Stina Bergström (MP)
Etikett. strandskydd

Varför har vi ett strandskydd?

Idag har varit en späckad dag. Började med en TV-intervju om partiets miljöpolitik för Aktuellt (kommer att sändas nästa vecka). Hann precis uppdatera mig om Per Bolunds presskonferens om att regeringens kommer att föreslå en flygskatt ( Äntligen !!! Absolut nödvändigt om vi ska uppnå våra klimatmål ) innan det var dags att springa till kammaren för många timmars debatt.

Vi debatterade två betänkanden. Ett om biologiskt mångfald där jag pratade om min motion om ett totalförbud mot elfenben. Och ett om Naturvård och områdesskydd.

Du kan se båda debatterna på riksdagens hemsida.

Debatten om Naturvård och områdesskydd kom mycket att handla om strandskyddet. Eftersom de flesta motioner som de borgerliga partierna lagt handlade just om att försämra strandskyddet och privatisera stränderna. Det är en sorglig utveckling av debatten som historiskt ändå mot ett bättre och bättre strandskydd. Om detta berättade jag i mitt inledningsanförande som du kan läsa nedan:

Herr TALMAN

Vi debatterar idag Miljö- och jordbruksutskottets betänkande ”Naturvård och områdesskydd”. Som Miljöpartist hade jag väldigt gärna sett att de motioner som vi nu debatterar framförallt skulle handla om att stärka naturvården och skydda mer naturområden.

Men så är det inte alls. Majoriteten av de motioner som lämnats in av den borgerliga oppositionen handlar istället om ta bort skyddet av viktiga naturområden. Marker som är speciellt viktiga för djur- och växtlivet. Och för oss människor.

Vi debatterar idag, återigen, strandskyddet. Och jag tänkte ta tillfället i akt att påminna oss alla om varför tidigare riksdagsledamöter i Sverige en gång tog besluten att stränderna skulle vara tillgängliga för alla. Inte bara för vissa.

Så tidigt som 1936 lyfte ledamöterna Andersson och Gustafsson i en motion problemet med den hastigt framskridande exploateringen av stränderna.

”Förmögna människor lägga beslag på så gott som alla natursköna områden, som gränsa intill hav, sjöar och vattendrag. Miltals från staden bli på detta sätt strandområdena förvandlade till tomter och parker i enskild ägo. Hundratusentals människor, vilka äro bosatta i städerna och de tätbebyggda samhällena bli på detta sätt, trots att de äro bosatta i närheten av hav och sjöar, berövade möjligheter till friluftsbad och friluftsliv inom rimligt avstånd till sin bostadsort.” skrev motionärerna.

Den efterföljande fritidsutredningen som lämnade sitt slutbetänkande 1938, djupdök i vad som höll på att hända och föreslog åtgärder. Ledamöterna i kommittén menade bland annat att

”våra stränder böra betraktas såsom en för hela folket betydelsefull nationell tillgång, vars bevarande i ursprungligt skick av såväl sociala som andra skäl bör eftersträvas.”

Fritidsutredningen är en intressant och imponerande läsning. Imponerande därför att där finns en stor insikt kring vad som skulle hända om man inte satte stopp för bebyggelse på stränderna. Intressant därför att den så grundlig. Genom att hämta in synpunkter från samtliga län, kom man till exempel fram till att den ökande strandbebyggelsen var något som väckte oro i så gott som hela landet.

Men herr  TALMAN

Som vi alla vet kom det ett krig emellan. Först 1950 tillkom den första strandlagen. Då gav man länsstyrelserna i uppdrag att utse de områden där strandskydd skulle gälla. För att trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv för allmänheten. ”

Men den lagstiftningen visade sig vara otillräcklig för att hejda den stora expansionen av fritidshus under 1960-talet och början av 70-talet. Riksdagen beslutade därför 1975 om ett generellt förbud mot att bebygga stränder, både vid kusten och i inlandet.”

Skärpningen var och är kopplad till en möjlighet att ansöka om dispans.

Genom en lagändring 1994 utvidgades strandskyddets syfte till att också ge skydd för växt- och djurlivet. Vi hade haft en miljörörelse och en kunskap om strändernas betydelse inte bara för människor utan också för växter och djur hade letat sig in i den här kammaren och lagstiftningen.

