Johannas hundtankar

Snart nytt år!

2017 har varit ett känslosamt år, minst sagt! I mars fick Vinga somna in, 14.5 år gammal, och saknaden var förfärlig. Strax därefter blev Selma sjuk och efter en kämpig sommar förlorade jag även min älskade lilla terror. Kvar fanns plötsligt ”bara” en hund och efter några veckor insåg jag att jag faktiskt måste ha en hund till. Och så blev det en Chillewhipp 💙 Hon och Ösa älskar verkligen varandra och vi fick tillbaka glädjen i vår lilla flock. Men fy vad jag saknar mina tanter …

På tävlingfronten har det varit lugnt för min och Ösas del. Bestämde mig redan förra året för att 2017 skulle ägnas åt andra saker inom hunderiet. Men under hösten kom träningslusten tillbaka och vi har spenderat massor av tid på Dejliga Tassar i Deje. Vi har också privattränat för Pernilla P och hakat på hennes heelwork-satsning och i Lervik i november lyckades vi plötsligen ta ett cert i heelwork klass 3 … överraskande och jättekul! Nu siktar vi framåt med mer träning och förhoppningsvis ett championat under nästa år!

Men först ska vi ha ett par väldigt lata dagar …

Ha en härlig nyårsnatt och fira, precis som vi, utan smällare och fyrverkerier. Ses igen 2018! / Johanna 

Hundar är terapi!

Ja det må ha varit en stressig vecka men … så fort den fyrbenta kunden står på trimbordet blir frisören lugn. Det finns ingen bättre terapi i hela världen. Visst, det finns en del busar som inte står still och låter sig hanteras men det gör inte så mycket, att pyssla med hantering kräver fokus av mig och av hunden och vi jobbar oss igenom eventuella besvärligheter tillsammans. Ibland behövs en extra insats, om hunden är gammal, har ont eller är rädd, eller bara är extra busig, och då får vi hjälp av nån vänlig dagisfröken som kan hålla och ge stöd och klia bakom örat när jag fixar mitt jobb. 

Och man kan inte bli annat än nöjd och glad när man får ägna sin tid åt såna här finingar … dagarna i ända 💙

Nu har jag och vovvarna jullov i några dagar och ska ägna oss åt soffmys, lek och träning samt en hel del mingel med släkt och vänner. Ha det gott! / Johanna 

Snart jul …

… och som vanligt är det fullt upp på trimmet.

I vardagen rullar allt på som vanligt. Har hunnit med ett besök i Stockholm där Svenska Hundfreestyleklubben arrangerade SM i freestyle och heelwork. Jag fick sitta på första parkett och vara speaker och fick se alla ekipage på nära håll. Perfekt! Gåshud, tårar och skratt blev det i massor och en hel hög fina program. Hejade såklart lite extra på kollegan och vännen Anita som startade med sin Emmi.

Ösa och Chilla mår fint men vill påstå att matte är lite tråkig såhär i julruschen. Chilla har lyckats med konststycket att hoppa med huvudet före rakt in i en vägg med en lätt hjärnskakning som följd, men hon mår bra igen och busar som vanligt. Jag har aldrig varit med om maken till pysslig valp, skulle behöva vira in henne i bubbelplast för att hon inte ska kunna skada sig när hon far omkring och härjar …

Två håriga dagar kvar innan vi går på välförtjänt julledighet …

Ha det gott! / Johanna

Lite smygreklam!

Mitt liv består, som ni vet, mestadels av hundar. Men jag har ett par andra hobbys också. En avslappnande syssla är att måla, just nu i akryl, och imorgon söndag 3/12 har jag, och min vän My, vernissage i Deje. Där visar vi upp våra tavlor och bjuder på glögg och pepparkakor mellan 13-18. Har ni inget annat för er såhär på första advent så är ni hjärtligt välkomna att kika förbi!

