En av oss…

Vandring i flyktingspår – Närmare än du tror.

Att göra en resa i förintelsen spår, är inte bara en fysisk resa. Den inre resan börjar på hemmaplan, för att förstå den historiska resan och förståelsen på historiska platser i exempelvis Polen. Så bör man ha med sig kunskapen och reflektionen om historien runt husknuten. Vad hände i Sverige under tiden för WW2? Hur var livet runt gränstrakterna? Vad hände i min hemstad under denna tid? Har jag låtit mina äldre släktingar berätta om sina upplevelser?

Att ha historien med sig som en språngbräda för framtiden kan låta som en klyscha, men kunskapen om historien är viktig och nödvändig.En av oss…/Toleransgruppen på UNO ungdomens hus i Karlstad, gjorde för fjärde gången en Vandring i flyktingspår – Närmare än Du tror. En historisk resa, men också ett utmärkt att lära känna varandra under andra förhållanden, än på ”samma gamla vanliga plats”. Vilket är kul och nödvändigt inför fortsättningen.

Av tradition träffar vi bygdehistorikern och f.d. läraren Harriet Nilsson, som på sitt karakteristiska och engagerade sätt berättar om livet vid gränsen runt Östervallskog. Händelser som inte finns att läsa i en lärobok. Hur det var att leva inpå kriget, hur människor gick samman som lotsar, kurirer eller ställde upp med ett varmt hus och ett mål mat för att hjälpa sina medmänniskor som behövde fly från sitt eget land på grund av religion, yrke och kultur.  Men situation som rådde då, blev också tydlig att alla var inte riktigt lika hjälpsamma. Exempelvis hur grannen var beredd att skicka tillbaka flyktingarna till det då ockuperade Norge. Tydliga då och nu kopplingar!

Efter vandringen längs Frihetens väg, reflektioner, lekar och samarbetsövningar med ungdomar för trygghet, serverade chiefmaster Kim Melanders mat utomhus (givetvis!)

 

Inför mörkret som gav sig till känna, med fullmånen som enda förstärkaren till deltagarnas egna ficklampor, blev det dags för uppdragsäventyret och rollspelet att gruppvis ta sig från Norge längs skogsvägar och stigar till Sverige. Att kliva in i roll och en annan karaktär blev säkert en ny upplevelse för många och att ge sig ut på okända marker.

Vilken känsla det var ett se och höra basgruppsledarna och deltagarna ta hand om och bry sig om varandra: – fasen, jag är lite mörkrädd. Men då går vi på rad och håller armkrok säger resten gruppen. – Det här känns lite pirrigt, lugnt vi är ju tillsammans svarar någon annan! Ord som värmer en gammal ungdomsarbetare.

Reflektionen och av-rollningen efter vandringen, gav många intressanta tankar efter vandringen i flyktingspår. Imponerande att se hur deltagarna gick all in rollerna som familjen Markowitz.

Trötta efter en intensiv dag med intryck och upplevelser, styrde vi kosan in mot Oslo under busschaffisen Petras trygga och lugna rattande.

 


Senaste inläggen.
Äntligen! 15 Mar
Bloggat på nwt.se.
Desktop