Stina Bergström (MP)
Kategori. Okategoriserade

Besök i Ore skogsrike

Nu går valrörelsen mot sitt slut. En månad fylld av debatter, torgmöten, intervjuer och valstugeprat. Mest i Värmland. Men jag har gjort två resor. En till Vättern för att presentera 10 förslag på hur Miljöpartiet vill skydda Vätterns vatten. Och en till Dalarna för att studera konflikten mellan naturvårdsintressen och produktionsintressen i Ore skogsrike.

I Ore guidades jag av Naturskyddsföreningen i Dalarna och skogsbiologen Sebastian Kirppu. Sebastian är också en av författarna till den fem år gamla rapporten om Ore skogsrike och den ett år gamla rapporten ”Ändå hugger man” som är en uppföljning av vad som skett med naturskogarna i Ore skogsrike.

Vi började med att besöka ett området kallat Filingsåsen. Där hade Mellanskog gallrat en gammal naturskog med höga biologiska värden, vilket i hög grad påverkat de kända naturvärdena negativt.

Utflykten fortsatte sedan till Norra Brännvinsberget, där striden nu står som hetast och skogsaktivister tidvis vaktat skogen. Här har ideella naturvårdare redan funnit över 400 växtplatser för ett trettiotal utrotningshotade arter samt rikliga spår av bränder. Ägaren, statliga Sveaskog, anser trots de rapporterade artfynden att skogen inte är skyddsvärd .Bolaget har lovat att inte avverka under sommarsemestern. Vad som händer nu i höst återstår att se.

Miljöpartiet vill ge Sveaskog ett tydligare uppdrag att skydda värdefulla skogar och arbeta mer med hyggesfria metoder. Ore skogsrike har jag debatterat flera gånger i riksdagen och det var spännande att få uppleva den artrika skogen på plats.

Miljöpartiet gör skillnad

Besök i valstugan. Karolina Skog, Jesper Johansson och jag.

Igår var miljöminister Karolina Skog på besök i Karlstad. På kvällen arrangerade Naturskyddsföreningen ett mycket välbesökt öppet möte på Scandic Winn. Karolina berättade  om hur vi har arbetat med miljöfrågorna i regering och publiken fick ställa frågor. Det blev frågor om alltifrån strandskydd till stadsplanering.

Efter henne arrangerades en debatt/utfrågning av lokala politiker från kommunen. Från miljöpartiet deltog Monika Bubholz. När jag  satt där och lyssnade på hennes engagerande redovisning av allt miljöpartiet har genomfört denna mandatperioden i Karlstad och vad vi vill göra nästa  mandatperiod slog det mig vad mycket som hänt under de snart 20 år MP varit med och styrt kommunen.

När jag engagerade mig i partiet i mitten av 90-talet var MP det enda parti som drev att gående, cyklisterna och bussarna skulle ha företräde i staden. Vi arbetade för att parkeringsplatserna skulle bort från torget, att fler gator skulle bli gågator och fler cykelbanor byggas. I gårdagens debatt stämde så gott som alla partier in i kören. Men de hade aldrig gjort det om inte MP hade dirigerat i så många  år.

Samma roll tänker jag att vi har även inom rikspolitiken. Att inspirera och påverka andra partier i rätt riktning. Det har vi gjort i riksdagen sedan vi kom in på 80-talet. Det har vi gjort i regering den här mandatperioden. Naturskyddsföreningens utvärdering visar att  vår regeringskamrat, Socialdemokraterna, har genomfört mer klimat- och miljöpolitik, än de  gick till val på 2014.

Därför är det  viktigt att  MP  fortsätter  att  sitta med och styra. I kommuner, landsting och regering. Därför ska du rösta på Miljöpartiet. I din kommun, i landstingsvalet och till  riksdagen. För klimatet. NU.

 

Valrörelsen har startat – med Alice !

Nu har valrörelsen dragit igång på allvar. Miljöpartiet i Värmland valde att göra det genom att bjuda in Alice Bha Khunke, vår gröna kultur- och demokratiminister. Det finns ju så mycket i Värmland som man vill visa för en sådan inspirerande minister. I söndags tog vi med henne till Berättarladan för att träffa Leif och Inger Stinnerbom och deras medarbetare på Västanå teater och se föreställningen Anna Svärd. Efter föreställningen sprang vi i samlad tropp till spegelsalen i Rottneros park och  invigningen av  kulturveckan i Sunne.

