Carin Coach
Etikett. #carincoach

Hjärnan och spiken – hur hänger det ihop?

Häromdagen, jag tror det var i söndags – när jag kom hem, in i värmen hade vaxat båten och skulle laga mat… P1 på radion och Ernst Billgrens krönika, eller var det kåseri?

Nu gäller det att du klickar på den blåa länken (någon av dem) för att du ska ha en chans att få ihop kopplingen mellan min, för dagen, så grymma rubrik.

Ge dig själv fem minuter av tankesprång och relax (5, 19 för att vara exakt). Varning! Ställ in dig på att övervinna impulsen, ”Men vänta nu, vad är det här…?” Kåseriet har formen av en novell och tumskruvarna dras åt allt hårdare ända tills: Pang!

Ernst Billgren slår huvudet på spiken och säger något viktigt om minnet i vår tid… ”Eller var det i lördags jag lyssnade, kanske vid frukosten?”

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=438&artikel=6813980

Energi och relation – det har jag lånat av den här mannen – i titeln på min blogg. Stort och varmt tack, Einstein! 

/Carin Coach

”Ingenting är omöjligt!”

Det gyllengula stack ut som en droppe sol på berget

Här låg jag på mage och tänkte … och så klick ett foto på Instagram med frågan: Vad tror du jag tänkte på? Ett av svaren: ”Ingenting är omöjligt!”

Jag lovade att återkomma, för det hinner rinna många tankar genom skallen på en kort stund och vips insåg jag: Det får inte plats i min Instagramruta och skriver något i stil med: Det kommer mer i en blogg…

Hej förresten, det var länge sedan jag bloggade nu och dagens tankeområde har gods för hela hösten, om vi så vill. ”Ingen orkar läsa, ingen orkar läsa!” Den känslan har jag själv många gånger – då vårt läsande har blivit mer uppdelat nu förtiden. Vi läser och samlar information på ett annat sätt…

Som där på berget, på magen – Där miljoner och åter miljoner bites (informationsbitar) rör sig fram och tillbaka. I höst skriver jag kanske om några, vi får se.

I alla fall ska jag stanna till vid den gyllengula blomman som fångade mina gröna ögon vid Vänerhavet… Vad var det jag tänkte när ögonen skannade berghällarna?

Jo, så fort det finns en spricka, en lite glipa så finns chans till liv, växtkraft och utveckling. Ögonen följer sprickorna i berget där det börjar med lite ”bös”, lite jord, så kommer mossan, gräs och så en blomma som lyckats få ner sitt frö i det lilla microsamhället som är just där.

De här tankarna förflyttar jag till lusten till utveckling inom en människa, en team, en grupp, ett företag, en organisation där tydliga mål ger inspiration som prickar i en farled efter vägen…

Det här är min arbetsvardag och det är enastående intressant att få förmånen att följa hur föreställningar om vad som är möjligt att göra, att åstadkomma med små och medvetna steg – hur dessa föreställningar börjar spricka upp och skapa en bädd för frön att växa i.

Hoppas du har chansen att njuta av ännu en härlig lördag! 

/Carin Coach

Läste i tidningen… Minnesdag i Domkyrkan 31 mars

2017-03-31 12.08.50

Just nu pågår en hyllning i Karlstads Domkyrka: Sven Erik Magnussons minnesdag, 31 mars 2017. Kyrkan har öppet hela dagen. Det är två minnesstunder kl 14:00 och kl 17:00. Landshövding Kenneth Johansson och många fler kommer att tala. Tänd ljus och skriv i minnesboken.

I gårdagens Nya Wermlands Tidningen stod den lilla notisen, jag önskar jag hade kunnat vara där. Det är Svenska kyrkan, Region Värmland och Karlstad kommun som samarrangerat. Jag läser innantill och ser på fotot som fångar blicken, som fångar sången, rösten, gitarren, glädjen, svänget och det evigt unga! Vissa har det! Sven- Erik hade det. Det är så oändligt sorgligt att tala om Sven-Erik i dåtid. Vi är många som sörjer, många, många och mina tankar går oavbrutet till familjen, den fina familjen Magnusson.

