Stina Bergström (MP)
Etikett. Emma Nohrén

Om ett händelserikt och tufft år

Så börjar år 2016 närma sig sitt slut. Dags att sy ihop säcken.  Det har varit ett händelserikt och skrämmande år. Nu senast med terroristattacken på en julmarknad i Berlin. Mordet på strosande, förväntansfulla, oskyldiga människor är svårt att ta in. Vart är världen på väg? Var kommer all ondska ifrån ? Vad är det som gör att dessa trasiga unga män tror att världen blir bättre av våld och hat?

Men det är som Margot Wallström och Anders Ygeman har sagt. Det bästa vi kan göra är att försöka leva våra liv som vanligt. Gå på julmarknader och skolavslutningar utan att vara rädda. Låta julen bli den högtid för kärlek och hopp som vi vill att den ska vara.

Hösten har varit intensiv på många sätt. I miljöpartiets riksdagsgrupp har vi arbetat för att ena hela gänget efter vårens ministeravgångar, språkrörsbyten och jobbiga beslut om Vattenfall och värdlandsavtal. Det kom vi i mål med strax innan riksdagens juluppehåll och det blev en fin julklapp. Ser fram emot att fortsätta arbeta tillsammans med Annika, Valter, Jabar och Carl i viktiga gröna profilfrågor som fred, sänkt arbetstid mm mm.

Miljö- och landsbygdsfrågor är andra av mina hjärtefrågor. Att vår miljö- och landsbygdspolitik går hand i hand skriver jag tillsammans med Emma Nohren i dagens NWT.

På miljöområdet har vi också rönt stor framgång det här året. Att miljöbudgeten ökat med 73 procent talar sitt tydliga språk. Om du är intresserad av vad jag och de andra i utskottet sa i vår budgetdebatt hittar du våra anföranden på riksdagens webb.

Nu ser jag fram emot julens högtid och dess budskap om kärlek och hopp. Och er alla vill jag önska en…

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR

Bland ministrar och sillgrisslor i Almedalen

image

Så var då min sjätte Almedalsvecka avklarad. I år körde jag en kort, men intensiv variant. På två dagar avverkade jag sex debatter, ett studiebesök hos sillgrisslorna på Stora Karlsö, en mängd möten, samt några mediaframträdande. Blev bland annat intervjuad i Sveriges radio om varför Miljöpartiet tycker att Ojnareskogen ska bli Natura 2000-området, inte ett kalkbrott.

image

Det är många som har synpunkter på Almedalens vara eller inte vara. Jag brukar tänka på den engelske parlamentariker jag träffade i London för några år sedan. Han tyckte Almedalen var detå mest fantastiska uttrycket för en öppen demokrati.

–  Att vem som helst kan gå omkring och lyssna på ministrar och riksdagsledamöter när de diskuterar alla politiska områden. I en god och respektfull ton. Det är världsunikt och jag skulle verkligen vilja att vi hade något liknande i vårt land, sa han.

Bra samtalston
Just detta att debatterna i Almedalen förs i en annan samtalston tycker jag, särskilt efter detta tuffa riksdagsår, är så skönt. Och konstruktivt.

Som att få diskutera klimatpolitiken och det klimatpolitiska ramverket med Johan Hultberg (M), RickardNordin (C) och Isak From (S) vid Skogsindustrierna m fl:s seminarium ” Hur långt före kan vi gå” och göra klart att vi alla tycker att Sverige ska gå före i klimatarbetet. Ingen av oss höll med Runar Brännlund från Umeå universitet i hans åsikt att det är bättre om utsläppsminskningarna bara görs någon annanstans i världen.

image

Eller att höra Jesper Skalberg (M) säga att det kan vara en bra ide att höja koldioxidskatten i Miljöaktuellts seminarium ”Vart är den svenska miljö- och hållbarhetspolitisken på väg”.

Eller att diskutera klimatanpassning och kemikaliepolitik med Miljö- och jordbruksutskottets nye vice ordförande Christina Yngve (C), vara överens om många viktigt förslag och klargöra att här har vi en majoritet i riksdagen.

Det känns hoppfullt. Låt oss skapa majoriteter kring de viktiga miljö- och klimatfrågorna istället för att använda dem som slagträ i kammardebatterna.

Kors rätt att beta
Ett seminarium kommer jag att bära med mig speciellt från den här Almedalsveckan. Djurens rätts seminarieum ”Den svenska mjölkkrisen – ska kor betala priset” där veterinären Johan Beck-Friis tydligt och pedagogiskt slog fast att det är lönsamt för bonden att korna får vara ute och beta. Elsa Frizell på tidningen Djurskyddet har skrivit en bra sammanfattning av hans budskap.

