Johannas hundtankar

Stor sorg …

… men även en gnutta framtidshopp!

För drygt en vecka sedan fick en av mina bästa fyrbenta vänner somna in efter en tids sjukdom. Min Selma finns inte mer och det gör ont i själ och hjärta. Till slut sa kroppen stopp och det fanns inget kvar att göra för att hon skulle må bra. Så på ett sätt var det ett lätt, och rätt, beslut … men ändå så svårt, och så fel! 10 år hann hon fylla min lilla terrier och mycket hann vi uppleva tillsammans men jag hade liksom räknat med ytterligare några fina år. Hundlivet är för kort!

Både jag och Ösa är vilsna och ledsna och vi sörjer på vårt eget vis. Men en gnutta hopp om framtiden finns. Man gråter, man går vidare och man lär känna nya individer. Och jag är säker på att vi alldeles inom kort kommer att få annat att tänka på … inte för att glömma men för att läka!

Sov gott älskade lilla hund (och pussa Vinglissen på nosen från oss här hemma) 💙

Bloggat på nwt.se.
me too 22 Oct
Desktop