Carin Coach

Läste i tidningen… Minnesdag i Domkyrkan 31 mars

2017-03-31 12.08.50

Just nu pågår en hyllning i Karlstads Domkyrka: Sven Erik Magnussons minnesdag, 31 mars 2017. Kyrkan har öppet hela dagen. Det är två minnesstunder kl 14:00 och kl 17:00. Landshövding Kenneth Johansson och många fler kommer att tala. Tänd ljus och skriv i minnesboken.

I gårdagens Nya Wermlands Tidningen stod den lilla notisen, jag önskar jag hade kunnat vara där. Det är Svenska kyrkan, Region Värmland och Karlstad kommun som samarrangerat. Jag läser innantill och ser på fotot som fångar blicken, som fångar sången, rösten, gitarren, glädjen, svänget och det evigt unga! Vissa har det! Sven- Erik hade det. Det är så oändligt sorgligt att tala om Sven-Erik i dåtid. Vi är många som sörjer, många, många och mina tankar går oavbrutet till familjen, den fina familjen Magnusson.

I början på veckan var jag i Norrland på uppdrag och när jag öppnade den lokala tidningen vad får jag se? En poetisk hyllning till Sven-Erik och hans musikaliska gärning. Läs hela texten så har du chans att få uppleva en tonartshöjningen mot slutet som belyser det viktigaste i livet …

Jag anar att det inte går att läsa texten från fotot på artikeln i Sundsvalls tidning, så jag skriver av andra halvan av dikten här. Den delen som jag syftade på här ovan:

/…/ Nu susar skogarna av sorg, i Värmland, Lund och Göteborg, ja faktiskt hela landet runt, hörs varje scengolv snyfta tunt, så stanna upp och känn ett slag, hur disponerar vi vår dag, tänk på allt man tar för givet, tänk på själva livet, när sommarvindar når vårt land, när livet blir mest glass och strand, när unga par går hand i hand, då känns ett brustet band.
Hans röst som var så stark och klar, har tystnat, men finns ändå kvar, han gick i vårens varma tid, Sven-Erik, vila i frid.

Peter Tjernberg.”

Det är som om Värmlands natur ”svarar” med sin sorg denna fredag, för här är grått. En strid ström av regnets kalla tårar trillar denna fredag. Mina resor går ofta genom Sven-Erik-land, hans hembygd där allting startade. Jag blir lika ledsen varje gång och får kämpa mig igenom, kämpa mig framåt för att orka köra vidare till allt som står och väntar, ska göras … och leva vidare i livet som är här och nu.

Hur ska vi små människobarn kunna förstå?

/CC

 

 

Senaste inläggen.
Desktop