En av oss…
Författare. cggustafsson

Dag 1-2. Vandring i flyktingspår…/ Närmare än du tror…

Efter några timmar i bussen, så var det Oslo som gällde och kvällsmat i form av Tacos, denna gången styrd av masterchief Hazels trygga ledning. Mysig och go avslutning på en bra dag.

Men säg den nattsömn som varar 😉 Snart upp och hoppa igen.

Heldag i Oslo stod på programmet, under förmiddagen så följde vi en tjej och hennes familj i deras spår. Från hemmet, till gamla Utstikker 1 det som senare blev Amerikakajen i Oslo. Det var dit alla judar fördes, från sina hem. Flera flydde tidigare till Sverige eller England innan det blev så tydligt att de skulle deporteras. I Kathe Lasniks spörreskjema/registreringsformulär stod: Alltid vaert norsk… Men det hjälpte inte.

Där stoppade vi berättelsen temporärt om de människor som fick följa med transporten på M/S Donau, en berättelse som vi återupptar på en annan plats i Europa.

Samlingsplatsen utanför Akershus fästning, har idag en installation av flera tomma stolar, vad de står för är upp till betraktaren. Flera kloka tankar och reflektioner kom från gruppens deltagare om vad stolarna kan betyda; Tomhet – Väntan – Saknad – Förtvivlan. En intressant iakttagelse var; ”Det finns inga sitsar på stolarna… Kan det stå för att det för att väntan inte blev så långvarig? Intressant symbolik.

Fästningen på Akershus har en lång historia, med flera olika ”ägare och hyresgäster” och idag är det flera militära organisationer som har sina kvarter där, hjemmefronts museet med historik från WW2 är väl värt ett besök.

En annan intressant och spännande sak är att en av deltagarna i fjolårets grupp, vars gammel morfar var en av de som vaktade den norske förrädaren Vidkun Quisling efter han fångats in efter den tyska kapitulationen. Snacka om att gräva i historien!

Lunchen idag slapp vi laga till själva, den fanns serverad och klar när vi kom till restaurang Sulten som är belägen i samma hus som HL-Senteret. HL-senteret eller Villa Grande som är belägen på Bygdöya är idag ett museum och ett utbildningscenter för historia och mänskliga rättigheter. Vi besökte centrets fasta utställning som handlar om den tyska ockupationen av Norge och den ofattbara förintelsen. HL-senteret brukar också ha kortare utställningar, denna gången handlade den om Gulaglägren i Sovjetunionen, dit också många polska utbytesfångar fördes. Så det avslutade samtalet kom att handla om såväl förintelsen och holodomen också.

 

På hemvägen till Karlstad gjorde vi ett stop vid den svensk/norska gränsen, närmare bestämt Kroksund där en minnes bauta(minnessten) har rests över lotsen och hjemmefrontskämpen Ola Burås som tillsammans med andra frivilliga kämpade för friheten och människors rätt till denna. Några minuters reflektion vid de tända ljusen, fick avsluta årets Vandring i flyktingspår…/Närmare än du tror…

En vandring med nya kunskaper från den svensk-norska husknuten.

Vandring i flyktingspår – Närmare än du tror.

Att göra en resa i förintelsen spår, är inte bara en fysisk resa. Den inre resan börjar på hemmaplan, för att förstå den historiska resan och förståelsen på historiska platser i exempelvis Polen. Så bör man ha med sig kunskapen och reflektionen om historien runt husknuten. Vad hände i Sverige under tiden för WW2? Hur var livet runt gränstrakterna? Vad hände i min hemstad under denna tid? Har jag låtit mina äldre släktingar berätta om sina upplevelser?

Att ha historien med sig som en språngbräda för framtiden kan låta som en klyscha, men kunskapen om historien är viktig och nödvändig.En av oss…/Toleransgruppen på UNO ungdomens hus i Karlstad, gjorde för fjärde gången en Vandring i flyktingspår – Närmare än Du tror. En historisk resa, men också ett utmärkt att lära känna varandra under andra förhållanden, än på ”samma gamla vanliga plats”. Vilket är kul och nödvändigt inför fortsättningen.

Av tradition träffar vi bygdehistorikern och f.d. läraren Harriet Nilsson, som på sitt karakteristiska och engagerade sätt berättar om livet vid gränsen runt Östervallskog. Händelser som inte finns att läsa i en lärobok. Hur det var att leva inpå kriget, hur människor gick samman som lotsar, kurirer eller ställde upp med ett varmt hus och ett mål mat för att hjälpa sina medmänniskor som behövde fly från sitt eget land på grund av religion, yrke och kultur.  Men situation som rådde då, blev också tydlig att alla var inte riktigt lika hjälpsamma. Exempelvis hur grannen var beredd att skicka tillbaka flyktingarna till det då ockuperade Norge. Tydliga då och nu kopplingar!

