Carin Coach
Kategori. #känsla

POM! Han inledde med en smäll – i Nobeltalet

Hur har ditt 2018 kommit igång, rivstart eller? Med vilken känsla startar du?

I mitt bloggande har jag då och då utlovat att återkomma till Nobelpristagarna. Idag stannar vi till vid årets Nobelpristagare i litteratur, Kazu Ishiguro och hans Nobeltal. Det var så genialt att en av tv- reportrarna återkom till hans tal, när rapporteringen från Nobelfesten pågick inne i festsalarna i Stockholms stadshus, om och om igen med en sammanfattning i stil med: ”Det var så starkt! Det var så starkt!”

Hur hade han byggt upp sitt tal och vad har det med din och min jobbstart att göra? Jo: Känslan, med vilken känsla fångade han in oss lyssnare – med vilken känsla startar du det halvår som ligger framför dig?

I talet målade han upp en bild med ord. Bilden var så tydlig att jag tycker mig ha sett boksidan – där det sa POM! Har jag sett den? Jag vet inte. Bilden med krutet som Alfred Nobel smällde av. Med en femårings blick på världen, kantad av mammans ord och förväntningar förvandlar han oss lyssnare till att vara delaktiga, som vore vi presumtiva pristagare hela högen genom att via honom få uppleva känslan av det lilla barnet som gör sin förälder, nu över 90 år både stolt och lycklig över sin son.

Jag gissar att det var det här som reportern tyckte ”Var så starkt!” Talets eleganta cirkelkomposition när Ishiguro återvände till mamman och slutade där han börjat, vid smällen. Att läsa skönlitteratur är och har varit ett utmärkt sätt att lära sig nya saker om sig själv och om världen utanför. Viss litteratur har lärande, utbildning och upptäckter som hela sitt huvudsyfte.

Selma Lagerlöfs, den värmländska författaren som skrivit mästerverk i litteratur och som fick Nobelpris år 1909. Hon skrev bland annat, Nils Holgerssons Underbara Resa – en lärobok i såväl geografi som naturkunskap och allmänt folkvett. Den lille gossen flyger över Sverige genom landskap efter landskap på ledargåsen Akka och …

… Kan du tänka Dig, i förra veckan träffade jag vår tids Digitala Selma Lagerlöf, också hon från Värmland. Hon har tagit fram ett webbaserat arbetsverktyg för skolbarn och skolungdomar som gör, att fanns det en liten Nisse så skulle han kunna flyga jorden runt i en Huj! Om han damp ner på backen så skulle han säkerligen fräsa fram i en rallybil med hjälp av: Tina Thörner!

Här kommer hon farande, Värmlands digitala Selma Lagerlöf och visst får man en känsla av att hon både flyger och kör – samtidigt!

Har du tillgång till Nya Wermlands Tidningen ? Om inte se till att skaffa fram den i papper eller på webben så du kan läsa mer om vad Tina har skapat. Möjligheterna är oändliga – det är bara att kavla upp ärmarna! POM!

/Carin Coach

Ensam i Europa …

Hej därute i januarikvällen! Dagens blogginlägg har en rubrik som bara delvis stämmer. Det är två saker som spökar här. Dels tror jag att den omedelbara associationen går till flykting, politik eller något åt det hållet.

Det andra är att rubriken behöver bli mer specifik: Ensam i norra Europa – i södra Sverige, södra Värmland, Säffle … om att uppskatta de senaste dagarnas tråkiga gråväder.

Du själv har upplevt grådagern, undrar naturligtvis: Hur är det möjligt?

Svaret är (nästan): Kom Mari! Om du visste vad detta gråväder har hjälpt mig att få till det som jag länge längtat efter att bli både gjort och färdigt: Rensa igenom The Office = Wow!

Alltså inte någon konkurrens av vare sig skidor eller skridskor. Till och med De Luxe-förkylningen har varit till hjälp då kroppen säger: Inte läge ännu, bihålorna svarar nej på lusten att löpträna eller gympa. Alltså: Ta daa – klart med lite finputs kvar och vilken härlig känsla!

En minneskrok (sätt att komma ihåg nya begrepp) fick mig att skriva Kom Mari! Då minns jag Konmari. Minnet kommer att hjälpa mig att vinna tid och ge mig daglig och ny fräsch känsla.Wish me luck! 🙂

Mr X, som är min egen bäste ”Hemma-Feng Shui – göbbe”, ingen dålig titel, säger det klockrena och som vanligt knivskarpa när jag kommer valsande med artikeln som jag läste i NWT´s papperstidning och nöjd fick den där sköna känslan av hur saker sker simultant. Precis när tidningen säger: Städa! Yes! Så står jag där på huvudet i pärmar och lådor.

