Lima – ett avtal ingen är nöjd med

Så blev det då ett klubbslag i Lima.

När jag lämnade konferensen på lördag undrade jag om det var möjligt för de 195 länderna att komma överens. Den ”sista” versionen av det dokument, som skulle bereda vägen för Parismötet nästa år, låg på bordet. Efter att suttit i timmar och lyssnat på hur ministrar och chefsförhandlare från hela världen i starka ordalag argumentera för eller emot det fyrsidiga dokumentet kändes det upplagt för sammanbrott.

Sudan, Malaysia, Nigeria och många andra tyckte att det fanns alltför lite i texten om vilken hjälp de rika länderna ska bidra med till klimatarbete, klimatanpassning och utveckling till fattigare länder. Även China stämde in i kritikerkören. Australien, Nya Zeeland, USA och Ryssland, som har en obefintlig klimatambition, tyckte däremot att texten var ok, vilket gjorde mig orolig. Även EU tillstyrkte.

En mer erfaren delegat förklarade för mig att det var mycket ett spel för galleriet. ”De kommer att stoppa in några saker för att köpa utvecklingsländerna och sedan klubbas det”

Och så blev det. När vi flög ut över havet från Latinamerika mot Europa togs dokumentet i konsensus. Det är så det går till i klimatförhandlingar. Här fattas inga majoritetsbeslut. Den som bjuder minst vinner. I Lima-dokumentet handlar det inte om bindande åtaganden utom om frivilliga bidrag.

Så fick vi då ett avtal som ingen är riktigt nöjd med. Inte utvecklingsländerna som vill att vi, som redan gjort vår resa mot hög levnadsstandard och höga CO2-utsläpp, ska ta större ansvar. Inte länder som tycker det är dags att länder som Kina och Indien, som även de nu kommit långt på den utsläppsresan ska ansluta sig till de länder som tar ett större klimatansvar. Och inte klimatexperterna som vet att vi inte kommer att uppnå 2 –graders, eller 1,5 graders-målet med den här takten och kursen.

Men ett avtal är ändå ett avtal. Och vad är alternativet? Att inte träffas alls? Nu kan vi trots allt fortsätta och tro på en ny vår i Paris. Nu finns det en smal stig att vandra vidare på. Klubbslaget i Lima innebär att man nu är överens om hur världens länder ska rapportera in sina bidrag till utsläppsminskningar, helst redan i mars. Hur långt de bidragen räcker kan sedan summeras och läggas på bordet i Paris.

Och så är inte heller COP-möten det enda sättet att minska klimatutsläppen. Det finns så många andra rörelser och initiativ runt om i världen.

Och det viktigaste det gör vi på hemmaplan. Det var sorgligt att sitta på planet hem och läsa budgetbetänkanden och se hur de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna har gått fram med rödpennan och strukit bort regeringens alla klimatsatsningar.

Men vi tar nya tag. Det kommer nya val…

Presskonferens på COP tillsammans med gröna politiker från hela världen: Veronica Jozgado, Spanien, Elisabeth May, Kanada, Yujin Lee, Korea, Christine Milne, Australien, Christine Brunner, Österrike

Presskonferens på COP tillsammans med gröna politiker från hela världen: Veronica Jozgado, Spanien, Elisabeth May, Kanada, Yujin Lee, Sydkorea, Christine Milne, Australien, Christine Brunner, Österrike

Kategori: Okategoriserade

Sista dagen i Lima?

Väntar med spänning på att vad reaktionerna för de olika grupperingarna här i Lima är på den text som skickades ut i natt. Det här skulle vara mötets sista dag, men det är stor sannolikhet att förhandlingarna fortsätter imorgon.

En nöt att knäcka är, som alltid på dessa COP-möten, frågan mellan Nord-Syd. Hur stort ansvar måste de rika länderna ta för klimatfrågan? Är det dags att ändra spelplanen nu när vissa länder, som Kina och Indien, ökar sina BNP och sina utsläpp oroväckande?