Det är över 20 år sedan. Nu börjar det bli dags för dagens politiker att ta nästa steg.

För, TALMAN,

Vi ska vara tacksamma för att tidigare riksdagspolitiker har månat om strandskyddet av ytterligare ett skäl. Att vi inte, som i övriga Europa , har bebyggt stränderna, innebär att vi vid sidan av ett mer levande djur- och växtliv och tillgängliga stränder, också kommer att få mindre problem med de skred och översvämningar som ökar som en effekt av klimatförändringarna.

Det kommer att minska både framtida problem och kostnader för oss. Boverket med ansvar för miljömålet ”God bebyggd” miljö har en vision för 2025. De förväntar sig att vi då ska ha tagit de ökade riskerna med att bygga längs stränderna till följd av klimatförändringarna på allvar. Och lokaliserat ny bebyggelse i mer skyddade lägen. Det är sju år kvar – vi kanske borde börja närma oss den visionen nu. Istället för att fjärma oss ifrån den.

Vi borde lägga in även klimataspekten i lagstiftningen. Till hjälp för kommunerna i sin planering och myndighetsutövning. Till hjälp för människor som ska satsa sin pengar bör att bygga en bostad i ett lämpligt läge. Och till hjälp för försäkringsbolagen som är helt inne på Boverkets linje – att bygga nära vatten riskerar blir väldigt kostsamt.

Herr TALMAN

Strandskyddet förändrades under den borgliga regeringens tid. Den borgerliga regeringen införde bland annat ett regelverk kring s k LIS-områden. Landsbygdsutveckling i strandnära lägen.

En reform som inte gett det utfall som de borgerliga partierna önskade sig. Barnfamiljer och andra bofasta har inte köat för att få bygga på stränder i bygder där skolan har lagts ned och affären ligger flera mil bort.

Miljöpartiet tycker det är bra att regeringen nu gör en utvärdering av LIS-reformen och andra lättnader av strandskyddet. Jag tycker det då är viktig att ta reda på hur mycket detta har lett till mer fritidshus på stränderna. Något som, den minnesgoda kommer ihåg, sågs som ett stort problem för 50-60 år sedan.

Jag personligen tror att ett attraktivt åretruntboende på landet handlar om helt andra saker än en privat strand. Det handlar om skolor, affärer och offentlig service. Om möjligheter till bra huslån. Även för de som vill bygga på landet. Om bra bredband, jobb, goda pendlingsmöjligheter. Om friluftsliv. Om ett aktivt föreningsliv. Om gemensamma badplatser och simskolor. Dvs allt det som gör det attraktivt att bo på landsbygden.

Självklart är det så att många av oss som också gärna ser vatten från köksfönstret. Men det blir föga värt med en fin sjöutsikt om du aldrig kan ta dig ned till sjön. Om stranden kantas av fritidshus och privata bryggor.

Herr TALMAN

Miljöpartiet anser att det är olyckligt att det blivit lättare att bygga vid vatten i ett läge där det blir allt mer riskfyllt. Framtidens byggande ligger inte i sjö- eller havskanten. Det är också viktigt att understryka att landsbygdens utveckling i hög utsträckning är beroende av de värden och möjligheter som strandskyddet för med sig. Som orörd natur och allmänhetens tillgång till stränder. Vilket också står i den reservation som miljöpartiet har tillsammans med socialdemokraterna och vänsterpartiet i det här betänkandet. Reservation nr 6. Jag yrkar härmed bifall till den reservationen. I övrigt bifall till betänkandet.

Herr TALMAN

Som miljöpartist är jag väldigt glad och stolt över att vi nu har en regering som satsar på skydd av värdefull natur. Regeringens fördubbling av anslaget för skydd av värdefull natur får genomslag i hela landet.

Idag kommer vi att ta två viktiga och glädjande beslut i den här kammaren. Vi kommer att besluta att utöka storleken på två av våra Nationalparker. Björnlandet i Västerbotten och Tiveden i Närke.

Tivedens nationalpark har jag ett lite speciellt förhållande till. För ett år sedan arrangerade jag och Lars Tysklind ett seminarium i riksdagen om hyggesfritt skogsbruk. En av de medverkande kom från det statliga skogsbolaget Sveaskog.