Känner du igen det där? Alltså fenomenet hur det man själv gör och tänker dyker upp någon annanstans? Hur som helst, vad var det han sa nu då? Det som liksom vred om hela jobbet med en riktigt go och eftertänksam twist:

”Det tuffa är inte att göra det – Det riktigt svåra är att hålla det!” och så drog han några paralleller. Vilka paralleller hittar du? Undrar om du hittat samma. Det är toppenkul att få läsa dina tankar. Hoppas du har lust och tid att lägga några rader – det är berikande och intressant för mig och flera.

Ha en härlig första vecka på Nya Året!

/Carin Coach

Tipp tapp tipp tapp…bjällror tomtar och …

Det här julkortet kom från en kusin i Amerika. Syns det hur det glittrar? Många associationer här framåt och bakåt i minnet.

Har du också den där känslan av… dst, dst, dst… som mössen på Julafton i Disneys version av Askungen… En slags blandning av hela kavalkaden av de tecknade filmernas peak med förväntan på allt roligt som ligger framför och så knarrar ljudet och dörrarna glider upp…

Det jag försöker peka på är hur julen som ingen annan högtid generellt sett ger oss minnen för livet. Det finns vissa komponenter som gör att det blir så. Det är en starkt sinnesbaserad högtid och sinnena, syn, hörsel, känsel, smak, lukt och ett speciellt sinne för stämning (som jag vill framhålla) – allt det här får sig en rejäl dos under juletid.

Låt oss ta ett snabbtest – Vad tänker du på kring jul, vad är det första du ser? Vad hör du? Vad känner du? Vilka smaker dyker upp? Vilka dofter? Vilken stämning känner du?

Det som skiljer jultiden från andra högtider är att det är ofta kallt ute – så pass kallt att ska vi träffas så blir det (oftast) inomhus. Under sommarhalvåret kan vi försvinna ut i trädgårdar och hagar, men är det snö utanför knuten så kan vi frysa ihjäl – that´s it. Alltså knör vi ihop oss och umgås. Det kan vara helt olika upplevelser från samma julfirande – precis som det alltid är vår egen inre upplevelse som lägger sig tillrätta i vårt minne.

Det där är intressant, hur minnet påverkar oss och hur vi kan påverka minnet. Salvador Dhali undrade: Varför kan vi inte minnas framtiden? Vad tror du, kan vi minnas framtiden? Och så reser sig frågan några dagar före julafton 2017:

Vad är egentligen ett minne?
Det vore intressant att få höra hur du tänker. Just nu är det ”dst-dst” som kan översättas med julbrådska, fixa och dona. Håll utkik för jag är kvar och jag har tänkt blogga om tankegods, nobelpris, vetenskap och annat julgodis. Troligen kommer de pralinerna att dyka upp 2018. Vi får se vad som ligger där framme och glittrar…

/Carin Coach 

Tomten kom me´ e´ bre´sladd!

Gissa om jag blev glad!? Det plingade på dörren och Postens egen Tomte – som var ute i god tid – överlämnade ett stort och tungt paket från nöjd kund.


Men oj, oj så spännande! Vad gömmer sig i paketet?
Hade en känsla av – ska nog öppna nu!

(mer…)

Konst med action i Säffle, Eka Acosta

Älgen, Eka Acosta, Oscar Magnusson och Katarina Kristoffersson, kulturchef, Säffle kommunI går (läs da´n före Lucia) var det fest på Säffle Bibliotek. Den rosa älgen fick möta allmänheten och se dagens ljus. 

Önskar jag varit mer på alerten, spelat in talen av Oscar Magnusson, konstnärlig ledare i mitten på fotot ovan, och Kulturchef Katarina Kristoffersson, som håller i den orange täckelsen. De berättade spännande saker om bakgrunden till projektet.

Här sitter jag på tåget mot Stockholm i tidig luciamorgon (blogginlägget fastnade på vägen upptäckte jag häromdagen). Ville så gärna dela med mig av bildregnet och nyfikenheten på älgens transparens, färgen, färgvalet. Hann prata lite med konstnären, Eka Acosta

Klädde mig för att hylla konstverket och min man (som höll i kameran) sa när jag dansade runt där hemma: Ja, det är du och älgen! 😁 He, he!

Nu vill jag veta mer om tankarna bakom, formen, transparensen … Hoppas du blir nyfiken. Det finns pingviner, en apa, en and … utplacerade inom gångavstånd på olika ställen i Säffle stad, Sveriges yngsta.

Allt medan jag spanar ut genom tågrutan i det som liknar ett gammaldags handritat julkort med granar tyngda av vit kristyrsnö. Hoppas att älgarna bär sina luciakronor långt inne i skogen och att vi alla får en fin luciadag 2017.

