men vet liksom inte ens vad jag ska göra. Skönt att den inte kommer sitta på mig resten av livet i alla fall. Himla betryggande.

Det här är för övrigt ett av de tommaste tågen jag suttit på. Det enda jag ser är en halväten ostbåge på golvet i gången, några hårstrån som sticker upp på ovanför sätet framför och en bebis som stirrat på mig konstant i exakt 1 timme och 22 minuter.