I början på veckan var jag i Norrland på uppdrag och när jag öppnade den lokala tidningen vad får jag se? En poetisk hyllning till Sven-Erik och hans musikaliska gärning. Läs hela texten så har du chans att få uppleva en tonartshöjningen mot slutet som belyser det viktigaste i livet …

Jag anar att det inte går att läsa texten från fotot på artikeln i Sundsvalls tidning, så jag skriver av andra halvan av dikten här. Den delen som jag syftade på här ovan:

/…/ Nu susar skogarna av sorg, i Värmland, Lund och Göteborg, ja faktiskt hela landet runt, hörs varje scengolv snyfta tunt, så stanna upp och känn ett slag, hur disponerar vi vår dag, tänk på allt man tar för givet, tänk på själva livet, när sommarvindar når vårt land, när livet blir mest glass och strand, när unga par går hand i hand, då känns ett brustet band.
Hans röst som var så stark och klar, har tystnat, men finns ändå kvar, han gick i vårens varma tid, Sven-Erik, vila i frid.

Peter Tjernberg.”

Det är som om Värmlands natur ”svarar” med sin sorg denna fredag, för här är grått. En strid ström av regnets kalla tårar trillar denna fredag. Mina resor går ofta genom Sven-Erik-land, hans hembygd där allting startade. Jag blir lika ledsen varje gång och får kämpa mig igenom, kämpa mig framåt för att orka köra vidare till allt som står och väntar, ska göras … och leva vidare i livet som är här och nu.

Hur ska vi små människobarn kunna förstå?

/CC

 

 

Det vita ljuset!

Hej därute! Har du också känt det, det vita marsljuset! När morgnarna plötsligt känns som en filmstudio fylld av strålkastare. När man yrvaket kikar ut ur ”grottan” och säger: Hallå! Är det nån där – är det fortfarande någon kvar, som har överlevt vintern?

Men, vänta nu – är det inte Carin Coach som skriver, hon som alltid är så positiv? Jojomensan, det är Carin som sitter här och knattrar. Och just nu gläder jag mig lite extra åt att du som läser kanske blir nyfiken på det du lägger märke till.

IMG_5300[1]
Jag kan äta upp Farfars gamla hatt – på att du har hört talas om Mindset, positivt tänkande och en hel hög med saker… Jag jobbar med allt det där, i hela högen och tänkte droppa lite godis av den varan här i bloggen. Jag har hängt för tredje, eller fjärde gången hängt på rörelsen #blogg100 – Blogga hundra dagar i rad – orka?! Så om du är nyfiken på hur det där med positiv inställning på riktigt kan påverka din tillvaro så – kolla in min blogg. Du kanske hittar nåt nytt tankekorn. Vilket tema vill du höra mer om? Mejla mig  förslag, eller hojta till.

”Det är en sak att säga – det är något helt annat att göra!”/CC

/Carin Coach

Fortsättning följer… 😀

Ps. Det är något knas med fotodelen här – alltså kan jag inte lägga upp de bilder som jag tänkt mig. Alltså fick du lite försmak av våren från en dåtida bild på krokus i trädgården – åh, detta fantastiska med minnet! Tänk hur vi inuti kan se vad som komma skall, eller vad tror du, kan vi det?

#blogg100

Dagarna går som tåget…

blogg100-logotype

Hej i tisdagskvällen! Dagarna går som tåget, så fort! Innan man vet ordet av så är det kväll och vad har dagen bjudit på. Vad har den gett dig? Vad har du gett till dagen?

Om jag skulle berätta om min dag så skulle vi sitta här till natten, du, jag och datorn. Det hinner hända mycket under en dag. Massor att lära sig av, så intressant. Det sägs att vi tänker ca 60 000 tankar per dag. Hur många av dina tankar är positiva?

Snart är det dags för Leif G W och hur står det till med lag och ordning i vårt land och världen, tro? Jag har dragit på mig favorittröjan en stor, varm, lång sak med polokrage.

Ha en skön kväll!

/CC

#blogg100

Halloj i söndagskvällen!

Hej därute! #blogg100 – ”Blogga hundra dagar i rad” – får mig att hålla liv i samtalet här. Tja – a, samtal och samtal – det är lite envägskommunikation, mest jag som ”töler” (pratar). Du ska veta att jag förväntar mig inget svar. Kommer det någon kommentar så är det extra kul, eftersom jag vet att det är ganska ovanligt. Det är roligt om du har lust och, tid att läsa. Det händer ju så mycket runtomkring oss – hela tiden!