Tack Säffle Kommun för att ni satsar på konst som sprider ljus och glädje. Vi tar till exempel alltid med våra gäster på turné i stan och visar ”Säffles Zoo”, muralmålningarna och så ut till vattnet… Det slutar alltid med ett tillbakalutat: Wow!

✨🌟🙏🌟✨

/Carin Coach

Ps. Även om blogginlägget suttit fast – så hoppas jag att det kommer i rätt tid för dig som har utrymme att läsa, så här på tredje advent.

Rosors ljus i kolmörkret… Fokus bortom

Rosorna i ”positive energy-corner”

Hej därute i blåst, regn och nermörkret! 

Tidigt i morse la jag ögonen på rosorna – ”Välkommen hem rosorna”, som jag vårdar som vore de späda, vilket i rosors värld betyder ”stå kallt på natten”.

Instagram la jag upp ett foto och viskade om poesi. VA? Du kanske undrar: Vad har poesi med arbete, ekonomi och effektivitet att göra?
Tja, det kan man undra – och backar vi en smula så brukar vi få syn på större sammanhang som t ex vikten av känsla, närvaro och balans när vi står inför viktiga beslut.

Poesins ”väsen” kan visa sig på olika vis, i en bild, i en låt, i en blick kanske. Poesin, fiolosofin, konsten, balett, opera, teater … allt det där hjälper oss att känna, se och uppleva lite starkare för varje gång. Det är väl inte för inte som vi har så stort utbud av avancerade konstnärer i landskapet Värmland.

Min association över vad jag såg i rosorna där i morgonljuset när snön var på väg att rinna bort utanför fönstret:

En snövit stig – rådjursklivande ben, försiktigt lyfter steget fram över dagens tre steps, morgon – middag – kväll – som vore rosorna vita snödrivor av marcipan att nästan sväva fram över med kärlekens röda staket runt dagen.

Går det att se det jag såg? Önskar dig en riktigt mysig höstkväll i slutet av november 2017.

/Carin Coach

Lugn advent … visst laddar vi för det!

Hej där ute i vintrig söndagskväll!

Styling, Britt Svantesson. Fotograf, Carina Olander. Källa: Drömhem & Trädgård.

Upplever du som jag att november är en smärre upptakt till december och advent? Vi människor blickar framåt, ibland bakåt och alltid inåt. Vänta nu – hallå där Carin Coach – menar du att jag skulle vara en navelskådare? Nej, det var inte alls så jag menade.

När vi blickar inåt så tänker och känner vi. Tror inte att det finns någon som kan säga att den inte både känner, tänker och upplever saker under en dag. Frågan är hur allt det här påverkar oss. Det allra mesta sker omedvetet. Bara 5 % sägs vara på det medvetna planet.

I våra upplevelser finns ofta en tid mer eller mindre omedvetet inprogrammerad som vore det ett osynligt chip, som varken piper eller syn

Hur vill du att det ska låta i skallen, kännas i kroppen under advent?

Det där går att påverka – det går att styra och välja mer än man kan tro och det finns tekniker för hur man i sin livssituation kommer åt det.

Bara genom att se bilder på hur vackert ett hem kan se ut under adventstiden – så har jag fått uppleva den där rena, lugna och fridfulla känslan som jag vill ha. Den känslan går att återkalla och visst det krävs lite mer än fina bilder och teknikerna finns här, färdiga för dig att tanka hem. Hör av dig! Nog är det skönt att ha energi kvar till advent och jul.

Håll utkik på sociala medier och i bloggen – för det dyker upp bilder och exempel från min kompis som har skapat något helt enastående i sitt hem! Här korsbloggar jag med mig själv! Klicka här, så får du se ännu fler läckra bilder med inspiration för en skön adventstid.

Styling, Britt Svantesson. Fotograf, Carina Olander. Källa: Drömhem & Trädgård.

/Carin Coach

Hjärnan och spiken – hur hänger det ihop?

Häromdagen, jag tror det var i söndags – när jag kom hem, in i värmen hade vaxat båten och skulle laga mat… P1 på radion och Ernst Billgrens krönika, eller var det kåseri?

Nu gäller det att du klickar på den blåa länken (någon av dem) för att du ska ha en chans att få ihop kopplingen mellan min, för dagen, så grymma rubrik.

Ge dig själv fem minuter av tankesprång och relax (5, 19 för att vara exakt). Varning! Ställ in dig på att övervinna impulsen, ”Men vänta nu, vad är det här…?” Kåseriet har formen av en novell och tumskruvarna dras åt allt hårdare ända tills: Pang!

Ernst Billgren slår huvudet på spiken och säger något viktigt om minnet i vår tid… ”Eller var det i lördags jag lyssnade, kanske vid frukosten?”