Kommunchefen i Laxå kommun hade satt sig på tåget och åkt upp till Stockholm enkom för att vara med på seminariet. Varför det? Jo, därför att han och kommunens alla poilitiker var oroliga för hur Sveaskogs kalhygges- och plantagebruk hotade kommunens största attraktion – Tivedens Nationalpark. Det är kring Tivedens nationalpark den enda inflyttningen sker i denna utflyttningskommun. Det är också där de nya företagen startar. Kommunchefen tog tillfället i akt att rikta en vädjan till Sveaskog om att kring nationalparken bruka de sista resterna av naturskogarna med hyggesfria metoder.

Traktens företagare hade gett livfulla beskrivningar av besökarnas kommentarer om skogsbruket runt nationalparken. Turister från Centraleuropa, där kalhyggen är ovanliga, är både oförstående och upprörda, och jämför svenskt skogsbruk med rena krigshandlingar. En grupp studenter från Borneo undrade om Sverige var så fattigt att vi var tvungna att skövla våra skogar.

Kanske var vårt seminarium startskottet för en starkare proteströrelse i Tiveden. Vi kan också kalla det – en konstruktiv dialog mellan kommunpolitiker, företagare och boende å ena sidan och Sveaskog å den andra. Hur som helst så blev resultatet att Sveaskog har lovat att utanför, den nu snart utökade nationalparken, bruka skogen utan kalhyggen. Det är glädjande. Med hyggesfria metoder i skogen gynnar vi inte bara biologiskt mångfald utan även friluftslivet, turismen och en levande landsbygd.

Jag vill därmed yrka bifall på betänkandena om Björnlandet och Tiveden och avslag på samtliga reservationer i de betänkandena.

Tack!

 

 

 

 

 

Strandskyddsdebatt

Igår deltog jag i en IP-debatt om strandskydd i riksdagen. Moderaten Lotta Finstorp hade lämnat in en IP om hästnäringen och strandskyddet som miljöminister Karolina Skog besvarade. Idag skiljer man nämligen mellan hästar och kor. Kor få beta inom strandskyddat område, men inte hästar. Jag håller med Lotta Finstorp att det kan vara en bra ide att se över det regelverket. Men inte att vi på annat sätt ska luckra upp strandskyddet. Strandskyddet är viktigt både för friluftslivet, biologiskt mångfald, levande landsbygd och klimatanpassning.

Det finns redan idag en mängd möjligheter till dispens. Kommunerna kan också peka ut särskilda LIS-områden som står för landsbygdsutveckling i sjönära lägen. Det var något som alliansregeringen införde. Men hur mycket mer permanentboende och företagsutveckling det verkligen lett till på landsbygden kan man undra. Därför tycker jag det är bra att regeringen bestämt sig för att utvärdera den reformen. Det var en bra och sansad IP-debatt igår. Du kan se den här. Jag klipper också in mitt inledningsanförande nedan. Det är trevligt med moderater som debatterar frågan där den hör hemma. Istället för som vissa värmlandsmoderater som i veckan gick ut och hårt kritiserade länsstyrelsens tjänstemän för att de följer de lagar vi beslutat i riksdagen. Det är inte ok.

Detta började jag med att säga i debatten:

