En av oss…

Kristinehamns folkhögskola i Auschwitz

Det är vår andra dag i Polen. Vi är några lärare och några kursdeltagare från olika delar av Kristinehamns folkhögskolas allmänna kurser.

Solen skiner från en nästan klarblå himmel i ett somrigt, 30-gradigt Krakow. Vid 8.30 blev vi hämtade vid hotellet av vår svensktalande guide och busschauffören, som körde oss till Auschwitz 1. På vägen dit ser vi delar av Polens vackra natur och dessutom har vi turen att se ett par storkbon med storkfamiljer i. Storkbon är många gånger större än de fågelbon vi är vana att se där hemma. Det är imponerande att se de enorma fågelbona högt uppe i träden. Ett vanligt storkbo kan väga några hundra kilo så det är stora mängder byggnadsvirke som går åt. Guiden berättar också att storkarna som lever i par återvänder till sina gamla bon när de kommer tillbaka till Polen från vintervistelsen i Afrika.

Vid Auschwitz 1 guidar vår guide, Michal, oss genom lägret och berättar om dess uppkomst och historia. Vi får gå in i de olika husen och se på mängder av avklippt hår, skor, resväskor, rakborstar m.m. Det ger en bild av systematiken och storleken av det här dödsmaskineriet, men ändå kan vi bara se en bråkdel av alla saker. Vi får också se hur lägerfångarna bodde, både sovsalar och sanitära områden. Michal berättar att fångarna ibland hade 10 sekunder på sig att uträtta sina behov. Vi fick många otäcka, makabra, ofattbart hemska berättelser oss till dels. Det är svårt att ta in allt man hört, men det känns ändå bra att ha sett lägren och hört berättelserna.

Efter Auschwitz 1 käkar vi den medhavda matsäcken och åker vidare mot Birkenau. Vi går igenom dödens port och vandrar längs järnvägsspåren till perrongen där fångarna delades upp i olika grupper. Vi går vidare med vår guide på vägen längs spåren tills de tar slut. Här vid vägs ände, berättar vår guide, ligger ruinerna av gaskamrarna som släckte 1 300 000 människoliv. Birkenau är ett enormt stort läger där människor levde under helvetiska förhållanden. Förhållanden som ligger bortom föreställningsförmågans gräns. Inte ens Dante kunde dikta ihop något så grymt i sin gudomliga komedi.

Varma, tagna och trötta sätter vi oss i bussen och åker tillbaka till Krakow. De flesta somnar ganska snart. Imorgon avslutar vi vår Krakowvistelse med en titt på ett av de ljus som ändå brann under den här mörka tiden. Vi ska besöka Schindlers fabrik och några timmar därefter lyfter vårt plan hem till Sverige och vardagen.

 

 

Ingången till Auschwitz 1 med den berömda skylten.

Micha berättar om gaskamrarna vid Birkenau.

 


Senaste inläggen.
Äntligen! 15 Mar
Bloggat på nwt.se.
Desktop