Ha en fortsatt trevlig helg! / Johanna 

Idag firar vi …

… att Ösa, efter höstens träning, har tagit sitt första cert i HtM 💙

Föreläsning och mingel på Lillerud

Idag har jag och vovvarna varit på Lillerudsgymnasiet och pratat pälsvård tillsammans med Catarina från Masterpet. För enkelhetens skull fick både Ösa och Chilla mingla runt som dom ville i klassrummet och det var väldigt populärt, en hel hög med trevliga elever som kunde umgås. Som grädde på moset hade Catharina med sig sitt mumsiga godis och sin päls- och hudkur, en olja som smakar gott och som är bra för att möjligt i en liten hundkropp. Nu är både Ösa och Chilla lagom trötta och ligger på laddning inför kvällens träning på Dejliga tassar. Det är hårt att vara företagshund …

Ha det gott! / Johanna

Så galet gulligt!

Dom gillar verkligen varandra dom här två …

Olika slags träning!

Vi tränar på, både jag, Ösa och Chilla. Ösa och jag jobbar med positioner, övergångar och transporter i heelworken inför kommande tävlingar. Chilla … ja hon och jag tränar på en massa saker mest hela tiden … vad man får och inte får äta på, att vara utomhus, att kunna röra sig med kläder på, att gå i koppel, att inte kissa och bajsa (så ofta) inomhus, att veta vad man heter och att komma när tanten ropar. Men mest av allt så leker vi tillsammans. Hon är en riktig liten kampwhippet … jättekul! Och hon är inte bekymrad över något i livet, förutom möjligtvis att vara ute när det är kallt då. Hon och Ösa kommer väldigt bra överens. Och när valpen pysslar med något hon inte får ha, typ mina tofflor, så kommer Ösa och rapporterar till mig … duktig tös.

På jobbet och i föreningslivet är det som vanligt full rulle och träningen med hundarna blir en andningspaus i vardagen. Vad skulle jag ta mig till utan dom?

Ha det gott! / Johanna 

Får jag presentera …

… nyaste medlemmen i flocken. Världens sötaste lilla Chilla 💙 eller Magic Colour Sugar Honey om man ska gå efter vad som står på pappret. Chilla är, som ni säkert ser, en whippet, drygt 10 veckor gammal och full av bus. Och ja, det blev en ny ras … igen, men jag är helt säker på att Chilla passar mig perfekt där jag är just nu i livet. Hon är, än så länge, en ganska enkel valp. Sover hela nätterna, älskar mat, lätt att säga till när hon tuggar på fel saker, social och trevlig och gillar att åka bil. Ösa har varit sådär lagom skeptisk till idén med valp i huset, men har så sakteliga upptäckt fördelarna … det går att leka med den, den har en massa prylar och den äter rätt ofta, vilket innebär mer mat även till Ösa (tror hon i alla fall 😉). Nu njuter vi en stund av att vilddjuret sover men snart är här full rulle igen.

Ha det gott! / Johanna 

Stor sorg …

… men även en gnutta framtidshopp!

För drygt en vecka sedan fick en av mina bästa fyrbenta vänner somna in efter en tids sjukdom. Min Selma finns inte mer och det gör ont i själ och hjärta. Till slut sa kroppen stopp och det fanns inget kvar att göra för att hon skulle må bra. Så på ett sätt var det ett lätt, och rätt, beslut … men ändå så svårt, och så fel! 10 år hann hon fylla min lilla terrier och mycket hann vi uppleva tillsammans men jag hade liksom räknat med ytterligare några fina år. Hundlivet är för kort!

Både jag och Ösa är vilsna och ledsna och vi sörjer på vårt eget vis. Men en gnutta hopp om framtiden finns. Man gråter, man går vidare och man lär känna nya individer. Och jag är säker på att vi alldeles inom kort kommer att få annat att tänka på … inte för att glömma men för att läka!

Sov gott älskade lilla hund (och pussa Vinglissen på nosen från oss här hemma) 💙


Bloggat på nwt.se.
Desktop