Vid samma seminarium berättade Rolf-Axel Nordström hur hans djur lever på Ängavallen, som familjen driver ekologiskt och säljer allt direkt till konsumenterna. Där får kalvarna vara med sina mammor i många månader och dela på mammans mjölk med oss mjölkkonsumenter. Att sedan Rolf-Axel får lönsamhet på sin gård och har ett 20-tal anställda, medan hans granne som har ett lika stort konventionellt jordbruk knappt har råd att anställa någon som hjälp är ngt som är viktigt att ha med sig när vi diskuterar Sveriges livsmedelsstrategi och jobbskapande.

Stora Karlsö
Veckan höjdpunkt var att, efter nästan 30 år, återse Stora Karlsö. WWF och Stockholm Reciliance Center hade bjudit in klimat- och miljöminister Åsa Romsom och ett 20-tal andra deltagare för att diskutera miljöproblemen i Östersjön och världens alla hav. Från den gröna riksdagsgruppen var det jag Emma Nohren och Janine Alm Ericsson, vår ekonomiskpolitiska talesperson, som var med. Vad behöver politiken göra, vad är de stora utmaningarna idag med flera frågor avhandlades.

Och så fick vi vara med och ringmärka Sillgrissleungar. Över 700 stycken hann vi och alla andra frivilliga fånga in och ringmärka när de denna natt vågade språnget. När de, lockade av pappas rop ute i vattnet, hoppade från de höga klippavsatserna och föll rakt ned på den steniga stranden. För att på bara några sekunder resa sig upp och springa ned till vattnet. Det gällde att vara snabb för att hinna fånga dem för att ringmärka dem innan de fick fortsätta sin färd ut till havs!

Det var en fin avslutning på ett intensivt riksdagsår. Nu tänker jag bara njuta av sommaren ett tag och ta ledigt från blogg och andra sociala medier. En skön sommar önskar jag er läsare.

image

 

 

 

 

 

I vargens spår

IMG_5161

Politiken när den är som bäst… Under två dagar har jag, tillsammans med mina MP-kollegor Emma Nohrén och Akko Karlsson, fått vara med och spåra varg i Dalaskogarna.

Första dagen fick vi följa med Mats Rapp, naturbevakare på länsstyrelsen i Dalarna, in i ett revir där det bor ett föräldrapar med 2-3 valpar.

Vi hittade snabbt de första spåren av en av valparna. När vi stod och studerade dem och Mats noterade koordinater mm kom en av områdets jägare åkande och berättade att vargen hade fått sig ett ofrivilligt morgondopp i en bäck lite längre fram. Och mycket riktigt när vi följt spåren en bit kunde vi med egna ögon se spåren av bäckplurret.

IMG_5166

IMG_5168

 

 

Vi skidade sedan i timmar och följde i vargarnas spår. Hittade hår, kiss och bajs som Mats samlade in för att skicka DNA-analys till Grimsö forskningsstation. På så sätt håller man reda på vilka vargar vi har i Sverige, hur de är släkt med varandra och hur de flyttar på sig.  Emma, som är biolog, kunde också berätta för oss vad vargen hade ätit.IMG_5197

Vuxna vargarna stannar helst kvar i sitt revir livet ut. Med samma partner. Det är valparna som lämnar reviret när de blivit könsmogna för att söka sig ett eget revir eller en partner som blivit ensam i sitt revir.

Och det är många vargar som blir ensamma.

– Tjuvjakten är utbredd, berättar Mats. Men om en tik blir ensam behöver det inte dröja längre förrän det kommer en ny hane in i reviret. Hanar som blir ensamma har en större benägenhet att ge sig ut på vandring. Det är tikarna som bildar reviren.

I varje revir finns det bara plats för ett föräldrapar och årets och förra årets valpar. Valparna blir könsmogna vid två års ålder och då ger de sig ut på vandring. Men bara en fjärdedel av dem överlever så länge så att de själva hinner bli föräldrar. Jakt, olyckor och sjukdomar tar de andra.

Att se om spåren, löporna, tillhörde någon av föräldrarna eller valparna visade sig inte vara så svårt.

– Föräldraparet går nästan alltid tillsammans, valparna går gärna för sig själva. Föräldrarna revirmarkerar med jämna mellanrum. Aldrig valparna, berättar Mats.

Men leklystna kan de bli allihop. Det visade spåren och groparna när vi kom ut på öppna ytor och Mats berättade om de, sällsynta, tillfällena han som vargspårare fått se vargar. Och hur de ibland rasat runt och lekt som de hundar är.

Det var också fascinerande att se hur de med millimeterprecision går i varandras fotspår på rad för att spara energi i den djupa snön. Och hur spåret av två par tassar i en löpa helt plötsligt delade upp sig i fler löpor.

