En av oss…

Varför barnen? Alma och Adina skriver om Zbylitowska Gora och Lublin.

Zbylitowska Gora och Lublin

Idag vaknar vi upp och det är vår sista dag i Krakow. Vi äter frukost på hostelets takvåning vid 07.00 och gör oss i ordning för färden mot Zbylitowska Góra.

Det är mulet och snöblandat regn men vi kör på ändå. Vi åker ungefär i två timmar på landsvägen, förbi alla fina bostäder. Det är otroligt vilka kontraster det finns mellan nya, gamla, rika och fattiga hus. Det är vackert.

Stämningen i bussen är ganska lugn och stillsam men då och då får vi ett ryck och leker lite lekar, spelar lite instrument mm. Harry potter introt på gitarr får vi hörs X antal gånger av en av våra ungdomar för trygghet, Pontus Karlsson, som inte haft några tidigare erfarenheter av att spela gitarr.

När vi kommer fram med bussen till massgravarna i Zbylitowska Góra utanför staden Tarnow klär vi på oss och går ut. Platsen är tom och stilla och stora snöflingor faller ned på gravarna. Vi stannar upp vid en staty av ett stort svärd och får berättat för oss hur tyskarna tog hit folk från gettot för avrättning. Det som skiljer de här massgravarna från andra massgravar är dock hur offren är uppdelade i massgravarna. Här har man skjutit barn i en grav, politiska fångar i en annan och vanliga judar i en tredje. I andra massgravar brukar kropparna vara blandade med varandra oavsett ålder, kön mm.

Det är ingen som riktigt vet varför tyskarna valde att göra på det här sättet och vi fick diskutera detta i smågrupper. Kanske var det för att förnedra dem ännu mer, kanske ville de att man skulle känna sig ännu mer kategoriserade. Att det just fanns barn med gör allt känsligare. Kim berättar för oss hur man lät de vuxna se på medan man sköt ned barnen i massgraven för att sedan fortsätta med dem själva. Det här är något som väcker en hel del känslor hos gruppen.

Vi går i tystnad och tittar på gravstenarna. Runt massgravarna har man satt upp ett kort blått staket. Där har man dekorerat med minnesstenar, israeliska flaggor, ljus mm. Det är fint att se hur många människor det är som ändå bryr sig med tanke på alla vackra gåvor som lagts vid staketen. Men samtidigt är det hårt när man vet varför de här platserna är dekorerade. Barn-massgraven är extra utfyllda. Bortsett från stenarna, ljusen och flaggorna så har man här även dekorerat med lerfigurer, teckningar, leksaker, gossedjur, foton på barn mm. Vi går här ett tag och det tar olika på alla men det här är en jobbig plats.

Efter ett tag tar vi oss tillbaka till bussen som fortsätter mot Lublin. Där har solen börjat kika fram bakom molnen. Vi går innanför muren som sträcker sig runt Lublins centrum och får veta att en stor del av staden tidigare bestod av det judiska ghettot. Vi får i uppgift att gruppvis leta efter tecken på det judiska liv som en gång fanns här genom att utforska staden och ta kort på det vi hittar.

Det är en vacker gammal stad med mycket kontraster. Stadens centrum ligger på en liten upphöjning med en mur runtomkring. Husen är målade i färger med milda nyanser och hela staden påminner mig om slott förr i tiden. Går man lite längre in så kan man dock märka av ghettot som en gång var där. Vissa hus är förstörda och obebodda. Väggarna är slitna och missfärgade, cement delar har rasat ned, på innergårdarna ligger det gamla tegelstenar och folk har klottrat här och var.

Här blir det plötsligt enklare att föreställa sig det judiska livet på riktigt. Jag kan se hur de går fram och tillbaks på gatorna. Barn som leker och andra barn som sitter utsvultna vid vägkanterna. För det var så det såg ut i gettona. Det var tufft och ett inhumant sätt att leva på, men det var så det var.

Efter någon timme samlas vi för att checka in på vårt hostel. Det är ett fint och fräscht hostel med lagom stora rum och fint bäddade sängar. Vi slänger snabbt in vår packning på rummen och fortsätter vidare för att äta middag.

När vi kommer in på restaurangen så går vi upp för 3 trappor. I taken hänger det träskor och väggarna är fyllda med gamla dekorationer i form av rep, tavlor, instrument och en hel del skomakarprylar.

Maten är riktigt god. Detsamma gäller efterrätterna som bland annat består av en varm chokladkaka och en exklusiv glass dessert.

Efter maten sitter vi kvar och pratar, men tillslut försvinner majoriteten av gruppen tillbaka till hostel för att göra sig iordning. Nio av oss sitter dock kvar för att gå en liten kärleksrunda där vi går in på varje person, en i taget och ger ärliga komplimanger till varandra. Det är så otroligt fint att höra hur vi uppfattat varandra under den här resan (inte bara Polen resan utan hela resan från start, i höstas) och hur vi lagt märke till saker hos varandra som personerna själva knappt tänkt på.

Utan de här personerna hade resan fått en helt annan innebörd och det blir så tydligt vad vi ger varandra under den här resan. Vi stärker varandra hela tiden på ett behagligt sätt som är svårt att beskriva. Vi finns alltid där för varandra men vi tränger oss inte på utan vi bara existerar. Det behövs inte alltid en aktiv kram eller fråga om hur du mår. Att bara veta att du snart ska få sätta dig i en varm buss full med de här personerna räcker.

Tillslut är det alldeles för sent och vi fortsätter hem till vårt hostel. Vi lär inte få sova många timmar inatt men det är det värt!

Senaste inläggen.
Bloggat på nwt.se.
Rikedom 25 Jul
Desktop