På måndagen besökte vi Alma Lööf och sedan bar det av till Arvika för att delta i deras spännande demokratiprojekt lett av Annika Lindqvist. Alice pratade bland annan med invandrare från olika delar av världen om det svenska valet. Och om rätten, och skyldigheten, att rösta i våra fria val.

Måndag kväll var vi i Almen i Karlstad där Alicesamtalade med Visklubben Hallens ordförande Mårten Ohlsson på scenen.

Innan Alice lämnade oss i går morse delade vi ut äpplen och flygblad till överraskade och glada tågresenärer.

Nu ser jag fram emot en intensiv och rolig valrörelse i Värmland. Med många debatter, resor runt i länet och besök av flera av våra gröna ministrar.

Bland politiker och sikar i Almedalen

När jag landade i Högboda efter en vecka i Almedalen möttes jag av gula gräsmattor, torkade fruktträd och en vissen hallonhäck. Oroligt funderar jag över hur korna på andra sidan vägen ska få mat i vinter. Och grannarnas hästar.

Klimatförändringarna är nu tydliga över hela världen. Och även om vi inte kan veta säkert orsakerna till just denna sommartorka så är forskarna överens om att det är klimatförändringarna som orsaker de återkommande översvämningarna och långa torkperioderna över hela världen.

Vi måste både hejda utsläppen av växthusgaser och anpassa oss till de förändringarna av klimat vi redan orsakat. Vid ett av mina seminarier i Almedalen hade jag till uppgift att redogöra för regeringens strategi för klimatanpassning och diskutera om den räcker för att skydda oss.

Mitt svar är att den är ett viktigt första steg och att det viktigaste arbetet ju faktiskt ska göras lokalt. Kommunerna får nu ett tydligt uppdrag att både kartlägga var riskerna finns och föreslå åtgärder. Både för den befintliga bebyggelsen och för de nya hus som ska byggas. Sedan var jag och försäkringsbranschen, som också deltog i seminariet, helt eniga i ett viktigt budskap; Att idag bygga nära vatten, i områden som riskerar att drabbas av ras och översvämningar, är ingen bra idé. Våra svenska regler kring strandskydd kom till för att värna friluftslivet och senare också djurens- och växternas barnkammare. Men idag blir även en tredje faktor än viktigare – risken att bygga nära vatten. Något som är jätteviktigt när kommunala politiker planerar nya bostadsområden. Och som många värmländska kommunpolitiker helt verkar ha missat.

Paneldebatter
Almedalen var som vanligt hektiskt. Under fem dagar deltog jag i 13 paneldebatter. Flera handlade om en av mandatperiodens heta frågor – skogsbruket. Där ju Miljöpartiet blir allt ensammare att hävda det självklara; vi måste både skydda värdefulla skogar och ställa om vårt skogsbruk till ett brukande utan kalhyggen för att bevara den biologiska mångfalden och alla andra gratistjänster skogen ger oss. Något som för övrigt är precis det våra svenska miljömål och internationella överenskommelser innebär.

Men det är tydligt att andra partiföreträdare har valt att mer lyssna på starka lobbyorganisationer, som skogsindustrin och LRF,  om har kidnappat klimatutmaningen som argument för ett intensivare och mindre hänsynsfullt skogsbruk.  Och försöker lägga dimridåer genom att påstå att äganderätten är hotad. När det är artutrotningen som egentligen är vårt mest akuta miljöhot.

Debatterar eko-mat med bl a Jonas Jacobsson Gjörtler (M) (som jag lånat bilden från

Klimatlag
Jag deltog i flera andra miljödebatter också. Bland annat ett som SNF och WWF arrangerade om klimatlagen och det klimatpolitiska ramverket.

-Blev det som miljöpartiet hade tänkt ?” var en av frågorna jag fick.