”Strandskyddet är tillsammans med allemansrätten unikt ur ett internationellt perspektiv. Syftet är att allmänheten ska få tillgång till naturupplevelser, och att bevara den artrikedom som finns i strandmiljöer. Strandskyddet minskar också sårbarheten inför klimatförändringarna.
Vi ska vara tacksamma för att vi har haft detta regelverk. Strandskyddet har nämligen inneburit att vi förväntas få mindre problem än många andra länder med de skred och översvämningar som väntas bli effekten av klimatförändringarna.
Det kommer att minska både framtida problem och kostnader för oss. När havsnivåerna stiger och översvämningarna blir mer frekventa kommer de djur och växter som är beroende av strandmiljöer att förlora livsmiljöer. Genom att ha strandskydd finns en garanti att de får tillgång till oexploaterad strand.
Boverket med ansvar för miljömålet ”God bebyggd” miljö har en vision för 2025 där de förväntar sig att ”Många har tagit de ökade riskerna med att bygga längs stränderna till följd av klimatförändringarna på allvar. Genom klimatanpassad planering lokaliseras ny bebyggelse nu i mer skyddade lägen.”
Det generella strandskyddet omfattar 100 meter men länsstyrelserna kan också besluta om utvidgat strandskydd om 300 meter i särskilt känsliga områden.
Strandskyddet förändrades under den borgliga regeringens tid. Några förändringar var bra – i lagtexten förtydligades vilka skäl som är giltiga för att bevilja dispens. Länsstyrelserna behövde även tydligt motivera ett utökat strandskydd.
Tyvärr gjordes även försämringar. Det krävs numera starkare skäl än tidigare för att införa utvidgat strandskydd och ansvaret för dispenser och upphävningar av strandskydd i detaljplaner har förts över från länsstyrelsen till kommunen.
I juni redovisade Naturvårdsverket att arealen med utökat strandskydd har minskat till cirka 74 procent av arealen före översynen, från 6 600 till 4 900 kvadratkilometer. Vi ser också att kommuner idag ger mer dispenser från strandskyddet.
Det är olyckligt att det blivit lättare att bygga vid vatten i ett läge där det framstår som riskfyllt. Strandskyddet är en värdefull tillgång för Sveriges invånare och turister och vi måste komma ihåg att framtidens byggande inte huvudsakligen ligger i sjö- eller havskanten.
Men nu är det ju inte heller detta som dagens IP-debatt handlar om. Utan snarare hästägarens möjlighet att, i likhet med de som äger nötkreatur och får, låta sina djur beta inom strandskyddat område. Och där tycker jag också, i likhet med Lotta Finstorp, att det finns en anledning att se över regelverket. Även jag har blivit uppvaktad av hästnäringen och blivit uppmärksammad på att olika regler gäller för en mjölkgård och en hästgård.
Vad som dock berör både dessa företagare lika är dock svårigheten att finansiera en investering i t ex en ny ladugård eller stall. Det gäller för övrigt även oss som vill ta lån för att bygga bostadshus på landsbygden. Igår var vi riksdagsledamöter från Värmlandsbänken inbjudna till Säffle kommun. En kommun som har pekat ut 38 så kallade LIS-områden i sin översiktsplan.
Nu var det inte behovet ytterligare lättnader i strandskyddet vi pratade mest om utan problemet med att det ställs högre krav på både säkerhet och egen insats för en företagare eller en husbyggare på landsbygden. ”Det räcker inte ens att ha bästa läge vid vattnet för att få kalkylen att gå ihop” sa kommunens landsbygdsutvecklare.
Jag vet ju att detta inte är miljöministerns ansvarsområde men jag vet att regeringen arbetar med ett paket av åtgärder för att gynna landsbygdsutveckling. Allt ifrån finansieringsfrågor, stöd till social service, förenklade tillståndsprocesser, statligt stöd till kollektivtrafik på landsbygden till mer statliga jobb på landsbygden. Själv landsbygdsbo menar jag att detta är saker som är mycket viktigare för landsbygdsföretagande och oss landsbygdsbor än ytterligare lättnader i strandskyddet. Det skulle vara intressant om höra miljöministerns åsikter om detta?

Debatt om naturvård och biologisk mångfald

 

Igår hade vi debatt om vårt betänkande om Naturvård och biologisk mångfald i riksdagen. Vi behandlade då 108 motionsyrkande från allmänna motionstiden.  95 av dem var skriva av ledamöter från alliansen och sverigedemokraterna. Mer än 80 procent av dem  handlar om att minska naturvården och arbetet med biologiskt mångfald. De handlar om att skjuta mer djur, de handlar om att minska skyddet för värdefull natur, de handlar om att förstöra djuren och växternas barnkammare, de handlar om att skydda färre djur och växtarter, de handlar om inskränkningar i allemansrätten.