Idag har jag ingen aaaning om vad som har hänt vare sig när eller fjärran. Jag har stått på huvudet i gamla pärmar och papper, några rejäla så kallade surdegar. Samtidigt som det är tidskrävande och bitvis tråkigt, så är det såå mycket intressant, så refreshing och stärkande att mata sig igenom. Gissa om jag har hittat guldkorn!? Allt är inte klart, men snart så!

Vid middagen ikväll fick jag skrattanfall åt en egen gammal devis, som jag kört med tidigare, kopplad till städ, rens och röj. Vem vet den kanske dyker upp här i bloggen – om vi ska unna oss att verkligen bara ”prata skrot”, eller varför inte ”prata gluggi” – båda gamla uttryck (i min familj) för rejält nonsenssnack, vilket ibland anses vara ett signum för bloggeriet. Vill du höra?

Ha en fortsatt skön söndagskväll, snart ny vecka och nya tag!

Hej därute! Det här blogginlägget kom aldrig iväg igår kväll, något hakade upp sig i det tekniska – så det blir en förmiddagshälsning. Försöker fiffla in bild på ljuvliga helgtulpaner – men se det vill sig inte ännu.

/Carin Coach 

Di bare löver och löver…

Du känner igen uttrycket va? Löve och löve – lova och lova… när jag säger löv så menar jag love nuförtiden. I min familj så har vi ca 1 miljon uttryck och trix för oss med språket. När jag var liten hade jag en egen ordbok för allt tok. Inte undra på att det knastrar i mina texter. Jag älskar språk och kommunikation.

Idag kommer det där som jag lovat skriva vidare om, det där sorgliga som  jag nämnde i ett tidigare blogginlägg och som handlade om ett mentalt Vasalopp, som inte var självvalt. Jag tänker ofta på de loppen, de tunga, icke självvalda, hur verkligheten ser ut för oss – var och en. På ytan kan det synas lika – men ack så olika.

I ett samhälle som ibland kallas för prestationssamhälle tycker jag att det är viktigt att stanna till och hejda sig lite – vidga vyerna. Vad är det som är ”duktigt”, vad är det som premieras, vem är stark, vem är svag – vem är den ständiga förloraren? Det talas inte så ofta i de här termerna och jag kommer att knåda runt i de där området här framöver.

Du skulle troligen bli förvånad om du fick höra svaret på frågan ovan. Häng i här i #blogg100 – utmaningen – blogga hundra dagar i rad. Ja – men då får ju du vackert vara där och läsa söta du, säga nåt tillbaka, fråga, komma med förslag, som jag bad om för några dagar sen. Va glad jag skulle bli!
/Carin Coach  #blogg100

Ord_webb-1024x682

Einstein sa det: ”Allting är relativt”… vi återkommer till det!

Internationella Kvinnodagen – vad är resten av dagarna?

Kära du! Igår slog det mig- ”Vad är de övriga 364 dagarna om det behövs en 365:e för att lyfta fram att halva jordens befolkning är kvinnor!?” Ett märkligt morrande ljud startar nere i tårna och hinner förvandlas på vägen till något som leder framåt.

I flera dar har jag här i bloggen nämnt om att vänta, det kommer i morgon, i morgon: Texten om hur vi alla – oavsett kön, han, hon, hen – har våra liv med oss, vi bär våra årsringar av minnen, förutsättningar och upplevelser genom livet. Texten om det inre Vasaloppet får inte plats idag heller. Håll ut – den kommer!

Idag svämmar tidningar och media av glada, starka kvinnor – stora reportage, jättebra! Ju längre jag lever, ju mer intresserad blir jag av de personliga i oss människor. Mitt företag har bidragit i satsningen ett Jämställt Värmland som Länsstyrelsen och Region Värmland har på gång. Det är så nytt att jag knappt hunnit få fatt i det, behöver fråga mer. Så vill du veta mer om det, klicka dig vidare via länken.
En sak har jag hunnit dryfta om vad jämställdhet kan vara – något som gör att trösklar försvinner, gränser bleknar och vi får chans att utvecklas i vår respektive kraft och talang. Då börjar världen – i mina ögon – vibrera på riktigt! När ålder, kön, etnicitet, sexuell läggning – alla dessa fabricerade kategorier blir just kategorier att förhålla sig till mer som vore de olika klädesplagg (förstå metaforen rätt).