Och jag svarade:

– Det blev bättre.
För självklart att vi fått en skarpare lag och mer ambitiösa mål om vi hade fått bestämma helt själva. Men att vi nu är sju partier som står bakom överenskommelsen gör att den betyder mycket mer i verkligheten. Näringslivet har fått tydliga, långsiktiga besked om vad som gäller och har nu börjat ställa om i en mycket högre takt. Och den borgerliga oppositionen blir oss svaret skyldiga på frågan ”vad vill ni göra istället” när de kritiserar vårt införande av sådant som flygskatt, statsstöd till kommunerna klimatinvesteringar och stöd till hushållens köp av solceller och elcyklar. Saker som MP+S-regeringen gör för att uppnå riksdagens mål om att Sverige ska ha nettonollutsläpp senast 2045 och att trafikens utsläpp ska minska med minst 70 procent till år 2030.

PM Nilsson, ledarskribent på Dagens Industri, deltog också i debatten.

– Den enda politiker från den här mandatperioden som kommer att gå till historien är Åsa Romson. Eftersom hon var den som tog initiativet till klimatlagen, sa han bland annat.

I detta har han nog helt rätt. Men kanske kan vi som satt i Miljömålsberedning och förhandlade fram förslaget, få en liten stjärna i himlen…

Debatterar klimatlag

 

Vänersjöfart
Ska vi minska trafikens utsläpp måste vi flytta över godstransporter från väg till räls och vatten. Bland annat till Vänern. Vänersjöfart var temat för ett annat viktigt seminarium jag deltog i. Där vi alla gladde oss åt regeringens beslut att bygga nya slussar i Trollhättan. Något jag drivit ändå sedan jag kom in i riksdagen.

 

För sent att rädda världen ?
Veckan sista debatt var en tv-debatt i Aftonbladets tält under rubriken ”Är det för sent att rädda världen”. Och självklart tycker jag inte det. Även om jag är väl medveten om att det är väldigt bråttom. Det är därför jag valt att engagera mig i Miljöpartiet.

 

Ojnareskogen

Som en avslutning på veckan gjorde jag en utflykt till en underbar värld som Miljöpartiet lyckats rädda den här mandatperioden – Ojnareskogen. Det var fem år sedan jag var där i det då, av kalkbrytning, hotade området. Nu är det skyddat genom ett regeringsbeslut om att hela området ska vara ett Natura 2000-område. Naturvårdsverket har börjat ta fram underlag för att bilda en Nationalpark. Tillsammans med Lisa Wanneby, ordförande för MP Gotland hade jag en magisk dag i detta unika naturområde bland mängder av  fjärilar, nattskäror och nyfikna sikar .

Badade med Sikar i Bästeträsk

 

Nu är det tid för återhämtning. Paus från blogg, Facebook och Twitter. Umgänge med nära och kära. Vandringar och båtturer. Och – förhoppningsvis – många regniga dagar som räddar skördar, djur och människor.

Ses i valrörelsen !

 

 

Majuppror för humanare migrationspolitik

Igår var det en manifestation i Karlstad där flera 100 personer samlades och demonstrerade för en humanare flyktingpolitik. Jag var en av talarna. Det var fint att stå på den soliga Sandgrundsudden och prata inför alla dessa människor som vill väl. Efter den senaste tidens märkliga, människofientliga, utspel från Moderaterna och Socialdemokraterna var det en lisa för själen.

Det här sa jag i mitt tal:

”Vi lever i en tid där det verkar vara viktigare att värna systemen än att värna människor. Där fler människor är på flykt än någonsin tidigare. Men länders vilja att hjälpa till blir svagare och svagare. Då krävs det att vi som vill att Sverige ska ha en medmänsklig politik, där vi respekterar mänskliga rättigheter, kämpar ännu hårdare och står pall när det blåser hårt i motvind!

Under den här mandatperioden har Miljöpartiet kämpat hårt för flyktingars rättigheter. Vi har ibland kunnat ta steg framåt och ibland arbetat för att stoppa eller mildra en negativ utveckling. Det har varit svårt. Inte minst eftersom flera stora partier driver på för en mycket mer restriktiv och inhuman politik.

Den tillfälliga lagen gick Miljöpartiet med på eftersom vi visste att en betydligt mer restriktiv politik skulle genomföras om vi inte varit kvar i regeringen. Många av de hårda förslag som andra partier presenterat i debatten den senaste tiden hade blivit verklighet om inte vi hade funnits där och kämpat för mer humanitet.