Efter vandringen längs Frihetens väg, reflektioner, lekar och samarbetsövningar med ungdomar för trygghet, serverade chiefmaster Kim Melanders mat utomhus (givetvis!)

 

Inför mörkret som gav sig till känna, med fullmånen som enda förstärkaren till deltagarnas egna ficklampor, blev det dags för uppdragsäventyret och rollspelet att gruppvis ta sig från Norge längs skogsvägar och stigar till Sverige. Att kliva in i roll och en annan karaktär blev säkert en ny upplevelse för många och att ge sig ut på okända marker.

Vilken känsla det var ett se och höra basgruppsledarna och deltagarna ta hand om och bry sig om varandra: – fasen, jag är lite mörkrädd. Men då går vi på rad och håller armkrok säger resten gruppen. – Det här känns lite pirrigt, lugnt vi är ju tillsammans svarar någon annan! Ord som värmer en gammal ungdomsarbetare.

Reflektionen och av-rollningen efter vandringen, gav många intressanta tankar efter vandringen i flyktingspår. Imponerande att se hur deltagarna gick all in rollerna som familjen Markowitz.

Trötta efter en intensiv dag med intryck och upplevelser, styrde vi kosan in mot Oslo under busschaffisen Petras trygga och lugna rattande.

 

Andra träffen med ”En av oss…/Toleransprojektet på UNO-Ungdomens hus

 

Andra träffen med ” En av oss …
/Toleransprojektet på UNO ungdomens hus i Karlstad.
Två träffar med påfyllning av historiska kunskaper, intro till WWW2. bl a och i relation till vad som händer i dag runt om världen. Men framför allt förbereda oss inför resan till Polen och för framtiden.

Dagens clou var gruppsamtalen över temat; Vad är praktisk demokrati för Dig? Häftiga tankar från gruppen, över ett ämne som rör och berör alla människor.

Den klart starkaste delen av dagens undervisning var delen om T4 – /Eutanasiprojektet som pågick under några år i krigets Tyskland. Som genast blir ännu starkare, då en ungdom ur gruppen berättar att en släkting var en av de som avrättades under T4. Plötsligt så kom det så nära oss alla i gruppen, detta ofattbara.

Under kvällens träff informerade vi varandra också om ”Vandring i flyktingspår … som vi gör till veckan, grottar ner oss ytterligare i historien runt husknuten. Vad hände i Norden, framför allt längs den norsk/svenska gränsen i Värmland?

Att genomföra ”En av oss… /Toleransprojektet kräver stort engagemang, Kim Melander spindeln i nätet, gör ett grymt jobb. Ungdomar för trygghet som du ser på bilden är med som basgruppsledare. Ida och Michaela våra ungdomsledare, får du bekanta dig med mera i nästa blogg.

 

Ungdomar för trygghet i Karlstad.

Äntligen!

Äntligen !
Första informationstillfället med den fjärde upplagan av Toleransprojektet / En av oss… på UNO ungdomens hus i Karlstad är avklarat.
Ansökningarna till projektet har varit ”några stycken” att läsa igenom, alltid ett stort nöje att ta del av unga vuxnas tankar varför man vill vara med.
Centralt i alla ansökningarna är ambassadörskapet,-”jag vill fortsätta berätta om det ofattbara som hände under förintelsen, att förintelsen inte får tystas ner. Att tillsammans med nya kompisar arbeta med frågor om mänskliga rättigheter, likabehandling och mångfald.” En av deltagarna skrev också; – ”Jag vill försöka att få förståelse, för det oförståeliga.”

Precis som tidigare år så har vi ett gäng yngre ledare med oss; Ungdomar för Trygghet i Karlstad är basgruppsledare. Nytt för i år är att vi också har två ungdomsledare med oss, två deltagare från förra årets En av oss… grupp. Bra med en combo av äldre (gamla) och yngre ledare!
Till veckan kör vi igen!

 

Malins tankar om betydelsen av En av oss…/Toleransprojektet på UNO ungdomens hus i Karlstad.

 Några ungdomar som har varit med i En av oss…/Toleransprojektet har skrivit och delat med sig av sina reflektioner och tankar. Att berätta för sina kompisar och familj om sina upplevelser efter en resa i förintelsens spår i Polen är inte det lättaste, det gäller att först i lugn och ro samla ihop sina egna tankar, erfarenheter och reflektioner. Några veckor efter hemkomsten till Karlstad skrev Malin nedanstående rader, och flera av oss som har deltagit i Toleransprojektet känner säkert igen sig;

Toleransprojektet 2014 – En resa i förintelsens spår. *

”Den 17/4 2014 åkte jag iväg till Polen med en grupp ungdomar och ledare från UNO ungdomens hus i Karlstad. Jag kom hem till Sverige den 24/4 -14, en vecka hade gått. Jag var tröttare, och så till synes, endast en vecka äldre. Men inom mig hade jag åldrats flera år. Det är sant. Det låter klyschigt att säga att jag att jag kom tillbaka som en helt ny människa, men jag kan faktiskt inte beskriva det på något annat sätt. Eller ja, ny och ny…kanske inte. Men förändrad absolut!