IMG_5177

 

I Sverige finns det idag ca 400 vargar som allihop är släkt med varandra.

-De är mer släkt än syskon, berättar Mats.

Förklaringar är att de alla härstammar från fem vargar, en tik och fyra hanar som i olika omgångar lyckats ta sig in i Sverige från Finland och Ryssland sedan 80-talet.

Det första vargparet bosatte sig i Värmland i början av 80-talet. Och de är alltså från den vargtiken alla andra vargar nu stammar från. Att det behövs mer invandring är tydligt….

Vargforskarna sätter nu sitt hopp till det par som för tre år sedan lyckades ta sig in i Norrbotten och flyttades till Tiveden. Ingen av deras första kull med valpar har överlevt skyddsjakt och trafik, men det har nu enligt uppgift från Naturvårdsverket hittats spår av en ny kull valpar.

Dag två tog vi oss, med hjälp av Björn Lindgren, ideell vargspårare och aktiv inom Rovdjursföreningen in ett annat revir. Där hade Mats några dagar tidigare hittat ett kadaver från ett rådjur. När vi kom fram till ”mordplatsen” var det inte mycket kvar av ”offret”, bara lite päls och delar av vommen (som vargarna ratar). Spåret av en ”pipblödning” visade oss att rådjuren dött en ögonblicklig död efter ett bett i halspulsådern och de många andra tass- och klospåren att det var andra djur som fått sig ett skrovmål tack vare vargens jaktlycka.

 

IMG_5204

 

Vi fick inte se någon varg – men alla spåren gav i alla fall mig många bilder på vargar på näthinnan. Lufsande, drickande, plurrande, lekande, jagande och ätande vargar. Fascinerande!

 

 

 gruppbild (2)

 

 

 

Omtag om vargen

Idag presenterar miljöminister Åsa Romson och landsbygdsminister Sven-Erik Bucht regeringens överenskommelse om vargpolitiken i en artikel på SVD brännpunkt. Det är glädjande att regeringen nu tar omtag i vargfrågan och gör om och gör rätt.

Naturvårdsverket får i uppdrag att på ett vetenskapligt sätt utreda hur många vargar vi måste ha i Sverige för att få en livskraftig stam. De regionala viltförvaltningsdelegationerna kommer att utvärderas och en permanent Vargkommitté tillsättas. Anslagen för viltskydd kommer att höjas och jordbruksverket ska utreda nya och effektivare skydds- och stödåtgärder. Beslutsgången, som kritiserats hårt av både miljöorganisationer och Eu-kommissionen, ska ses över så att jaktbesluten går att överklaga i rätt ordning. Och skyddsjakten ska utvecklas. Det är bra – det är ju de vargar som angriper tamboskap och husdjur som är problemet.

I tisdags hade Emma Nohrén och jag en artikel i NWT om Miljöpartiets hållning i den infekterade vargdebatten.

Ny regering, nytt uppdrag

Nu händer det saker i en rasande fart. En rafflande valnatt,  en ny regering, en mycket grön regeringsförklaring och jag har valts som partiets Miljöpolitiska talesperson och ledamot i Miljö- och jordbruksutskott.

Det är stort.

Det har varit väldigt roligt att vara Trafikpolitisk talesperson i fyra år. Trafikfrågorna ligger mig nära om hjärtat. Men det gör också frågor som handlar om skog, jordbruk, miljö, naturvård och biologiskt mångfald. De frågorna kommer jag och Emma Nohrén (invald för Bohuslän men uppvuxen i Värmland), som är tjänstgörande ersättare och, att jobba med under de kommande fyra åren.

Det känns förstås tryggt att vi har en grön Klimat- och miljöminister; Åsa Romson, tillika partiets språkrör.

Det känns också tryggt att lämna över trafikfrågorna till Karin Svensson Smith som kommer att vara Trafikutskottets ordförande. Karin har en gedigen kunskap som tidigare ledamot i utskottet och som ordförande i Resenärsforum. Det bådar gott för kollektivtrafiken!

Självklart kommer jag som värmlandspolitiker att  fortsätta att arbeta för viktiga klimatsmarta infrastrukturinvesteringar för Värmland. Både för snabbare järnväg Stockholm-Karlstad-Oslo. Och för en fortsatt och utökad Vänersjöfart. Vilket innebär både nya slussar i Trollhättan och en bra brolösning i Göteborg. Där rör det på sig, både Sjöfartsverket och Karlstad kommun har nu tillsammans med många andra överklagat det förslag på en lägre bro som ligger. Jag tror personligen att det är mycket bra att ta omtag i den frågan. Vi behöver en ny bro i Göteborg som fungerar både för kollektivtrafiken och sjöfarten.

Det kommer att bli en spännande mandatperiod….

Senaste inläggen.
Desktop