För kämpat har vi !

Sedan den tillfälliga lagen har vi förhandlat så hårt vi kan för att genomföra förbättringar. Vi har lyckats avskaffa id-kontrollerna som förhindrat vissa från att ansöka om asyl i Sverige. Vi har öppnat upp för syrisk familjeåterförening på fler ambassader så att fler syrier har kunnat återförenas med sina familjer i Sverige. Vi har förhandlat fram satsningar för att motverka psykisk ohälsa hos asylsökande och nyanlända. Och gett alla kommuner pengar för att låta ensamkommande bo kvar även efter att de fyllt 18 år. Ingen ska behöva ryckas upp i onödan från sin trygghet!

Och nu har vi också äntligen lagt ensamkommandelagen på riksdagens bord. Den ser ut att ha majoritet och kommer att innebära att uppemot 9000 ensamkommande kommer få en ny chans att stanna. Detta är en oerhört viktig förändring som innebär att unga som rotat sig här och som är livrädda för att utvisas till ett av världens farligaste länder, Afghanistan, kommer kunna få uppehållstillstånd. Jag vill tacka alla ideella föreningar och engagerade medmänniskor som varit med och gjort denna förändring möjlig. Jag vill också tacka centerpartiet och vänsterpartiet som ställt sig bakom regerings förslag.

För mig som miljöpartist är gränslös solidaritet en självklarhet. Sverige kan inte göra allt. Med det ska inte användas som en ursäkt för att inte göra vad vi kan! Det pratas mycket om att vi behöver en hållbar migrationspolitik, men frågan är hållbar för vem? Är det hållbart att en sexåring ska växa upp föräldralös i Sverige för att hon inte får återförenas med sin familj? Är det hållbart att en pappa i Sverige ska ligga sömlös på nätterna och oroa sig över sina barn som finns kvar i Syrien.

Att alla familjer ska kunna återförenas och att svårt utsatta personer som behöver stanna i Sverige ska få göra det är något Miljöpartiet kommer att driva i valrörelsen. Vi vill inte att familjer ska leva splittrade. Och vi vill att de som har starka ömmande skäl att få stanna i Sverige ska få det.

Vi behöver självklart ha ett bra mottagande. Med korta handläggningstider. Och ge de människor som kommer hit möjlighet att delta i samhället på riktigt. När grundläggande rättigheter ifrågasätts, som asylrätten och rätten för alla barn att gå i skola, är det viktigt att inte ge upp. Vi lever i en avgörande tid. Hur vi agerar nu av avgörande för hela världens utveckling och för hur kommande generationer kommer att se på oss och på vår tid. Miljöpartiet kommer att fortsätta arbeta för en hållbar värld, där vi värnar människor och miljö. Vi har bara en planet. Vi lever på den tillsammans och vi har ett ansvar för varandra.”

Tack för ordet!”

 

 

 

Vårtal i Fagerås

Det har varit en händelserik helg. Jag har varvat politisk talteater med konstrundor och valborgsfirande. Igår hade jag också det fina förtroendet att hålla vårtalet vid brasan i Fagerås. Det här sa jag:

”Så blev det äntligen vår! Jag älskar visserligen vintern och det har varit en fantastisk skidsäsong. Men att få vandra längs Värmelns stränder och se tibasten blomma på bar kvist. Att få sitta på kökstrappan och se den sista isen försvinna och höra lommens rop över sjön. Att få sitta i en solig backe, bara iförd tunn kofta, med människor från världens alla hörn och dricka termoskaffe och äta bullar. Det är vår! Det är lycka!

Jag heter Stina Bergström och jag bor Högboda. Jag kom flyttade till Värmland för 35 år sedan. I 35 år har dessa skogar, sjöar, vägar, samhällen och byar varit mitt hem.

Visst är det en del som har förändrats under de här åren. Affärer har lagts ned. Bland annat den här i Fagerås dit jag brukade åka för att köpa den där extra goda rökta skinkan.

Och i Högboda är konditoriet, med sina goda prinsessbakelser, sedan länge borta.

Men våra skolor är kvar. Och våra kyrkor. Och vi har konsum i Högboda, som både är Krav och Rättvisecertifierat. Jag hörde nyss att det finns planer på att återigen öppna en affär i Fagerås.

