Sitter och försöker få ihop både det ena och det andra, typ bilagan inför 100° Karlstad bland annat. Oskar kikar gång på gång över skärmen mittemot mig och frågar om jag bloggat. Det är ganska creepy.

Dock inte lika creepy som att det är ungefär en och en halv månad sedan jag skrev här sist och lika längesedan jag flyttade. (Håll i er nu, här kommer något så klyschigt att jag nästan tycker att det är mest creepy av allt). TIDEN GÅR SÅ FORT. Från det totala oändliga mörkret till några skymtar av ljus varje dag. Med några skymtar menar jag att det faktiskt inte är mörkare än stämningen i TV-soffan när fel låt går vidare i mello när jag ska cykla till och från jobbet.

Det är min katt på bilden förresten. Han får förhoppningsvis en lillebror snart.