Stina Bergström (MP)

Gruvdebatt i riksdagen

Idag deltog jag i riksdagens debatt om gruvor och gruvavfall i riksdagen. Du kan se hela debatten här. Nedan kan du läsa mitt inledningsanförande:

TALMAN

Idag debatterar vi Riksrevisionens rapport om statens ekonomiska risker i fråga om gruvavfall. Jag vill börja med att yrka bifall till betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Två fartkameror och en skattehöjning. Det fick vi av gruvan.
Vi var nog många som bänkade oss framför TV:n igår för att se starten av PO Tidholms serie ”Resten av Sverige”. Speciellt intressant för dagens debatt var inslage om Tapuligruvan utanför Pajala. Där intervjuades kommunpolitiker, tjänstemän och andra kommuninvånare . Citatet om fartkamerorna och skattehöjningen återgavs av författaren och Pajalabon Mikael Niemi.

I januari 2013 besökte jag Pajala. Brytningen av järnmalm, som då pågått i några månader, hade gett framtidstro i bygden, flyttströmmarna hade vänt, kommunen satsade 60 miljoner i nya bostäder och regeringen anslog extra pengar för att förstärka vägen från Svappavara för de tunga långtradarna. I riksdagen debatterade vi om vägen skulle elektrifieras eller om en järnväg skulle byggas till Pajala.

I december 2014 gick gruvan i konkurs. Husen står nu tomma, slagghögarna ligger övergivna. Och vilka får vara med och betala för drömmen om gruvan? Jo, skattebetalarna. I Pajala och resten av landet. Vi får också betala för hanteringen av gruvavfallet. Trots de krav på ekonomisk säkerhet som ställdes på bolaget Northland Resources när de fick tillstånd att börja bryta. 

TALMAN

Gruvverksamhet och annan mineralutvinning har varit och är av stor betydelse för Sverige. Vår ekonomiska utveckling har i hög grad varit baserad på exploatering och förädling av inhemska råvaror som malm, skog och vattenkraft. Men utvinningen har också orsakat och orsakar stora ingrepp och skador på naturen och hälsorisker för människor.

En framtidsorienterad och hållbar mineralpolitik måste bygga på en helhetssyn som omfattar inte bara drömmen om pengar och arbetstillfällen och utan också påverkan på naturen, samhället och relationen människa–natur. I Sverige och i resten av världen.

Därför välkomnar Miljöpartiet Riksrevisionens granskning. Den belyser flera problem med gruvindustrin i Sverige och föreslår en rad viktiga förändringar. Det handlar både om bättre, säkrare finansieringslösningar, moderna metoder för att ta hand om avfallet och utökad klassificering av gruvavfall med farliga egenskaper.

TALMAN

Regeringens ambition är att Sverige ska vara ett föregångsland för en miljömässigt hållbar gruvnäring och avfallshantering. Regeringen är i sin skrivelse tydlig med att kostnaderna för efterbehandling och avfallshantering från gruvverksamhet inte ska belasta staten och skattebetalarna. Regeringen har också redan gjort en rad åtgärder med anledning av skrivelsen.

Bland annat har man påbörjat ett arbetet kring vilka insatser eller åtgärder som behövs för att säkerställa att det finns tillräckliga ekonomiska säkerheter. En bransch- eller försäkringslösning är något som Miljöpartiet sedan tidigare har föreslagit ska utredas. Men det kan säkert finnas även andra sätt att se till att kostnaden hamnar där den ska enligt principen – förorenaren betalar. Dvs hos gruvbolagen, inte hos skattebetalarna.

Och hur bolagen tar han om gruvavfallet är en stor och viktig fråga TALMAN. Hela 83% av Sveriges uppkomna avfallsmängd kommer ifrån utvinningsavfallet från gruvindustrin.

Det är nödvändigt att finna alternativa användningsområden för gruvavfallet , som återanrikning eller som ballastmaterial inom infrastruktur och samhällsplanering. Regeringen uppdrog därför i april i år åt Naturvårdsverket och Statens geologiska undersökningar, SGU, att tillsammans ta fram en långsiktig strategi för hantering av utvinningsavfall och göra en bedömning av åtgärder för efterbehandling med beaktande av alternativ användning av utvinningsavfall.