Igår var jag på den alternativa konferensen som arrangeras av NGO:er här i Lima. Där diskuteras frågor som inte lyfts fram på COPen – konsumtionsfrågor, mat- och livsstilsfrågor. För det är ju ändå så – alla utsläpp är lokala. Vi har alla helt egna ekologiska fotavtryck.

Men det är de fattiga, de med minst fotavtryck som drabbas hårdast av klimatförändringarna. Det måste vi ha med oss i vårt klimatarbete i det fortsatta klimatförhandlingarna fram till Paris. Och i Sverige – där vi gör verkstad av klimatpolitiken.

om detta skriver jag på i den här debattartikeln :http://nyheter24.se/debatt/785114-stina-bergstrom-mp-klimatpolitiken-i-lima-ocksa-aktuell-i-sverige

Kategori: Okategoriserade

Lägesrapport från Lima

Morgon i Lima. Jag ska snart ta mig till frukostmöte med gröna gruppen i EU. Idag är jag gästkrönikör på Fores blogg där jag skriver om klimatförhandlingarna.

Kategori: Okategoriserade

Första dagen i Lima

Första dagen i Lima och på FN:s 20 klimatmöte, COP 20. Jag har använt en stor det av dagen till att lyssna på ”Multirateral assessment of biennial report under the international assessment and review” dvs när olika länder presenterar sitt klimatarbete och klimatmål på hemmaplan och frågas ut av andra länder. De här utfrågningarna är en nyhet för i år i klimatförhandlingarna.

Och det var verkligen mycket intressant att lyssna. Det blev också väldigt tydligt att både utmaningarna och ambitionerna ser väldigt olika ut.

Vår klimatambassadör Anna Lindstedt presenterade det svenska klimatarbetet och vårt mål att minska utsläppen med 40 procent till 2020 (från 1990). Det var en mycket bra presentation men det kändes sorgligt att regeringens stora klimatsatsningar för nästa år, som alliansen har strukit i sin budget, inte kunde presenteras. 

Nya Zeelands mål till 2020 är bara -5 %. Landets representant förklarade de låga målet med dels att landets fått så många fler invånare sedan 1990 och att nästan hälften av landets utsläpp kommer från jordbruket.

Fijis representant köpte inte den förklaringen. Han ställde samma retoriska fråga till Nya Zeeland som han sedan gjorde till USA: ”Har ni tagit hänsyn till Ö-nationernas överlevnad när ni satt era klimatmål?”

Den frågan skulle också kunna ställas till Australien. Jag åt lunch med Christine Milne, de grönas ledare, som berättade om ett land som gått kraftigt bakåt i sitt klimatarbete sedan högersidan tog över regeringsmakten vid det senaste valet. De gröna var med och förhandlade fram både en koldioxidskatt och ett klimatpaket med den förra regeringen. Något som den nya regeringen nu har tagit bort. Australien måste vara det enda landet i världen avskaffat en CO2-skatt. 

Australiens utrikesminister kommer till Lima imorgon och ska presentera landets inställning till den överenskommelse som nu håller på att ta form inför mötet i Paris nästa år. Det kommer inte att bli ett upplyftande tal, slog Christine fast.

Dagens stora händelse på konferensen var när de nya texterna från de olika förhandlingsgrupperna lades fram i ett samlat dokument. Texter som nu ska bearbetas ytterligare och i slutänden även diskuteras av alla de ministrar som nu börjar flygas in till Lima.

Förhoppningsvis kommer de texterna att föra oss närmare ett bättre avtal i Paris nästa år. Ett avtal som mer tar hänsyn till de länder, som Fiji, som drabbas hårdast av klimatförändringarna.

 

 

Kategori: Okategoriserade

Vill ha politisk verkstad, inte lekstuga

Jag gillar politisk verkstad, inte maktspel. Jag vet att de finns hederliga politiker i alla partier som drivs av sin vision av framtiden. Men de senaste dagarna har jag funderat mycket…

Vi var på väg att göra verkstad med en rödgrön budget med tydliga satsningar på klimat och miljö, jämställdhet och på att minska klyftorna i samhället. I onsdags gjorde SD riksdagen till en lekstuga och alliansen hängde på.