Det vi fick uppleva som åkte iväg, var mer än vad många kommer att få uppleva under hela deras tid på jorden. Av detta är jag evigt tacksam. För jag fick känna, se och uppleva. Vi besökte tre arbets- och förintelseläger; Majdanek, Treblinka och Auschwitz-Birkenau. Att stå på dessa platser, att andas dessa platsers luft. Kommer du hem igen som den människa du var innan du åkte, så har du egentligen inte riktigt varit där. Då kände du inte, du såg inte, du upplevde inte. Men framför allt, då lärde du inte.

Jag visste redan innan vi åkte iväg, värdet i att se varje människas lika värde. Men efter denna resa lärde jag mig förstå hur viktigt att ordet Tolerans inte ska ses som ett ord, där ordet är ett substantiv. Utan att vi inser att Tolerans är ett verb, där verb är en handling. Tolerans bör och ska finnas i vår vardag, och ska inte vara en lyxprodukt eller en lyxhandling som vi delar ut när det passar oss. Det ska alltid finnas där. Det jag också lärde mig är hur viktigt det är att vi använder röst vi faktiskt har. Det är sällan som vi individer tror att vi kan förändra, men vår enda röst. Många bäckar små…

Dessa viktiga insikter gav mig denna resa. Men även, de mindre, lika viktiga lärdomarna. Som att le lite mer åt det som är bra, bli lite argare åt det som är fel i vår värld, och tacka alla icke eller existerande gudar för att man fick ett liv på jorden med en möjlighet att få känna, uppleva och lära.”

/Malin Rolf

*Denna och flera andra texter skrivna av ungdomar finns sammanställda i boken:

”I förintelsens spår. Texter och tankar inför, under och efter en resa till Polen.” Utgiven 2016.

 

 

 

Vad har det betytt för mig, att delta i ”En av oss…/Toleransprojektet?

Ida, Oskar och Emma har tidigare delat med sig av sina tankar om betydelsen av att ha deltagit i ”En av oss…/Toleransprojektet i Karlstad. Idag har du möjlighet att läsa Lillys reflektioner.

En Av Oss ligger mig väldigt varmt om hjärtat då det fick mig att bli mer tacksam för det liv jag lever. Hela resan med detta toleransprojekt var även en resa med mig själv som person. Jag har alltid varit intresserad av mänskliga rättigheter och förintelsen, men med En Av Oss så växte det ännu mer. Både resan till Norge/Östervallskog och Polen var så otroligt lärorika och fina resor, trots all hemsk historia som ligger bakom alla platser vi besökte.

Att få chansen att träffa personer som överlevt förintelsen är jag evigt tacksam för, det gav mig bara ännu mer kunskap som jag själv sprider vidare. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så intresserad av något som jag är för just förintelsen och mänskliga rättigheter och att då få vara med i ett toleransprojekt som detta, har bara gett mig mer möjligheter att få föreläsa och förhoppningsvis jobba med detta.

Jag skulle kunna sitta och skriva hela dagen om vad En Av Oss betytt för mig, men för att göra det kortfattat med ett ord så säger jag ALLT. Det låter klyschigt men så är det faktiskt. Jag fick chansen att lära känna så många fina människor i både min egen ålder samt mycket äldre människor.

Man brukar säga att ålder bara är en siffra, och det stämmer så himla bra med detta projekt för man blir vän med alla i alla olika åldrar, vilket jag tycker är nyttigt. Jag är stolt över att vara en del av En Av Oss och jag säger stolt att jag aldrig kommer sluta berätta historian vidare.

/Lilly Dahlöf

Vad har En av oss …/Toleransprojektet betytt för mig? Emma delar sina tankar till oss.

Ida och Oscar har delat med sig av sina tankar och reflektioner om vad En av oss…/Toleransprojektet har betytt för dem. Emma som var med för fyra år sedan, delar med sig av sina tankar, på väg till Centralamerika och ett volontärsarbete.  

I skrivande stund sitter jag på ett flyg på väg till andra sidan jorden. Många timmar passerar och jag förflyttar mig bokstavligt talat mellan tid och rum. Under dessa timmar hinner jag stanna upp och reflektera mer än vanligt så när jag får frågan om vad Toleransprojektet En av oss betydde för just mig är det många minnen som kommer upp till ytan igen.