Tågen stannar i både Högboda, Fagerås, Tolita och Frykåsen. Och snart också, förhoppningsvis, återigen på fler ställen i kommunen.

Detta är en bra plats att bo på. Här finns mycket som gör livet värt att leva.

Inte minst ett aktivt föreningsliv. Vi går samman och gör våra röster hörda. Bland annat i frågan vart tågen ska stanna. Och vi går samman för att ta hand om våra nyanlända kommuninvånare.

Sedan 2010 sitter jag i riksdagen för miljöpartiet. Det har varit åtta spännande, händelserika och lärorika år. I höst är det val igen. Som ni kanske har märkt har valrörelsen redan börjat dra igång. Med partiledardebatter på TV och lokala debatter mellan oss riksdagskandidater i Värmland.

I går tog jag mig en paus från vårtalsskrivande och förberedelser inför söndagskvällens politikersamtal och vi åkte ut på traktens egen konstrunda ”Värmlands hjärta” .

Vi packade upp fikakorgen i en backe nedanför Ellen Hellers ateljé mellan Renstad och Skog. Snart anslöt Ahmed och Ingrid. Ahmed kom till Sverige från Afghanistan hösten 2015. Ingrid är en av de som är engagerad i Integration Kil. Vi pratar om den nya ensamkommandelag, som nu har majoritet i riksdagen, som kommer att ge 9 000 ensamkommande ungdomarna möjlighet att stanna i Sverige. Många av de ungdomar som finns i Kil berörs av lagen. De får nu möjlighet att stanna i Sverige, utbilda sig, jobba och bidra till utvecklingen av vårt land.

Men alla berörs inte av lagen. De som kom till Sverige senare under hösten 2015, efter den 24 november riskerarar fortfarande att utvisas till Afghanistan. Ett land så farligt att vi som riksdagsledamöter inte tillåts åka dit.

Idag skedde ytterligare två självmordsattacker i Kabul, Afghanistans huvudstad. 25 människors dödades, sex av dem är journalister.

Attacker mot journalister, medborgaraktivister och politiker blir allt vanligare i vår värld. Både hot, våld och mord, men också rättsliga attacker. De senaste åren har över 60 lagar antagits världen över som inskränker yttrandefrihet, mötesfrihet och demonstrationsfrihet. I 20 av världens länder är utrymmet för civilsamhället att agera helt stängt.

Igår kväll arrangerade Diakonia och Ekumeniakyrkan en kväll om demokrati och mänskliga rättigheter i Tingvallakyrkan i Karlstad. De hade bjudit in mig och fyra andra politiker till ett samtal om hur vi tillsammans kan kämpa mot de hot som finns mot demokratin och öppenheten i vårt samhälle.

Det blev ett spännande samtal där vi också pratade om vår egen situation som politiker. Hur vi blir allt mer utsatta för hot och vad det gör med vårt engagemang och vår lust att fortsätta vara folkvalda. Och vårt eget ansvar för att hyfsa tonen i debatter med varandra och på sociala medier. Jag hoppas på en schysst valrörelse, utan fake news och med ett respektfullt debattklimat. Jag ska i alla fall göra mitt bästa för att bidra till det. Hoppas att ni alla som är här i kväll också vill göra det.

Det är lätt att tappa tron på framtiden och våren när man nås av nyheter från Kabul, Syrien och många andra ställen i vår värld.

Men det finns också motkrafter. I höstas drog MeToo-rörelsen över hela världen. Inte minst i Sverige gick kvinna ur husu och sa att – nu räcker det. Våra kroppar är våra. Ingen ska ta sig rätten att antasta oss, varken fysiskt, psykiskt eller verbalt.

Det har blivit en ny vår för jämställdhet och feminism. Jag tro att MeToo har betytt mycket mer än vad vi idag kan överblicka.

Jag hade förmånen att få delta på FN:s årliga kvinnomöte i New York tidigare i år. Där fanns en ny glöd och beslutsamhet från de kvinnliga delegaterna från all världens länder. Och Sverige och vårt arbete för jämställdhet var på allas läppar.