Det här är ett steg mot en mer cirkulärekonomi. Ett annat, för Miljöpartiet, viktigt steg mot en cirkulär ekonomi är att vi återvinner mineraler och andra naturresurser i högre grad. Bland annat från våra bebyggda miljöer. Här finns stora mängder metaller att återanvända.  Ämnen i produkter och anläggningar som inte längre används men som bara ligger kvar. Ett exempel är alla nedgrävda uttjänta kablar som innehåller bly och koppar från f d Banverket och Telia. Vår lagstiftning innehåller inte några krav på att plocka upp dessa fyndigheter för återanvändning. Det finns också oklarheter kring vem som har rättigheter att ”bryta” dessa mineraltillgångar och hur värdet ska fördelas. Miljöpartiet menar att regeringen bör vidta åtgärder för att underlätta denna så kallade urban mining och andra sätt att återanvända metaller och övriga naturresurser i vårt land.

Detta sagt som en utvikning, TALMAN, för dagens debatt handlar ju om gruvavfallet. Men jag vill ändå passa på att understryka att Miljöpartiet driver flera förslag för En hållbar mineralpolitik som för den intresserade finns sammanfattade i en riksdagsmotion med just namnet ”En hållbar mineralpolitik” som vi lämnade in under förra mandatperioden.

Men, TALMAN, tillbaka till betänkandet och skrivelsen.

Regeringen konstaterar i sin skrivelse i likhet med Riksrevisionen att arbetet med klassificering av visst utvinningsavfall som farligt avfall bör prioriteras. Vissa typer av sulfidhaltigt gråbergsavfall kan t ex generera giftigt, cancerframkallande och ekotoxiskt lakvatten som även kan vara giftigt för människor vid direktexponering. Ibland finns också radioaktiva ämnen och tungmetaller i avfallet. Riksrevisionen uppmärksammar i sin rapport att en stor del av gruvavfallet har farliga egenskaper med att bara en liten del av avfallet faktiskt klassificerats som farligt. Detta har nu regeringen gett Naturvårdsverket i uppdrag att åtgärda.

Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens rapport är några steg i riktningen mot en miljömässigt hållbar gruvnäring och avfallshantering

Glädjande är också, TALMAN, att vi nu också ser steg i rätt riktning på andra håll:

Ett exempel är högsta förvaltningsdomstolens beslut avseende brytning av sällsynta jordartsmetaller i Norra Kärr, norr om Gränna, stärker skyddet av Natura 2000-områden i Sverige och är ett viktigt prejudikat som jag hoppas blir vägledande i framtiden.

Ett annat exempel är att Havs- och vattenmyndigheten besluta om att peka ut 28 anläggningar som riksintresse för vattenförsörjning.. Det rör sig om områden med anläggningar från norr till söder i Sverige som tillsammans försörjer över 6,1 miljoner personer med dricksvatten. Myndighetens beslut gör att dricksvattenförsörjningen får samma status som andra viktiga samhällsfunktioner.

Och ett tredje exempel, och något som miljöpartiet kämpat för i många år, är regeringens beslut att skydda området kring Bästeträsk på Gotland och Ojnare. Det är ett steg mot en bättre balans mellan miljö och produktionsintressen. Och ett tecken på en politisk insikt om vikten av att värna vårt dricksvatten. Jag hoppas att den insikten också kommer att finnas när försvarets skjutövningar över Vättern når regeringens bord. Redan idag är det mer än en kvarts miljon människor som får dricksvatten från Vättern, landets största dricksvattentäkt.

TALMAN

Som miljöpartist är jag stolt över att den Socialdemokratiska och Miljöpartistiska regeringen är överens om att Sveriges gruvnäring ska vara miljömässigt hållbar. Att miljökraven för prospektering och provborrning nu successivt kommer att förbättras och hänsyn också ska tas till lokala näringar. Och för att vi inte öppnar upp för utvinning av uran, olja eller gas.

Ett modernt hållbart samhälle överexploaterar inte jordens resurser. Vi har ingen rätt att lämna över en än sämre värld till nästa generation. Det finns inga oändliga resurser av metaller. Vi måste i första hand återanvända de vi redan brutit. Och när vi bryter nytt göra det med hänsyn både till naturen och kommande generationer. Och se till att den som bryter också ska betala för att ta hand om avfallet på ett riktigt sätt.

TACK

 

 

 

 

Senaste inläggen.
Bloggat på nwt.se.
Bikinikropp? 25 May
Desktop