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=438&artikel=6813980

Energi och relation – det har jag lånat av den här mannen – i titeln på min blogg. Stort och varmt tack, Einstein! 

/Carin Coach

”Ingenting är omöjligt!”

Det gyllengula stack ut som en droppe sol på berget

Här låg jag på mage och tänkte … och så klick ett foto på Instagram med frågan: Vad tror du jag tänkte på? Ett av svaren: ”Ingenting är omöjligt!”

Jag lovade att återkomma, för det hinner rinna många tankar genom skallen på en kort stund och vips insåg jag: Det får inte plats i min Instagramruta och skriver något i stil med: Det kommer mer i en blogg…

Hej förresten, det var länge sedan jag bloggade nu och dagens tankeområde har gods för hela hösten, om vi så vill. ”Ingen orkar läsa, ingen orkar läsa!” Den känslan har jag själv många gånger – då vårt läsande har blivit mer uppdelat nu förtiden. Vi läser och samlar information på ett annat sätt…

Som där på berget, på magen – Där miljoner och åter miljoner bites (informationsbitar) rör sig fram och tillbaka. I höst skriver jag kanske om några, vi får se.

I alla fall ska jag stanna till vid den gyllengula blomman som fångade mina gröna ögon vid Vänerhavet… Vad var det jag tänkte när ögonen skannade berghällarna?

Jo, så fort det finns en spricka, en lite glipa så finns chans till liv, växtkraft och utveckling. Ögonen följer sprickorna i berget där det börjar med lite ”bös”, lite jord, så kommer mossan, gräs och så en blomma som lyckats få ner sitt frö i det lilla microsamhället som är just där.

De här tankarna förflyttar jag till lusten till utveckling inom en människa, en team, en grupp, ett företag, en organisation där tydliga mål ger inspiration som prickar i en farled efter vägen…

Det här är min arbetsvardag och det är enastående intressant att få förmånen att följa hur föreställningar om vad som är möjligt att göra, att åstadkomma med små och medvetna steg – hur dessa föreställningar börjar spricka upp och skapa en bädd för frön att växa i.

Hoppas du har chansen att njuta av ännu en härlig lördag! 

/Carin Coach

Vår eviga vår

Hej därute i söndagen! Dagens rubrik kan man läsa på flera sätt med olika betoningar och få olika innebörd. Eftersom jag själv betraktar mig som något av en språknörd – en som gillar, som älskar olika språk, från andra länder, dialekter, uttryck, olika åldrars språk – så går jag igång på allt sånt där.

Vår – eviga – vår, här med betydelsen att den stannat av, eftersom det är så svinkallt – och vi får njuta av hur knopparna brister sakta men säkert, som vore det slow motion i en naturfilm på tv.

IMG_5300[1]

Äntligen kan jag blogga lite igen. Bilderna har krånglat, så bloggandet har stannat av, precis som våren.


Vår, eviga vår!
Här med betydelsen att våren är för evigt – den återvänder varje (v)år, och här kommer Carin Coach med en fråga: Hur kan vi vara så säkra på det?

Vad vill jag säga med allt det här tro? Jo, jag vill pinpointa tre saker som attraherat mig:

  1. Våren som metafor för  liv, process och utveckling.
  2. Möjligheten att växla perspektiv, stanna av och få syn på eget lärande även när individ & team är mitt i – en utveckling. Den svåraste positionen för reflektion just på grund av att vara >i< gör att perspektivet minskar. Något vi sällan tänker på.
  3. Karin Boyes dikt: Ja visst gör det ont... som samlar allt ovan i en så överväldigande skönhet att tårarna strömmar i respekt för vårt vara.

Nu på onsdag 17 maj, slingrar sig Vårruset genom 5 km av Karlstad, från Sundsta, förbi Sandgrund och en sväng in i city. Club Carin Coach har tre lag som kör på olika nivåer, allt från race – till gång. Sedan 7 år är jag stolt Ambassadör för Vårruset och i år har vi fått ihop 3 lag – Härligt! Vi samlas på tre picknickfiltar före och efter racet. Där får vi njuta av COOP s gröna mat och det ska bli så spännande! Undertecknad älskar grön mat och vill hela tiden lära mig nya recept, få inspiration. Jag hade tänkt ge inspiration också, och läsa Karin Boyes klassiska dikt för brudarna i Club Carin Coach – men dikten griper tag så starkt om själen att…

Det får bli när jag har förmånen att träffa de här grymma brudarna i andra sammanhang. Om ni visste hur glad jag är för att få hänga med dessa snyggingar som bjuder på positiv spirit och kraft – då går det ju inte att ha en stortjutande Clubledare inför ett race, eller hur!

/Carin Coach 🙂 

#blogg100

Senaste inläggen.
Bloggat på nwt.se.
Desktop