Jag träffade oxå FN: utvecklingsfond UNFPA i New York. FN personalen började mötet med att uttrycka sin tacksamhet för Sveriges stora stöd och över att vi, genom vår biståndsminister Isabella Lövin, såg till att UNFPA:s budget inte har minskat. Under mottot ”shedicides” ”honbestämmer” tog Isabella initiativet till att Sverige och andra fyllde det håll som uppstod när Mr Trump över en natt beslöt sig för att dra in USA:s bidrag.

Varför gjorde han det: Jo för att, UNFPA även arbetar med familjeplanering. Deras vision är att alla graviditeter ska vara önskade och alla förlossningar säkra år 2030. Något som förstås också innebär att alla kvinnor då också ska ha rätt till säkra och legala aborter. Och preventivmedel och aborter är inget som står högt i kurs hos Trump och den kristna högern i USA.

Behovet av mer pengar till UNFPA för deras arbete för kvinnor runt om i världen är självklart fortfarande stort. Men att den starka mannen i USA inte lyckades i sitt uppsåt är en vinst.

Låt oss glädjas över det. Och över allt det osjälviska arbete som görs av människor över hela världen för en bättre värld. Arbetet och engagemang som sprider sig som ringar på vattnet, som motar de mörka krafterna. Och likt tibasten lyckas blomma på bar kvist.

Låt oss glädjas över detta.

Låt oss glädjas över våren.

Tack för ordet.

Talteater i Tingvallakyrkan i Karlstad

 

Fossilfritt stål – besök på SSAB

En stor del av Sveriges koldioxidutsläpp kommer från stålindustrin. Det beror på de s k processrelaterade utsläppen. När man omvandlar järnmalmen till stål använder man kol för att få bort syret från malmen. Och får då koldioxid som slutprodukt

Men sedan några år tillbaka finns det en annan teknik där man med använder vätgas istället och får vatten som slutprodukt.

Det här ”Hybrit-projektet” har jag följt sedan jag satt i Miljömålsberedningen och SSAB, LKAB och Vattenfall berättade att man trodde på  den nya tekniken. Deras utspel spelade en stor roll för oss när vi skulle formulera det klimatpolitiska ramverket med utsläppsmålen eftersom stålindustrins utsläpp var en svår nöt att knäcka.

Under en dag fick jag nu möjlighet att lära mer och höra om planerna vid ett besök på SSAB:s stålverk i Oxelösund. Tomas Hörnfeldt och hans kollegor visade mig och min kollega Lorentz Tovatt stålverket och vi hade intressanta diskussioner om vad den nya tekniken kommer att innebära. Om det ökade behovet av el. Och hur mycket det statliga stödet, genom det s k ”Industriklivet”, har betytt för att kunna komma vidare.

 Vårt besök uppmärksammades i en artikel i Södermanlands Nyheter

Debattartikel i SN från lokala och regionala miljöpartister

 

Kvinnor, fred och säkerhetsrådet – i FN

Innan vi fick fri abort i Sverige 1975 åkte många svenska kvinnor till Polen för att få fri och gratis abort. Idag är abort förbjuden i Polen och det är dags för oss att hjälpa våra polska medsystrar. Om detta skriver Miljöpartiets jämställdhetspolitiske talesperson Janine Alm Ericson på  Aftonbladets debattsida i veckan .

Kampen för kvinnors rättigheter går kräftgång världen över. Det har blivit än mer tydligt för mig efter två veckor i FN-kvarteren i New York. Jag fick förmånen att representera MP i den grupp svenska riksdagsledamöter som deltog i FN:s kvinnokommissions årliga möte. Syftet med vårt besök var också att studera FN-organisation. Vi deltog bland annat i säkerhetsrådets möten, träffade olika FN-organisationer och de som arbetar på de olika ländernas FN-ambassader med allt ifrån FN:s fredsbevarande styrkor till mänskliga rättigheter.

Jag, som har deltagit i flera av FN:s klimatmöten, kände igen upplägget för kvinnokommissionens möte. Det startade med ett högnivåmöte med ministrar och statssekreterare som i FN:s generalförsamling höll korta anföranden där de berättade om sina länders arbete och politik för kvinnors villkor. Årets fokus var flickor och kvinnor som bor på landsbygden.

Parallellt med detta förhandlades en resolution där världens länder gemensamt skulle komma överens om problemen och lösningarna. I konsensus, till minsta kommatecken, för det är så det går till i FN.