Detta sa jag i mitt inledningsanförande:

TALMAN

Jag vill börja med att yrka bifall på utskottets tillkännagivande om att stärka arbetet för biologisk mångfald. Som en konsekvens av det vill jag yrka avslag på alla de reservationer i det här betänkandet som handlar om att försvaga arbetet för biologiskt mångfald. Och de är skrämmande många…

Biologisk mångfald är en grundförutsättning för ekosystemens långsiktiga kapacitet att leverera alla det som vi människor måste ha för att leva här på jorden. Mat, vatten, material, energi, pollinering, hälsa, naturupplevelser är exempel på s k ekosystemtjänster som vi är beroende av. Naturen är en sinnrik konstruktion. Den klarar sig bra utan oss. Men vi klarar oss inte utan den. Och det är vårt ansvar att se till att även kommande generationer kan få tillgång till alla dessa nödvändiga ekosystemtjänster.

Vi har nu, TALMAN, en regering som tänker ta det ansvaret. Redan i Regeringsförklaringen slås det fast att naturvård och biologiskt mångfald är en prioriterad fråga.

”Vi ser redan en global kris för den biologiska mångfalden, där en av de största utrotningarna av arter i planetens historia pågår” står det i regeringsförklaringen. ”Fisket och haven ska skyddas genom att fler marina reservat inrättas. Fler naturskogar ska skyddas och naturvårdshänsynen ska öka i den brukade skogen” står det vidare.

Regeringen har även tillsatt ett miljöråd, lett av miljöpartiets förre språkrör Maria Wetterstrand, som ska arbeta med att höja takten i arbetet med att nå våra 16 miljömål. Med den förra regeringens takt missar vi 14 och 16 mål.

Vi har en regering som vill skydda mer värdefull natur. I vårändringsbudgeten finns det nu ytterligare 430 miljoner till skydd av skog, skötsel av naturreservat, halvsmiljö och miljöövervakning. Nästa år kommer den summan att höjas till 1, 2 Miljarder i överenstämmelse med den regeringsbudget som alliansen och sverigedemokraterna fällde i december. Då man med ett klubbslag minskade anslagen för skydd och skötsel av värdefull natur med 43 %.

 

TALMAN

Vi har nu en regering som vill ta ansvar för naturvård och biologisk mångfald. Och vi har en borgerlig opposition som gör sitt bästa för att vi inte ska göra det.

I det här betänkandet finns 108 motionsförslag. 95 av dem är skriva av ledamöter från moderaterna, centern, kristdemokraterna, folkpartiet och sverigedemokraterna. Mer än 80 procent av de motionsyrkandena handlar om att minska naturvården och arbetet med biologisk mångfald. De handlar om att skjuta mer djur, de handlar om att minska skyddet för värdefull natur, de handlar om att förstöra djuren och växternas barnkammare, de handlar om att skydda färre djur och växtarter, de handlar om inskränkningar i allemansrätten.

Det är en sorglig läsning. Och hur utskottets ledamöter från dessa partier får ihop ekvationen att yrka bifall på flera av de här motionerna samtidigt som man yrkar bifall på utskotts tillkännagivande om att stärka arbetet för biologisk mångfald är för mig, precis som för Johan Buser, en gåta.

TALMAN

De borgerliga partierna och sverigedemokraterna vill bland annat att regeringen inom Eu bör verka för att förändra art- och habitatdirektivet så att klassificeringen av hotade djur och växter i Europa i högre grad ska avgöras i Sverige. Här skulle jag verkligen behöva hjälp för att förstå hur man tänker. Man får nämligen ingen vidare vägledning i motionen. Här står bara:

Regelverket för skydd för värdefulla miljöer och arter i EU bör anpassas efter de olika nationella förutsättningarna.

Jag undrar vad menas med ”olika nationella förutsättningar”. Menar ni att varje EU-land ska göra sina egna direktiv? Menar ni att EU:s översyn och uppdatering av vilka djur och växtarter som är hotade och måste skyddas istället bör göras av det svenska naturvårdsverket?

Det är intressant att samma partier som gärna ser att EU tar överstatliga beslut om handel, utrikespolitik, kemikalier, klimat osv inte tycker att vi inom EU ska samarbeta för att skydda utrotningshotade djur- och växtarter. Och detta i samarbetet med ett parti som inte tycker att vi ska vara med i EU.

Miljöpartiet anser att det naturvårdsarbete som bedrivs inom EU genom art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet är angeläget. Både för att bevara livsmiljöer och vilda djur och växter inom EU och för att vi ska kunna leva upp till våra internationella åtagande på området, så som FN:s konvention om biologisk mångfald.