Jag skulle skriva mycket kring mina funderingar, men det finns viktigare saker här i världen. Att åka till Lima, Peru till exempel och delta i FN:s klimatförhandlingarna. Det ska jag göra på söndag. Det ska bli skönt att lämna Sverige och få distans till kaoset i riksdagen. Det ska bli skönt att träffa människor från hela världen som drivs av visioner.

Och jag känner mig trygg som grön värmlänning inför den nya valrörelsen. Jag kan bara hålla med vad vårt kommunalråd Maria Frisk skriver på sin blogg. Inte heller jag är sugen på en valrörelse. Men jag vet att jag kommer att bli det. Vi vet vad vi gjorde bra och vad vi kan göra bättre… here we go!

 

 

Kategori: Okategoriserade

Debatterar skog i P1-morgon

Började dagen med att debattera skog och nödvändigheten av en moderniserad skogsvårdslagstiftning i P1 morgon med Marcus Svensson, ledarskribent på moderata Smålandsposten

Regeringen har bestämt att göra en översyn av skogsvårdslagen för att öka miljöhänsynen i skogsbruket. Det har upprört starka röster i skogsbranschen. Två dagar efter regeringsbeslutet gick skogsstyrelsen ut med ett pressmeddelande där man meddelade att skogsägarna satt av mer skog i frivilliga avsättningar än vad man förut trott. Detta har fått bland annat LRF att gå ut och prata om ett trendbrott och att det alls inte behövs några lagskärpningar.

Men vi ser motstridiga trender i dagens skogsbruk. Det är glädjande att det finns skogsägare, liksom Camilla Logarn i radioinslaget, som brukar sin skog med hänsyn och sätter av mer än vad certifieringen kräver. Det är också väldigt positivt att fler skogsägare vill använda andra, hyggesfria, skogsbruksmetoder.

Men vi ser också en trend med ett allt mer intensivt skogsbruk med stubb-brytning, ökad gödsling, kalhyggen utan ett enda träd sparat och hårdare markberedning. En tredjedel av avverkningarna uppfyller inte ens minimikraven i dagens, tandlösa skogsvårdslag. Och det har de senaste åren blivit vanligare med sönderkörda bäckar, torplämningar och fornminnen enligt skogsstyrelsen.

Vi är långt ifrån att nå våra miljömål om Levande skogar, Ett rikt växt och djurliv och Levande sjöar och vattendrag. Ska vi nå dit behövs ett annat skogsbruk.

Att andelen gammal skog och död ved har ökat i våra skogar sedan bottennoteringen på 90-talet är positivt. Men det är fortfarande från väldigt låga siffror. Och gammal skog är inte samma sak som gammelskog. I statistiken ingår både gallrade tallbestånd med träd i samma ålder och gamla träd i en aldrig kalavverkad naturskog med alltifrån unga träd till fler hundra år gamla träd. Och dessa gamla naturskogar avverkas fortfarande i vårt land.

Även när det gäller den döda veden, som är så nödvändig för många arter, är ökningen i verkligheten alldeles för låg. Från 1,8 % av totala virkesförrådet till 2, 9 procent. För några hundra år sedan låg den siffran på 20 procent. Det är bra att mängden död ved ökar, men det är viktigt att ökningen fortsätter och snabbas upp.

Det finns många skäl att modernisera vår 20 år gamla skogsvårdslag.

Jag ser fram emot en modern lag:

  • där Miljö- och produktionsmålet är jämställda, även i verkligheten.
  • med skärpta tydliga hänsynskrav och sanktioner för de som inte följer lagen.
  • som gör det lättare för skogsägare att använda sig av alternativa brukningsmetoder.
  • som tar hänsyn till sociala aspekter och rekreation.

Det blir en lag för Camilla och andra skogsägare som brukar sina skogar med omsorg och för oss som vill ha levande skogar.