Det var lärorikt, spännande och skrämmande att följa slutförhandlingen i slutet av andra veckan. Det blev tydligt vilka länder i världen som, tillsammans med Sverige och andra nordiska länder, t ex Kanada och Dominikanska republiken, står upp för jämställdheten. Och vilka andra t ex Kina, Ryssland, och Arabstaterna som inte gör det. Länder som inte vill ha med skrivningar om våld i nära relationer, könsstympning och tonårsgraviditeter. Att katolska kyrkan genom sin representant från Vatikanstaten har stort inflytande blev för mig också tydligt. Och irriterande…

Under de två veckorna pågick också en mängd seminarier i FN-huset. Jag besökte bland annat ett om våld mot kvinnor inom politiken. En fullknökad sal med kvinnor som fick ta del av en ny rapport, gjord av den internationella organisationen för parlamentariker, IPU, som visar vad vanligt det är med hot och våld mot kvinnliga parlamentariker. Så många som 44, 4 procent har t ex blivit hotade med misshandel, död, våldtäkt eller kidnappning. Det var starkt att efter detta få höra spontana vittnesmål från flera kvinnor i salen. Bland annat en parlamentariker från Kenya som berättade om hur hon trakasserats och hotats av sina politiska motståndare och hur hennes dotter bönat henne om att sluta som politiker innan hon blev dödad.


Sverige och de nordiska länderna var populära på FN-mötet. Och våra seminarier fylldes med kvinnor från hela världen som vill lära och hämta inspiration från vårt jämställdhetsarbete. Efter höstens MeToo-debatt i Sverige kändes det bra att bli påmind om detta. Men det gäller att hålla i – inga segrar är för evigt. Vilket ju inte minst abortdiskussionen i Polen har visat.

Just abort och preventivmedel är för många länder, nu också USA, väldigt känsligt. Det har UNFPA, FN:s utvecklingsfond fått erfara. Vi besökte dem i deras högkvarter i New York. Det var ett starkt möte som väckte många tankar på mödraskap och kvinnors rätt till sina kroppar.

Ett plastunderlägg att föda på, som skydd mot jord och bakterier, och en filt. Det kan vara räddningen för en kvinna och ett nyfött barn på flykt undan krig, våld och naturkatastrofer. UNFPA arbetar mot mödradödlighet och kvinnlig könsstympning och med familjeplanering. Deras mål är att alla graviditeter ska vara önskade och säkra till 2030.
Det behöver göras mycket för att målet ska nås och de behöver allt stöd de kan få. Att Trump över en natt bestämde sig att dra bort det stora bidraget från USA kunde fått allvarliga konsekvenser. Men Sverige och andra länder har klivit in och fyllt på med medel med mottot ”shedecides” och vi fick ta emot många tack från UNFPA-medarbetarna.

Mordförsöket på den ryska dubbelspionen och hans dotter var på dagordningen i säkerhetsrådet när vi var där och satt på första parkett. Ett otäckt attentat med ett förbjudet kemvapen som sedan dess har fått stora politiska konsekvenser med utvisade ryska diplomater från många länder. Stämningen var tuff, tonen rå och odiplomatisk när det diskuterades i rådet. Det har inte varit så dålig stämning i säkerhetsrådet sedan Kalla krigets dagar fick vi lära oss och det är ett oroande tecken.

Även den brutna vapenvilan i Syrien var uppe flera gånger. Resolutionen om en 30 dagars vapenvila för att kunna undsätta civila togs fram av Sverige och Kuwait och gick överraskande igenom säkerhetsrådet utan att Ryssland la in sitt veto. Men den har inte respekterats och även här haglade anklagelserna över bordet.

Det är lätt att misströsta att vi någonsin kommer att uppnå det som var syftet när världens länder bildades FN. En värld i fred, en värld utan vapen. Det sista seminariet jag deltog i som representant för Sveriges riksdag, tillsammans med Kalle Olsson (S), var en diskussion om den roll vi som parlamentariker har för att minska antalen handeldvapen i världen. I panelen deltog Clara Rojas, som satt fången hos Falk-gerillan i Colombia i sex år tillsammans med den gröna politikern och aktivisten Ingrid Betancourt. Clara är idag parlamentariker i Columbia och arbetar för att skärpa vapenlagarna i landet parallellt med den fredsprocess som nu pågår i landet.