TALMAN

Vi har alla våra politiska förebilder. Anna-Greta är en av mina. Jag har ett tidningsurklipp hemma på kylskåpet där Anna-Greta som 85-åring sitter gränsle över en låst grind med en skylt som det står privat på. Den här grinden klättrade Anna-Greta över varje morgon på väg ned till stranden från sitt hus utanför Ljungskile. Hon hade gått samma väg sedan hon var liten. Men grinden och skylten som skar av bybornas stig ned till vattnet är ny. Och Anna-Greta var rasande. Hon inte bara klättrade, hon anmälde husägaren och kommunen, samlande in namnunderskrifter och hamnade i tidningen.

”Vår allemansrätt och vårt strandskydd är inget som vi ska rucka på. Det är både en rättvisefråga och en naturvårdsfråga, säger Anna-Greta i artikeln. Som folkpartist har hon engagerat sig i dessa frågor i hela sitt politiska liv.

Hon var en av dem som förklarade för mig redan när jag var liten hur viktigt det var. Vi reste tillsammans i Europa och hon visade mig sjöarna där husen och de privata stränderna låg som pärlband runt hela sjön. Ingenstans gick det att komma ned till vattnet. Ingenstans kunde vi som besökare ta oss ett dopp i den heta sommardagen.

Detta har vi lyckats stoppa i Sverige sa Anna-Greta stolt.

TALMAN

Strandskyddet kom som lag 1952. Strandskyddet är i samverkan med allemansrätten lagar som ska se till att ska ha tillgång och rätt att vistas vid stränder och i marker. Strandskyddet ska också se till att växt- och djurlivet har bra livsvillkor. Stränderna är också många arters barnkammare.

Vår lagstiftning har väckt uppmärksamhet och uppskattning i övriga världen. Strandskyddet och allemansrätten är viktigt för både besöksnäringen och friluftslivet. Och det har rått en samsyn kring detta. Men i början av seklet började det drivas kampanjer för att lätta upp strandskyddet vilket också har skett i olika steg från och med 2009.

Men trots att alliansregeringen genomfört stora lättnader i strandskyddet så är de borgliga ledamöterna inte nöjda. Allianspartierna och sverigedemokraterna vill ha ytterligare lättnader. Man är så angelägen att man inte ens vill invänta resultatet av den granskning som Naturvårdsverket gjort av hur strandskyddet förändrats i olika delar av landet. En del ledamöter har till och med motionerat om att det bara är några utpekade stränder som ska skyddas, alla andra ska kunna privatiseras.

Ett argument som används för att försämra strandskyddet är landsbygdsutveckling. Att avfolkningen av landsbygden skulle bromsas upp man får privatisera stränderna. Simsalabim så blir landsbygden attraktivare. Att affären är borta, skolan nedläggningshotad och att det är fyra mil till närmaste tågstation skulle helt plötsligt vara oväsentligt.

Nej den utveckling vi ser med ett försämrat strandskydd är självklart inte fler landsbygdsbor, bara fler sommarstugor. Och det är väll bra med sommarstugor. Men varför måste de ligga på stranden. Varför skulle det inte räcka med att se sjön från köksfönstret? För att sedan, tillsammans med andra sommargäster och landsbygdsbor, fritt kunna gå längst vattnet.

Hur kan man se det som en utveckling att några få får lägga beslag på det som idag är allas? Vi tycker alla om att vistas vid vattnet, gå längs sjöarnas stränder och ta ett dopp på en fin sandstrand. Det är detta som är en stor kvalitén med att bo på landet. Det är den orörda naturen och de tillgängliga stränderna som bidrar till landsbygdens utveckling. Inte att bygga sommarstugor längst vattnet så att vi, liksom Anna-Greta, ska tvingas klättra över staket och gå över andras tomter för att komma ned till vattnet.

Avslutningsvis, herr Talman – självklart ställer jag mig bakom samtliga reservation som miljöpartiet, tillsammans med socialdemokraterna och vänsterpartiet, har i det här betänkandet. Men för tids vinning yrkar jag bara bifall till reservation 21 om ett bevarat strandskydd.

Tack!

 

 

 

 

 

 

 

.

 

Senaste inläggen.
Bloggat på nwt.se.
me too 22 Oct
Desktop