Oskar skrev ett inlägg för några veckor sedan, när han upptäckt sin summering av Spotify-lyssningar. Nu har även jag hunnit kolla igenom min spellista med de 101 (varför inte 100???) låtar jag lyssnat mest på under 2016.

(Visserligen har många av de här låtarna hamnat där för att jag haft vissa listor som sov-musik under nätterna. Men de är bra ändå!)

Här kommer några av favoriterna.

Comrade - Volcano choir

Justin Vernon och hans Bon iver har alltid legat mig varmt om hjärtat. När jag i år (i jobbilen på väg till Segmon för att skriva om Sven-Ingvars) fick äran att upptäcka hans andra band Volcano choir blev jag eld och lågor. Vilket jäkla musikaliskt geni den där Justin är alltså (kolla bara på Bon ivers nya platta, alltid värd att nämna).

Closer - The Chainsmokers

Jag vet liksom inte varför jag skäms lite, men det gör jag. Det här har i alla fall varit sommarens och höstens feel-good-låt. Minns framförallt att jag och en vän hade den här (och Egoist med Kent som jag var tvungen att sålla bort från favoriterna för att inte skriva ett inlägg längre än kinesiska muren) på repeat när vi åkte till Uppsala för att se Laakso.

D va najs - Panda da panda

Också en av årets humörhöjare, framförallt under sommaerns senare del. Lyssnade på den, och bara den, hela vägen till Joel i Kristinehamn första gången jag åkte till honom. Från att jag låste min lägenhetsdörr till att jag såg honom komma nedspringandes för trapporna för att öppna åt mig. Han påminde mig då om att han hade tipsat om den redan under våren.

Pieces - Andrew Belle

Känner redan nu hur otroligt cheesy det kommer låta. Men anledningen till att jag gillar den här så mycket, bortsett från att det är en otroligt fin låt, är att Joel smidigt nog satte på den här en kväll, höll om mig och sa att den passade bra in på stunden. (För er som inte orkar lyssna kan jag förtydliga med att förklara att Andrew Belle sjunger "I love you, and all of your pieces". Aw.).

Flush - D.I.D

En mindre blödig förklaring här. Det finns nog ingen speciell förklaring ens, det är bara en så orimligt bra låt. Jag vet inte vad som är så bra med den heller. Den bara är det. I meant to hurt you, med samma band, är också värd en lyssning eller två (eller femtio).

Kevlarsjäl - Kent

Jag har ju som sagt fått sålla bland Kent-låtar, vilket varit väldigt svårt då hela 2016 präglats av framförallt Kent. Just Kevlarsjäl och Kräm (så nära får ingen gå) blev mina nyförälskelser, jag började verkligen tokälska dem. Till och med så mycket att det numer står Kevlarsjäl med snirkliga bokstäver på min vänstra fotled. Så kan det gå.

Din tid kommer - Håkan Hellström

Jag kan ju inte inte ta med en Håkan-låt. Speciellt inte med tanke på att jag såg honom tre gånger under hela året. Jag grät floder till Gårdakvarnar och skit på Ullevi, gungade i takt till Jag utan dig i Scandinavium och skrek halsen av mig till Din tid kommer i Spektrum. Ser så mycket fram emot både Mariebergsskogen och Ullevi till sommaren!

The Wolf - Mumford and sons

Älskade Mumford and sons, som jag äntligen fick se efter många års väntan. Nästan två timmar av eufori på Bråvalla avslutades med just den här låten, som är en av de bästa de gjort. Jag tänkte påstå att det också är en bli-på-bra-humör-låt, men jag tror snarare det är en du-kan-vara-på-vilket-jäkla-humör-som-helst-låt.

Gigi - Kent

Med tanke på att jag fick uppleva den allra sista konserten med legenderna kunde jag inte låta bli att ta med en av de allra sista låtarna. Skivan Då som nu för alltid har så himla många guldkorn, men Gigi blev favoriten efter att den agerade intro till konserten. Mäktigare stunder får man leta efter!

Förlorare - Solen

Var har Solen varit i hela mitt liv? Joel tipsade om dem, jag fastnade för Förlorare och nu lyssnar jag på dem dagligen. Doldisar, som ändå inte är doldisar, som fler borde få upp ögonen för!

Youth - Troye Sivan

Sommarplågan, utan att vara en plåga. Troye Sivan, och framförallt låten Youth, fick vara promenadlåt, dricka-vin-låt, vänta-på-bussen-låt, jobblåt, inte-göra-någonting-låt. Den passar verkligen till allt!

Lionheart - Immanu el

I väntan på bandets nya skiva, Hibernation, började jag lyssna mer på det äldre igen. Lionheart är så vacker så jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen. Likaså nästan alla låtar på nya plattan. Jag tar verkligen varje chans jag får till att uppmana fler att LYSSNA PÅ IMMANU EL!

There will be time - Mumford and sons

Den släpptes, jag hörde den, jag älskade den. Jag älskar den fortfarande. Kombinationen av Mumford and sons vanliga sound tillsammans med Baaba Maal är något utöver det vanliga. Älskar, älskar Ä-LSKAR.