Jag tänker tillbaka till April 2014 då min resa började, utan en susning om hur den skulle bli. Inte visste jag att 8 dagar skulle bli ett sådant wake up call. Inte visste jag att en plats med ett par stenar och ett par träd skulle vara den plats jag aldrig ville se igen. Inte visste jag att jag ändå skulle åka tillbaka. Inte visste jag att min resa i Förintelsens spår skulle få mig att våga så mycket mer.

Inte visste jag.

I dag är jag 4 år äldre än jag var då. I dag kan jag se på saker ur fler perspektiv, idag kan jag resa själv till andra sidan jorden, idag är det inte lika lätt att vara tyst och titta åt andra hållet, jag har lättare att sträcka på mig och säga ifrån när det behövs.

Jag hade nog lärt mig allt detta tids nog ändå, men det hade kanske tagit mig 10 år längre utan de här 8 dagarna i april 2014. En av oss, min resa i Förintelsens spår gav mig verktygen att förstå att en resa kan vara så mycket mer än en solsemester, att du kan lära dig så mycket mer än vilken solskyddsfaktor som passar bäst. En av oss är orsaken till att jag inte varit på en vanlig solsemester sen dess. Orsaken till att jag sitter här idag på väg mot ett nytt äventyr, ett nytt wake up call. Vad jag vet än så länge; jag behöver solskyddsfaktor + 30. Jag kommer veta en hel del mer på flyget hem om 10 veckor.

Så om du funderar på att bli En av oss, sluta fundera och åk bara, det är resegaranti på att det blir en av de bästa resorna du gör.

/Emma Molin

Vad har En av oss, betytt för mig? Oscar delar sina tankar.

Vad har En av oss, betytt för mig? Oscar som var med i den senaste gruppen, skriver och delar med sig av sina tankar.

En av oss har verkligen betytt jätte mycket för mig. Jag har lärt mig en massa nya saker och samtidigt fått en massa vänner. När jag kom till UNO och En av oss första gången kände jag bara två andra ungdomar och en ledare och var då ganska nervös. Tankarna gick igenom mitt huvud, vilka var dessa människor och tänk om jag inte trivs med någon av dom. Men såhär nästan ett år senare så vet jag att dessa människor är några av dom härligaste människorna jag har träffat. Jag tror att resan till Polen  hade varit mycket jobbigare om jag inte fått genomföra den med en massa vänner. Allt det jag har lärt mig under vår resa till Polen och under hela projektet kommer alltid finnas med mig. För oavsett vad som händer vet jag att jag är En av oss.

Oscar Karlsson

Vad har En av oss, betytt för mig! Ida formulerar sina tankar så här.

Vad har en En av oss betytt för mig?

Sett i backspegeln efter en sommar, Ida Skansen skriver så här:

En av oss har betytt otroligt mycket för mig. Dels för att jag fick åka på livets resa, dels för att jag nu har fått vänner för livet. Men också för att det har fått mig att inse att jag vill fortsätta med detta, jag vill lära mig mer och berätta för andra, jag vill lära alla jag känner och många fler om det och få dem att förstå att detta hände och det kommer hända igen om vi inte kommer ihåg det som hänt. Jag vill jobba med detta och jag vill börja nu.

Snart dags att anmäla sig till årets ”En av oss…/Toleransprojekt i Karlstad

Snart inom olika medier och informationskanaler kommer vi att berätta hur du som är intresserad av  att ingå i årets ”En av oss grupp…/Toleransprojektet på UNO ungdomens Hus i Karlstad. Torsdagen den 28 september kommer vi att ha första träffen. Idag hade satte vi tidsplanerna och lektionsplaneringen etc, årets ”En av oss … är en samverkan mellan Folkuniversitet Karlstad och UNO/ öppen fritidsverksamhet i Karlstads kommun. ( återigen stor cred till alla ungdomar, som varit delaktiga i processen att söka pengar till årets grupp!) Vi som träffades och drog upp riktlinjerna var: Kenneth Skoglund och Kristina Carling Folkuniversitet. Kim Melander och CG Gustafsson öppen fritidsverksamhet. Är du nyfiken redan nu? Störta in på UNO ungdomens och ”ryck tag ” i Kim😀

Bilden nedan är tagen på Yad Vashem Holocaust center i ( alle’n för Right amongs the nation) Jerusalem, Israel. Och föreställer Janusz Korczak och barnen, som vi bl a många andra som vi kommer att bekanta oss med under året för ”En av oss…/Toleransprojektet.

Senaste inläggen.
Äntligen! 05 Okt
Bloggat på nwt.se.
Desktop