DagnyKarin01-300x200

Här står världens bästa Dagny Carlsson och jag med var sin ros i handen utanför Kungliga Operan en augustikväll. Vi njöt av Carmen och samvaron… Om några månader fyller Dagny 105 år. Finns det ålder mellan oss? FOTO: Frida Nilsson, Kungliga Operan.

Jag menar att vi människor är tänkande individer som har förmåga att lyssna till det utbyte som blir i kreativa möten över de så kallade generationsgränserna, åldersgränserna, olika gränser uppställda av just kategorierna, ålder, kön osv.
När vi får chans att på riktigt föra respektfulla samtal som skär igen vår fabricerade världstårta – då, mina damer och herrar har vi tagit första steget! 🙂

Ps. Det mentala Vasaloppet kommer. Har jag lovat – så har jag lovat.

/Carin Coach

#blogg100

Vasaloppet, del 2 Mål och start…

Vasaloppets målgång: I fäders spår – för framtids segrar
Så står det när man går i mål i Mora. Kanske är du en av dem som just nu känner i kroppen att du har gjort just det – gått i mål!

Gått i mål med din träning, satsning och utmaning. Igår bloggade jag om vad segraren sa vid målgången. Hans vältränade kropp hade strejkat och den 5 mars på söndagens morgon var han tveksam inför loppet.

Hela hans, John Kristian Dahls, resonemang väckte associationer och minnen inom mig. Ett minne som jag dagligen relaterar till och bär inom mig. Det hänger ihop med Einsteins relativitetsteori – överförd på mänskligt beteende. Håll i dig nu för det blir känslomässigt på en microsekund när ljudet av det ödesmättade budskapet ganska entonigt kommer genom luftvågorna: ”Min far körde ett Vasalopp varje dag, han blev sjuk i polio när han var 19 år”.

Vad vill jag säga med det här tro? Fundera på vad du tror att jag menar, så kommer jag att berätta mer i nästa blogginlägg nr 3 på temat Vasalopp. Här kan du läsa inlägg nr 1/3 om du vill. #Blogg100 är ju igång vilket betyder: blogga hundra dagar i rad. Så började det här i NWT-bloggen för många år sedan – jag fortsatte av bara farten! 🙂

IMG_4264[1]

En ros i isen för all fantastisk kraft, all energi…

Ps. Kom med tips om vad du vill att jag ska blogga om! Mejla mig gärna förslag på vad du vill ha skildrat, beskrivet carincoach@gmail.com. Vi står i kontakt innan jag publicerar något.

/Carin Coach

Cirkelns spiral…

Hej i kvällningen!

Jag var på vippen att skriva att cirkeln är på väg att sluta sig, men icke! Här rör den sig förbi stoppet, som annars gör att det bara går runt, runt. Tänk i stället 3D alltså att cirkeln fortsätter och går att dra ut som värsta DNA-spiralen.

Ja- ha, tror hon att hon är Einstien eller nå´t så här på fredagskvällen!? Närrå, verkligen inte – det är bara så kul att vara tillbaka och blogga igen i satsningen: #Blogg100

blogg100-logotype

Det var nämligen så mitt bloggande här på NWT-sidan startade. Jag fick tips av en kompis – har du hört talas om Blogg100? Va? Nä-e va e´de´?

Jo, man ska blogga hundra dar i rad – that´s it! Det är en rolig grej för att se om man ska orka.

För min del innebar det att jag fortsatte här varje dag i ett par år… ända till min dator började krångla så till den milda grad att…

Nu har jag ny laptop och Fredrik Wass – The one and only – med sin bisonblog har kört igång Blogg100 igen.
Det är 6:e året i rad och världspolitiken gör det mer angeläget än någonsin att röster får förbli fria och outspoken!

Klicka på länken till Fredriks blogg, så får du mer bakgrund som en direktimport från hans tangenter.

/Carin Coach

Senaste inläggen.
Bloggat på nwt.se.
Desktop