Att prata med Clara var inspirerande och hoppingivande. Orkar hon fortsätta att tro på fred och arbeta för att få bort vapen  så varför skulle inte jag orka?

Och vi är många som vill har bort vapnen. Min sista dag i New York gick jag med i March For Our Lives, det största demonstrationståg jag någonsin gått med i. Över hela USA arrangerade ungdomar mascher för ändrade vapenlagar. I New York var vi 175 000, i Washington en halv miljon. En fantastisk upplevelse med så många kloka, engagerade amerikanare i alla åldrar. Det var rätt avslutning på två fantastiska veckor!

 

Till minne av förintelsen

 

I lördags högtidlighölls den internationella minnesdagen över Förintelsens offer i hela landet.  I riksdagen har vi uppmärksammat den här dagen i många år genom en manifestation. I år var jag en av de partirepresentanter som bjöd in till den i torsdags. Bland talarna var bland annat överlevarna Dina och Jovan Rajs och Yehuda Bauer, professor och förintelseforskare.

För mig blev manifestationen i år speciell. Både med tanke på händelserna i Göteborg under hösten. Men ännu mer för den resa jag gjorde i september till Polen I förintelsens spår tillsammans med flera riksdagsledamöter. En resa jag tidigare skrivit om här på bloggen. Med på resan var också Max Safir, som tillbringade sina tonårsår i Birkenau, Auschwitz. Max var även med på manifestationen i torsdags och det blev ett kärt återseende. Höstens resa förpliktar. Nu är även jag ett vittne med uppgift att fortsätta Max, Dina och Jovans berättelser.

Max framför resterna av baracken i Birkenau där han bodde.

Äntligen Holland – med tåg och cykel

 

Nu är julgranen utslängd och jag sitter på tåget till Stockholm och riksdagen. Laddad och taggad av mycker skidåkning och en studieresa till Holland. Vi, jag och några andra miljöpartister,  tog tåget fram och tillbaka förra veckan. En resa på 12 timmar från Köpenhamn. Mysiga timmar fyllda av samtal, läsning av lagrådsremisser och annat intressant. Och förstås mat och fika. På stationer och på tåget.

Ända sedan jag blev riksdagsledamot 2010 har jag velat resa till Holland. Mycket för att studera cykling och cykelpolitik. Vad är det som har gjort att så många Holländare väljer den klimatsmarta cykeln som transportmedel?

Vi besökte bland annat Groningen där 60 procent av resorna sker med cykel. Våra gröna kamrater sitter med i kommunstyret sedan seklets början. Benni Leemhuis, ordförande för de gröna i Groningen och för trafiknämnden, tog med oss på en 2-timmars tur och berättade om alla smarta lösningar för att gynna cyklingen. Och för att minska cykelköerna.
Redan på 70-talet tog modiga politiker beslut att förbjuda bilar i stadskärnan. Det tillsammans med stora satsningar på cykelbanor, en god cykelkultur där gående, bilar och cyklar samsas på samma ytor och inga externa köpcentra har gjort den här staden till en cykelstad. Och en stad vars invånare är mest nöjda med livet i Europa enligt lyckorankningar.

 

I Utrecht, en annan grönt styrd cykelstad, cyklade vi genom världens största cykelgarage. Med plats för  12 500 cyklar. Att få plats för alla cyklar, både de som rullar och de som står stilla, är en utmaning för stadens politiker berättade Lot van Hooijdonk, grönt kommunalråd, för oss.

Vi besökte oxå hamnen i Rotterdam, Europas största hamn. Och parlamentet, Fredspalatset (där den internationell domstolen) finns  och OPCW (Den organisation som arbetar med att få bort alla kemiska vapen i världen) i Haag.

Vi träffade gröna vänner och diskuterade Grone Links framgångsrika valkampanj förra året. Så nu är jag fylld med många nya ideer kring både cykling, fredsarbete och valrörelse.

Vi som reste: Thorgny Arwidson, Rasmus Ling, Maria Ferm, Emma Hult och Lorentz Tovatt

 


Senaste inläggen.
Bloggat på nwt.se.
Desktop