Här kan du lyssna på inslaget: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=6021964

Kategori: Okategoriserade

Skog och skogsbruk

Igår var det allmänpolitisk debatt i riksdagen. Jag passade på att lyfta en viktig fråga – skog och skogsbruk. Det har jag gjort många gånger frågor. Men i år kändes det lättare att prata. Regeringens miljardsatsningar på skogsskydd, skötsel av skyddade områden, information om alternativa skogsbruksmetoder och beslutet att skogsvårdslagen ska ses över är en seger. För skogen och för alla oss som kämpar för ett hållbarare skogsbruk.

Detta sa jag i mitt anförande:

”Fru Talman

Jag tänker prata om skog och skogsbruk. Det är inte första gången jag gör det i den här kammaren. Men så anser jag också att det är ett viktigt ämne. Av flera anledningar.

Träden ger oss virke till våra byggen, värme till våra hus och biomassa till morgontidningen eller biobränslen. Och allt detta kan vi också exportera och tjäna pengar på.

God avkastning är ett av två mål som finns i skogsvårdslagen. Det andra målet är att bevara den biologiska mångfalden. Det ska vara två jämställda mål. Men precis som i många förhållanden har det blivit en jämställdhet på pappret. Produktionen har tagit ledningen, miljön har kommit i andra hand. I allt för många fall.

Den svenska skogen är viktig inte bara för virkesproduktionen och för växter och djur. Den är också viktig för oss människor för rekreation, jakt, föda, friluftsliv, turism. Vi måste få ihop alla dessa världen i ett hållbart pussel.

Jag har flera gånger stått här och berättat om min och många andras oro för den svenska skogen, för det svenska skogsbruket. Om körskador, förstörda vattendrag och överkörda fornminnen. Om gammelskogar som över en natt förvandlas till kalhyggen och virkesåkrar. Om att var tionde skogsart är hotad. Om skogsägare som brukar sina skogar med omsorg och som är förbannade för att de som bedriver ett hänsynslöst skogsbruk slipper undan påföljd.

Och om att skogsägare som vill ställa om till ett mer hållbart skogsbruk, utan kalhyggen, inte får de råd och uppmuntran de behöver.

Inte sedan Gustav Vasa har det stått så många trädstammar i Sverige – och så lite skog.

Det citatet kommer från Zarembas artikelserie ”Skogen vi ärvde” som publicerades på kultursidan i Dagens Nyheter för två år sedan. Artiklar som debatterats flitigt sedan dess.

Artikelserien tog sitt avstamp i mitt hemlän Värmland – i Storfors – där invånarna förgäves kämpade för att få behålla sitt friluftsområde. Skogen i Storfors var en skog med stora sociala världen. Ändå behövde inte ägaren avstå från avverkning eller fundera på att avverka med hyggesfria metoder så att vandringsleder, elljusspår och barnens kojor kunde få vara kvar.

Vi har aldrig haft så lite skog och så många träd. Lika gamla träd av samma sort ibland i räta rader. Det är ingen skog, det är en trädplantering. Det är dags att vända den utvecklingen nu.

Jag har stått i den här talarstolen och pratat för skogen många gånger. Men idag gör jag det med glädje. Regeringens miljardsatsningar på att skydda och sköta värdefull natur kommer att leda till att gammelskogar och nyckelbiotoper som idag hotas av avverkning kommer att räddas.

Skogsstyrelsen får extra pengar för att arbeta mer med samråd och skydd av tätortsnära skogar. Och för att informera om alternativa skogsbruksmetoder till skogsägare som vill ställa om.

Regeringen har också beslutet skogsvårdslagen ska ses över. Det kommer förhoppningsvis att leda till att miljö och produktion får ett jämställt förhållande och den som bryter mot lagen får ett straff.

Jag är stolt och glad över att vi har fått en regering som prioriterar miljö och naturvård. En regering som förstår att det finns flera sätt att bruka skogen. Och att skogen har flera världen som är viktiga.

Tack för ordet.

En jämställd rödgrön budget

Igår presenterades den rödgröna budgeten. Jag var i Stockholm, satt i kammaren och lyssnade på budgetdebatten och väntade på att värmlandsmedia skulle ringa och be mig kommentera. Det brukar de göra. Men  i år hade de valt att bara prata med Håkan, Lars Mejern, Christian och Daniel.

