En av oss…

Malins tankar om betydelsen av En av oss…/Toleransprojektet på UNO ungdomens hus i Karlstad.

 Några ungdomar som har varit med i En av oss…/Toleransprojektet har skrivit och delat med sig av sina reflektioner och tankar. Att berätta för sina kompisar och familj om sina upplevelser efter en resa i förintelsens spår i Polen är inte det lättaste, det gäller att först i lugn och ro samla ihop sina egna tankar, erfarenheter och reflektioner. Några veckor efter hemkomsten till Karlstad skrev Malin nedanstående rader, och flera av oss som har deltagit i Toleransprojektet känner säkert igen sig;

Toleransprojektet 2014 – En resa i förintelsens spår. *

”Den 17/4 2014 åkte jag iväg till Polen med en grupp ungdomar och ledare från UNO ungdomens hus i Karlstad. Jag kom hem till Sverige den 24/4 -14, en vecka hade gått. Jag var tröttare, och så till synes, endast en vecka äldre. Men inom mig hade jag åldrats flera år. Det är sant. Det låter klyschigt att säga att jag att jag kom tillbaka som en helt ny människa, men jag kan faktiskt inte beskriva det på något annat sätt. Eller ja, ny och ny…kanske inte. Men förändrad absolut!

Det vi fick uppleva som åkte iväg, var mer än vad många kommer att få uppleva under hela deras tid på jorden. Av detta är jag evigt tacksam. För jag fick känna, se och uppleva. Vi besökte tre arbets- och förintelseläger; Majdanek, Treblinka och Auschwitz-Birkenau. Att stå på dessa platser, att andas dessa platsers luft. Kommer du hem igen som den människa du var innan du åkte, så har du egentligen inte riktigt varit där. Då kände du inte, du såg inte, du upplevde inte. Men framför allt, då lärde du inte.

Jag visste redan innan vi åkte iväg, värdet i att se varje människas lika värde. Men efter denna resa lärde jag mig förstå hur viktigt att ordet Tolerans inte ska ses som ett ord, där ordet är ett substantiv. Utan att vi inser att Tolerans är ett verb, där verb är en handling. Tolerans bör och ska finnas i vår vardag, och ska inte vara en lyxprodukt eller en lyxhandling som vi delar ut när det passar oss. Det ska alltid finnas där. Det jag också lärde mig är hur viktigt det är att vi använder röst vi faktiskt har. Det är sällan som vi individer tror att vi kan förändra, men vår enda röst. Många bäckar små…

Dessa viktiga insikter gav mig denna resa. Men även, de mindre, lika viktiga lärdomarna. Som att le lite mer åt det som är bra, bli lite argare åt det som är fel i vår värld, och tacka alla icke eller existerande gudar för att man fick ett liv på jorden med en möjlighet att få känna, uppleva och lära.”

/Malin Rolf

*Denna och flera andra texter skrivna av ungdomar finns sammanställda i boken:

”I förintelsens spår. Texter och tankar inför, under och efter en resa till Polen.” Utgiven 2016.

 

 

 

Senaste inläggen.
Äntligen! 05 Okt
Bloggat på nwt.se.
me too 22 Oct
Desktop