Och jag hade fått frågan hade jag bland annat sagt att jag som feminist är stolt över att ha varit med och tagit fram en jämställd budget. Efter åtta år med alliansbudgetar med politik som konsekvent gynnat män och mäns inkomster. Höjningar av pensionen för de som har lägst pension, höjning av underhållsbidraget och grundnivån i föräldraförsäkringen är exempel på reformer som ger mer pengar i plånboken för många kvinnor.

Andra viktiga järmställdhetsreformer är ytterligare en ”pappamånad”, avskaffande av vårdnadsbidraget,  löfte/hot om kvotering i bolagsstyrelser 2016 (om det inte händer ngt av sig självt innan dess).

Som miljöpartist är jag förstås särskilt glad över den historiskt stora satsingen  på miljöarbete och klimatomställning. Extra stolt är jag förståss över den dryga miljarder mer till järnvägsunderhåll nästa år. Och ökningen på att skydda skog (nästan en fördubbling) och att stödja skogsägare som vill ställa om till ett mer hållbart skogsbruk. Tåg i tid och levande skogar,  det är två frågor jag drivit hårt under mina år i riksdagen.

 

-

Kategori: Okategoriserade

Ny regering, nytt uppdrag

Nu händer det saker i en rasande fart. En rafflande valnatt,  en ny regering, en mycket grön regeringsförklaring och jag har valts som partiets Miljöpolitiska talesperson och ledamot i Miljö- och jordbruksutskott.

Det är stort.

Det har varit väldigt roligt att vara Trafikpolitisk talesperson i fyra år. Trafikfrågorna ligger mig nära om hjärtat. Men det gör också frågor som handlar om skog, jordbruk, miljö, naturvård och biologiskt mångfald. De frågorna kommer jag och Emma Nohrén (invald för Bohuslän men uppvuxen i Värmland), som är tjänstgörande ersättare och, att jobba med under de kommande fyra åren.

Det känns förstås tryggt att vi har en grön Klimat- och miljöminister; Åsa Romson, tillika partiets språkrör.

Det känns också tryggt att lämna över trafikfrågorna till Karin Svensson Smith som kommer att vara Trafikutskottets ordförande. Karin har en gedigen kunskap som tidigare ledamot i utskottet och som ordförande i Resenärsforum. Det bådar gott för kollektivtrafiken!

Självklart kommer jag som värmlandspolitiker att  fortsätta att arbeta för viktiga klimatsmarta infrastrukturinvesteringar för Värmland. Både för snabbare järnväg Stockholm-Karlstad-Oslo. Och för en fortsatt och utökad Vänersjöfart. Vilket innebär både nya slussar i Trollhättan och en bra brolösning i Göteborg. Där rör det på sig, både Sjöfartsverket och Karlstad kommun har nu tillsammans med många andra överklagat det förslag på en lägre bro som ligger. Jag tror personligen att det är mycket bra att ta omtag i den frågan. Vi behöver en ny bro i Göteborg som fungerar både för kollektivtrafiken och sjöfarten.

Det kommer att bli en spännande mandatperiod….

Rösta för en hållbar framtid på söndag

Igår hade jag min sista riksdagsröst i Värmlands Folkblad. För den här mandatperioden… Hoppas att den 15 september vakna upp till ett bättre Sverige. Där vi får vara med och bilda regering. Och införa många viktiga gröna förslag. T ex det jag presenterade förra veckan: Om billigare kollektivtrafik för ungdomar, studenter och pensionärer. Och kollektivtrafikbonus för den som åker kollektivt till jobbet.

Det är handfast klimatpolitik. Det är det Sverige behöver nu.

Värmlands Folkblad och P4 Värmland kom till pressträffen. NWT tyckte tydligen inte att de höga priserna på kollektivtrafik är något att skriva om. Trots att biljettpriserna på bussar och tåg i Värmland har ökat med det dubbla på tio år. Medans bensin- och dieselkostnaderna för en bilist har legat still, till och med minskat något under samma tidsperiod.